Alfons VII av León och Kastilien – Wikipedia

Alfons VII, kejsaren (spanska: Alfonso el Emperador), född 1 mars 1105 i Caldas de Reis, död 21 augusti 1157 i Santa Elena, var kung av Galicien från 1112, och av Kastilien och León 1126–1157.^[1] Han var son till Urraca i hennes första äktenskap.^[2]

Alfons hyllades redan 1122 av ständerna som kung men var tvungen att först utkämpa ett krig mot styvfadern innan denne erkände honom som kung. Därefter kallade han sig för kejsare av Spanien och ledde de övriga kristna furstarna i framgångsrika krig mot morerna.^[2] Han kunde dock inte förhindra att Portugal gjorde sig självständigt 1140.^[1]

Efter hans död delades riket mellan hans söner,^[2] så att Sancho III fick Kastilien och Ferdinand II fick León.

Referenser

^ [a b] ”Alfons VII”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/alfons-vii.
^ [a b c] Alfons VII i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Alfons VII av León och Kastilien.
Bilder & media

Regenttitlar
Alfons VII av León och Kastilien Kastilianska huset Ivrea Yngre gren till huset Ivrea Född: 1 mars 1105 Död: 21 augusti 1157
Företräddes av Urraca	Kung av Galicien 1111 – 1157 med Urraca (1111−1126)	Efterträddes av Ferdinand II
	Kung av León 1126 – 1157	Efterträddes av Ferdinand II
	Kung av Kastilien 1127 – 1157	Efterträddes av Sancho III

Den här artikeln anses behöva faktamallen {{Regent}}.

[NE-1] [a b] ”Alfons VII”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/alfons-vii.

[NF-2] [a b c] Alfons VII i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)

[1]

[2]