Adolf Adelswärd – Wikipedia

Adolf Adelswärd
FöddAdolf Adelswärd[1]
2 oktober 1862[2][1]
Hyltinge församling[2][1], Sverige
Död29 maj 1931[2] (68 år)
Åtvids församling[2], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningOfficer
FöräldrarAxel Adelswärd[1]
Augusta Charlotta Teodora Berg[1]
SläktingarTheodor Adelswärd (syskon)[1]
Utmärkelser
Riddare av Dannebrogorden (1899)[1]
Fjärde klassen av Röda örns orden (1899)[1]
Riddare av Frans Josefsorden (1900)[1]
Sankt Stanislausorden, tredje klass (1900)[1]
Riddare av Svärdsorden (1903)[1]
Militärförtjänstorden (Bulgarien) (1904)[1]
Riddare av Hederslegionen (1905)[1]
Redigera Wikidata

Adolf Adelswärd, född den 2 oktober 1862 i Hyltinge församling, Södermanlands län, död den 29 maj 1931, var en svensk friherre och militär. Han var son till Axel Adelswärd.

Adolf Adelswärd föddes 1862Långdunker i Hyltinge socken. Han var son till kammarherren Axel Adelswärd och Augusta Charlotta Teodora Berg. Adelswärd blev 18 juli 1881 elev vid Krigsskolan och utexaminerades 31 oktober 1882. Han blev underlöjtnant vid Kronprinsens husarregemente 17 november 1882 och löjtnant där 7 mars 1890.[3]

Adelswärd var ordonnansofficer vid Första militärdistriktets stab i Helsingborg 1890–1892, lärare vid ridskolanStrömsholm 1892–1896, kompaniofficer och lärare vid Krigsskolan 1896–1899. Adelswärd befordrades till ryttmästare 1902 och var militärattaché i London och Paris 1903–1905. Han blev major vid Skånska husarregementet 1907 och överstelöjtnant där 1911 samt överste och chef för Norrlands dragonregemente 1914. Adelswärd var sekundchef för Livregementets husarer 1917–1922. Han blev riddare av Svärdsorden 1903, kommendör av andra klassen av samma orden 1918 och kommendör av första klassen 1921.

Adelswärd innehade Le Febure-Lillienbergska fideikommisset och Adelswärdska huset vid Drottninggatan i Stockholm.[3]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 1, Norstedts Förlagsgrupp, 1925, s. 16, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1860–2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, läst: 11 september 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Elgenstierna Gustaf, red (1925). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 1 Abrahamsson-Celsing. Stockholm: Norstedt. sid. 16. Libris 10076137. https://runeberg.org/elgenst/1/0038.html