Aareavaara – Wikipedia

	Aareavaara
	tidigare småort
Land	Sverige
Landskap	Norrbotten
Län	Norrbottens län
Kommun	Pajala kommun
Distrikt	Pajala distrikt
Koordinater	67°27′3″N 23°28′21″Ö / 67.45083°N 23.47250°Ö
Area	43 hektar (2020)
Folkmängd	62 (2020)
Befolkningstäthet	1,44 inv./hektar
Tidszon	CET (UTC+1)
- sommartid	CEST (UTC+2)
Småortskod	S9005
Beb.områdeskod	2521SB112 (1990–2023)
	Ortens läge i Norrbottens län Ortens läge i Norrbottens län
	SCB:s bebyggelseområdesavgränsning; Redigera Wikidata

Aareavaara är en by i Pajala kommun. Från 1990 till 2023 klassades orten av SCB som en småort. Byn ligger vid det 250 m höga berget med samma namn, vid svensk-finska gränsen och vid gränsälven Muonioälvens södra strand, cirka 35 km norr om centralorten Pajala och cirka 70 km (vägavstånd) väster om finska skidorten Ylläs, intill riksväg 99.^[5]

Historia

Norrlands äldsta boplats

År 2009 genomförde Norrbottens museum arkeologiska undersökningar kring Aareavaara inför anläggandet av järnväg till Tapuli-gruvan. Ett par kilometer öster om byn, på heden Koskenkangas vid Muonioälven, hittades kvartsavslag och brända ben som avslöjade att där funnits två lägerplatser. Baserat på kol-14-datering av benbitar (som placerar det äldsta fyndet till 11300 år gammalt ± 500 års standardavvikelse), i kombination med beräkningar av den tidpunkt då platsen borde ha stuckit upp ovanför vattenytan, anses fynden vara 10 600 år gamla, vilket var den dittills äldsta dateringen av boplatsfynd i Norrland. De var samtida med de äldsta boplatserna inom den så kallade Komsakulturen vid den norska Ishavskusten.^[6]^[7]

Analyser av pollen och makrofossil i sedimentprover från två närbelägna sjöar har visat att den senaste inlandsisen nyligen hade dragit sig tillbaka från området när lägerplatserna var i bruk. De låg då på varsin liten ö i Ancylussjön, nära fastlandet. Landskapet där dominerades av en öppen subarktisk tundravegetation dominerad av vide och dvärgbjörk samt med enstaka fjällbjörkar. På marken växte gräs och halvgräs.^[7]

Vid utgrävningarna hittades en mängd bitar av bearbetad sten, ungefär 200 kvartsbitar och 40 fyllitbitar, mest avslag från redskapstillverkning. Däremot har inga färdiga redskap påträffats, vilket gör det svårt att göra några kulturella jämförelser med andra boplatsfynd. Vidare hittades omkring 10 gram benfragment, alla mer eller mindre brända. Fragmenten är så små att de inte har kunnat artbestämmas, men eftersom de kommer från något större landdjur har ren förts fram som den troligaste arten. Lägerplatsen vid Aareavaara är i så fall en av mycket få (tillsammans med bland andra boplatserna vid Dumpokjauratj och Kangos) som visar att det funnits en renjägartid under mesolitikum i Norrland.^[7]^[8]

Befolkningsutveckling

Befolkningsutvecklingen i Aareavaara 1960–2015^[9]^[10]^[11]^[12]

År	Folkmängd	Areal (ha)
1960	159	^¤
1990	85	38^#
1995	78	41^#
2000	62	41^#
2005	63	41^#
2010	68	41^#
2015	51	44^#
Anm.: 1960 som Areavaara. ^¤ Som tätortsbebyggelse med 150-199 invånare ^# Som småort.

Vid folkräkningen den 31 december 1890 bodde 14 personer i byn.^[13]

Omgivande orter

Nedanstående graf beskriver ett urval orter i omgivningen, inom en radie av 45 kilometer.

Aareavaara

Kaunisvaara (9 km)

Sahavaara (12 km)

Kolari (13 km)

Kieksiäisvaara (24 km)

Juhonpieti och Erkheikki (25 km)

Pajala (29 km)

Liviöjärvi (33 km)

Kangos (36 km)

Tärendö (39 km)

Lovikka (40 km)

Sattajärvi (41 km)

Junosuando (42 km)

Parkalompolo (43 km)

Se även

Källor

Noter

^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.^{[källa från Wikidata]}
^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Avregistrerade och nyregistrerade statistiska tätorter och småort 2023, förändringar i koder och beteckningar, SCB, 27 november 2024, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ ”Aareavaara”. Pajala kommun. Arkiverad från originalet den 6 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160106013743/http://www.pajala.se/Documents/PUAB/Rapporter/7.Aareavaara120229.pdf. Läst 28 december 2015.
^ O. Östlund, Norrbottenskusten: Upptäckt av människan (Blogginlägg)
^ [a b c] Möller, Per; Östlund, Olof; Barnekow, Lena; Sandgren, Per; Palmbo, Frida; Willerslev, Eske (2013). ”Living at the margin of the retreating Fennoscandian ice sheet: The early Mesolithic sites at Aareavaara, northernmost Sweden” (på engelska). The Holocene 23 (1): sid. 104–116. doi:10.1177/0959683612455546. http://hol.sagepub.com/content/23/1/104.
^ Östlund, Olof (21 december 2010). ”Rapport från utgrävningarna vid Aareavaara”. Norrbottens museum. http://norrbottensmuseum.se/media/116855/aareavaara-2010.pdf. Läst 10 december 2015.
^ (PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961-10-31. sid. 104. Arkiverad från originalet den 29 juni 2015. https://www.webcitation.org/6ZeEB9Ija?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_02.pdf. Läst 30 juni 2015
^ Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 55. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924141321/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf. Läst 26 januari 2015
^ Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 60. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303172846/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf. Läst 26 januari 2015
^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016.
^ ”Folkräkningen 1890 - Norrbottens län”. Umeå universitetsbibliotek. Arkiverad från originalet den 3 april 2016. https://archive.is/20160403231402/http://www2.foark.umu.se/folk/bd/sok.asp?selarkbild=Pajala&hemort=Aareavaara&selar=Exakt&action=S%F6k. Läst 3 april 2016.

Externa länkar

Vidare läsning

Gustafson, Birgitta (2010). ”Norrlands förhistoria backar: bebott i 11300 år”. Populär arkeologi 2010(28):1,: sid. [14]-15 : ill.. 0281-014X. ISSN 0281-014X. Libris 11787840 Observera att Norrbottens museum ger en annan datering, 10600 år, inte 11300 år.

[bdc7d565854b236e2fde9f4d2ac8ba09c7ca7225-1] [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[3a962bc29e913df76caafe4fdca23d77a7e19bd5-2] Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.^{[källa från Wikidata]}

[6d7ff1af23bee3eef8c5257b17d69e8eefd8d2f9-3] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[784dcd03f465c14ae290c3d2da2db2b2e6bfffd8-4] Avregistrerade och nyregistrerade statistiska tätorter och småort 2023, förändringar i koder och beteckningar, SCB, 27 november 2024, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[Pajala_kommun:_Aareavaara-5] ”Aareavaara”. Pajala kommun. Arkiverad från originalet den 6 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160106013743/http://www.pajala.se/Documents/PUAB/Rapporter/7.Aareavaara120229.pdf. Läst 28 december 2015.

[6] O. Östlund, Norrbottenskusten: Upptäckt av människan (Blogginlägg)

[Holocene-7] [a b c] Möller, Per; Östlund, Olof; Barnekow, Lena; Sandgren, Per; Palmbo, Frida; Willerslev, Eske (2013). ”Living at the margin of the retreating Fennoscandian ice sheet: The early Mesolithic sites at Aareavaara, northernmost Sweden” (på engelska). The Holocene 23 (1): sid. 104–116. doi:10.1177/0959683612455546. http://hol.sagepub.com/content/23/1/104.

[8] Östlund, Olof (21 december 2010). ”Rapport från utgrävningarna vid Aareavaara”. Norrbottens museum. http://norrbottensmuseum.se/media/116855/aareavaara-2010.pdf. Läst 10 december 2015.

[9] (PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961-10-31. sid. 104. Arkiverad från originalet den 29 juni 2015. https://www.webcitation.org/6ZeEB9Ija?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_02.pdf. Läst 30 juni 2015

[10] Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 55. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924141321/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf. Läst 26 januari 2015

[SCBsmåort1995-11] Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 60. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303172846/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf. Läst 26 januari 2015

[12] ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016.

[13] ”Folkräkningen 1890 - Norrbottens län”. Umeå universitetsbibliotek. Arkiverad från originalet den 3 april 2016. https://archive.is/20160403231402/http://www2.foark.umu.se/folk/bd/sok.asp?selarkbild=Pajala&hemort=Aareavaara&selar=Exakt&action=S%F6k. Läst 3 april 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]