Alan Brooke, 1:e viscount Alanbrooke – Wikipedia

Alan Brooke
Alan Brooke, 1942.
Född	23 juli 1883[1][2][3] Bagnères-de-Bigorre[4], Frankrike
Död	17 juni 1963[5][1][2] (79 år) Hartley Wintney[4], Storbritannien
Begravd	Hartley Wintney[4]
Medborgare i	Storbritannien[6] och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vid	Royal Military Academy Woolwich
Sysselsättning	Militär, politiker[7]
Befattning
Ledamot av Brittiska överhuset (–) Storbritanniens arméstabschef (1941–1946) Konstapel av Towern (1950–1955) Lord Lieutenant of the County of London (1950–1957)
Maka	Jane Mary Richardson (g. 1914–)[8] Benita Blanche Pelly (g. 1929–)[8]
Barn	Rosemary Brooke (f. 1918)[9] Thomas Brooke, 2nd Viscount Alanbrooke (f. 1920)[9] Kathleen Benita Brooke (f. 1931)[9] Victor Brooke, 3rd Viscount Alanbrooke (f. 1932)[9]
Föräldrar	Victor Brooke[9] Alice Bellingham[9]
Utmärkelser
Riddare med storkors av Bathorden Distinguished Service Order Tjeckiska Segermedaljen Frälsarens orden Strumpebandsorden Riddare med storkors av Victoriaorden Suvorovorden, första klass Storkors av Polonia Restituta
Redigera Wikidata

Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2024-02) Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort.

Alan Francis Brooke, 1:e viscount Alanbrooke, född 23 juli 1883 i Bagnères-de-Bigorre i södra Frankrike, död 17 juni 1963 i Hartley Wintney, Hampshire, England, var en brittisk militär (fältmarskalk), av nordirländsk härkomst.

Brooke tjänstgjorde under första världskriget som officer i artilleriet och var vid krigsslutet överstelöjtnant. Under mellankrigsperioden arbetade han som lärare vid officersutbildningar och kom där att arbeta tillsammans med de flesta av de ledande brittiska officerarna under andra världskriget.

Vid utbrottet tjänstgjorde Brooke som chef för den brittiska II. armékåren i expeditionsstyrkorna i Frankrike. I samband med evakueringen från Dunkerque spelade han en ledande roll och han utnämndes vid hemkomsten till chef för styrkorna i hemlandet. I december 1941 befordrades han till general och chef för imperiets generalstab och sedermera, 1944, till fältmarskalk, en post som han upprätthöll till 1946.

I befattningen som generalstabschef hade han som uppgift att vara den främste militäre rådgivaren åt premiärminister Winston S Churchill. Han var också de facto befälhavare för samtliga brittiska styrkor och därigenom ansvarig för planering av de brittiska krigsansträngningarna, en uppgift som han skötte väl med sitt intellekt och sin personlighet. Posten som generalstabschef är inte av samma spektakulära slag som uppdragen som de främsta befälsposterna i fält, men den var icke desto mindre en ytterst viktig funktion och Brooke var den perfekte på posten.

Brooke anses ha varit den ende av de högre militärerna såväl till lands som till sjöss och i luften som på något sätt kunde stå emot Churchills militära aspirationer – premiärministern ansåg sig i stor utsträckning vara inkarnationen av sin historiske anfader hertigen av Marlborough. Brooke erbjöds att få befälet över de brittiska styrkorna i Främre Orienten, men han avböjde med uppfattningen att han gjorde större nytta för landet genom att förhindra att Churchill ledde landet in i dåraktiga militära äventyr.

När det västallierade överkommandot bildades 1942 blev Brooke en av de viktiga personerna i dess ledning, och hans besvikelse var stor över att inte bli utsedd att leda invasionsstyrkorna eftersom den amerikanske generalen Dwight D Eisenhower utsågs till posten. Brookes insatser som ledare av den omfattande strategiska planläggningen kan inte nog betonas liksom hans fingertoppskänsla när det gällde de underställda cheferna på fältet och han var därigenom en av de verkligt viktiga befälhavarna på högsta nivå.

För sina insatser för sitt land adlades Sir Alan Brooke först 1945 till Baron Alanbrooke av Brookeborough och året därpå till Viscount Alanbrooke. Som ytterligare bevis på landets tacksamhet blev han också samma år riddare av Storbritanniens högsta orden Strumpebandsorden.

• Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 23 juni 1954.^[10]

2001 publicerades Brookes ocensurerade krigsdagböcker och de tilldrog sig stor uppmärksamhet p.g.a. deras insyn i de brittiska krigshändelserna från dag till dag och kanske framför allt deras vid vissa tillfällen öppna kritik av Winston Churchill och andra ledande personer vid den tiden.