Alicia Keys – Wikipedia

Alicia Keys
Alicia Keys 2013
FödelsenamnAlicia Augello Cook
Född25 januari 1981 (43 år)
BakgrundUSA Manhattan, New York, New York
InstrumentSång, piano, keyboard, cello
År som aktiv1997 –
SkivbolagColumbia, J
WebbplatsAliciaKeys.com
Utmärkelser
Grammy Award för årets sång (2002)
Grammy Award för bästa nya artist (2002)[1]
Grammy Award för bästa rapsångsframträdande (2011)
Grammy Award för bästa R&B-album (2013)[2]
100 Women (2016)
Time 100 (2017)[3]
Ambassador of Conscience Award (2017)
Audie för bästa uppläsning av författaren
Alicia Keys 2004.

Alicia Augello Cook, mer känd under artistnamnet Alicia Keys, född 25 januari 1981 i New York, är en amerikansk sångare och låtskrivare.

Hon uppfostrades av en ensamstående mor i Hell's Kitchen-området på Manhattan i New York. Vid sju års ålder började Keys att spela klassisk musik på piano. Hon studerade vid Professional Performing Arts School och tog examen vid 16 års ålder som toppstudent. Hon fortsatte sedan på Columbia University men hoppade av för att ägna sig åt sin musikkarriär. Keys släppte sitt debutalbum med J Records, men hade innan dess ett skivkontrakt både med Columbia och Arista Records.

Keys debutalbum, Songs in A Minor, var en kommersiell framgång med över 12 miljoner sålda exemplar världen över. Hon blev den bäst säljande nya artisten och bäst säljande R&B-artisten 2001. Keys tilldelades fem Grammy Awards 2002 för albumet, bland annat "Best New Artist" och "Song of the Year" för "Fallin". Hennes andra album, The Diary of Alicia Keys, släpptes 2003 och även det var en framgång världen över med åtta miljoner sålda exemplar. För albumet tilldelades hon ytterligare fyra Grammy Awards 2005. Senare samma år släppte hon sitt första livealbum, Unplugged, som debuterade som nummer ett i USA.

Keys gästspelade i flera TV-serier under de följande åren, hennes första gästspel var i serien Förhäxad. Hon gjorde sin filmdebut i Smokin' Aces och därefter medverkade hon i "The Nanny Diaries" 2007. Hennes tredje album, As I Am, släpptes samma år och sålde sex miljoner exemplar världen över. Keys tilldelades ytterligare tre Grammy Awards för det nya albumet. Året därpå medverkade hon i The Secret Life of Bees, som gav henne en nominering till "NAACP Image Awards". Hon släppte sitt fjärde album, The Element of Freedom, i december 2009, som blev Keys första albumlist-toppning i Storbritannien. Under sin karriär har Keys vunnit ett flertal priser och har sålt över 30 miljoner album världen över. Billboard Magazine kallade henne den bästa R&B-artisten 2000–2009, och hon etablerade sig som en av sin tids bäst säljande artister.

Liv och karriär

[redigera | redigera wikitext]

1981–1996: Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Keys föddes 1981 i Hell's Kitchen-området på Manhattan i New York i New York.[4] Hon är enda barn till flygstewarden Craig Cook och advokatsekreteraren Teresa Augello, som även är deltidsarbetande skådespelare.[5] Keys mor är av skotsk, irländsk och italiensk härkomst, och hennes far är afroamerikan, som i senare relationer fick två barn.[6] Föräldrarna separerade när hon var två år och därefter har hon uppfostrats av sin mor.[7] År 1985, vid fyra års ålder, gjorde Keys ett framträdande på The Cosby Show där hon och en grupp flickor spelade delar av Rudy Huxtables övernattningsgäster i avsnittet "Slumber Party".[8] Under hela sin barndom skickades Keys på musik- och danslektioner av sin mor.[9] Hon började spela piano när hon var sju och lärde sig spela klassisk musik av Beethoven, Mozart och Chopin.[10] Keys blev inskriven vid Professional Performing Arts School vid 12 års ålder och började skriva låtar vid 14 års ålder.[5] Vid 16 års ålder hade hon tagit examen som toppstudent på tre år med kör som huvudämne. Hon kom in på Columbia University och hade samtidigt ett skivkontrakt med Columbia Records. Hon försökte hantera båda men valde att hoppa av college efter fyra veckor för att satsa på sin musikkarriär.[11]

1997–2000: Början av karriären

[redigera | redigera wikitext]

Keys tecknade ett demoavtal med Jermaine Dupri och So So Def Recordings och var med på musikbolagets julalbum med "The Little Drummer Girl". Hon skrev och spelade in en låt med titeln "Dah Dee Dah (Sexy Thing)", som fanns med på soundtracket till filmen Men in Black, 1997.[12] Låten var Keys första professionella inspelning, men den släpptes aldrig som singel och hennes skivkontrakt med Columbia avslutades efter en tvist med skivbolaget. Keys ringde upp Clive Davis, som kände en "särskild, unik" artist från hennes framträdande och tecknade henne till skivbolaget Arista Records, som senare upplöstes.[4] Keys var nära att välja Wilde som sitt artistnamn tills hennes manager föreslog namnet Keys efter en dröm han hade haft. Keys kände att namnet representerade både henne som artist och person.[13] Hon följde med Davis till hans nystartade skivbolag J Records och spelade då in låtarna "Rock wit U" och "Rear View Mirror", vilka var med på soundtracken till filmerna Shaft (2000) och Dr Dolittle 2 (2001).[14]

2001–2002: Songs in A Minor

[redigera | redigera wikitext]

Keys gav ut sitt första album, Songs in A Minor i juni 2001. Albumet debuterade som nummer ett på Billboard 200 och sålde 236 000 exemplar under sin första vecka.[15] Albumet sålde över 6,2 miljoner exemplar i USA[16] och albumet erhöll platina sex gånger av Recording Industry Association of America (RIAA).[17] Det såldes över 12 miljoner exemplar världen över,[18] och hon etablerade sig både inom och utanför USA, där hon blev den bäst säljande nya artist och bäst säljande R&B-artist 2001.[19] Albumets första singel "Fallin'", tillbringade sex veckor som nummer ett på Billboard Hot 100.[20] Albumets andra singel, "A Woman's Worth" nådde nummer tre på samma lista.[21] Följande år återutgavs albumet Remixed & Unplugged in a Minor, vilken innehöll åtta remixer och sju unplugged-versioner av låtarna från originalalbumet.

För albumet "Songs in a Minor" vann Keys fem priser vid Grammy awards 2002; "Song of The Year", "Best Female R&B Vocal Performance" och "Best R&B Song" för "Fallin '", "Best New Artist" och "Best R&B-album". "Fallin'" var också nominerad till "Record of the Year". Keys blev den andra kvinnliga soloartisten att vinna fem Grammy awards under en enda natt.[22] Samma år samarbetade Keys med Christina Aguilera på Aguileras kommande album Stripped. Keys skrev, samproducerade och sjöng i bakgrunden på låten "Impossible".[23] Under 2000-talets början medverkade Keys som statist i tv-serierna Förhäxad och American Dreams.[10]

2003–2005: The Diary of Alicia Keys och Unplugged

[redigera | redigera wikitext]

Keys följde upp sin debut med albumet The Diary of Alicia Keys som släpptes i december 2003. Albumet debuterade som nummer ett på Billboard 200 och sålde över 618 000 exemplar redan den första veckan. Den blev den bästsäljande försäljningen för en kvinnlig artist år 2003.[24] Albumet sålde 4 400 000 exemplar i USA och erhöll platina fyra gånger av RIAA.[17] Världen över såldes åtta miljoner exemplar, vilket medförde att det blev det sjätte bäst säljande albumet av en kvinnlig artist och det näst bäst säljande albumet av en kvinnlig R&B-artist. Singlarna "You Don't Know My Name" och "If I Ain't Got You" nådde båda topp fem på Billboard Hot 100, och den tredje singeln, "Diary", hamnade i top tio.[25] Den fjärde singeln, "Karma", var mindre framgångsrik på Billboard Hot 100, då den hamnade på nummer 20.[26] "If I Ain't Got You" blev den första singeln av en kvinnlig artist att förbli på Billboard Hot R&B/Hip-Hop Songs-listan i över ett år.[27]

Keys vann Bästa R&B-video för "If I Ain't Got You" på MTV Video Music Awards 2004, hon framförde låten och "Higher Ground" med Lenny Kravitz och Stevie Wonder.[28] Senare samma år släppte Keys sin roman Tears for Water: Songbook of Poems and Lyrics, en samling outgivna dikter från sina tidskrifter och texter. Titeln kommer från en av hennes dikter "Love and Chains" från raden: "Jag har inget emot att dricka mina tårar som vatten."[29] Hon sa att titeln är grunden för hennes skrivande, eftersom "allt jag någonsin har skrivit kommer från mina tårar av glädje, av smärta, sorg, depression, även från frågor".[30] Boken sålde för över 500000 US dollar, vilket gjorde att Keys hamnade på The New York Times bästsäljarlista under 2005.[31] Följande år vann hon sitt andra raka pris för Bästa R&B-video på MTV Video Music Awards för videon "Karma".[32] På Grammy Awards 2005 framförde Keys "If I Ain't Got You" och sedan gjorde hon Jamie Foxx och Quincy Jones sällskap på scen med en tolkning av "Georgia on My Mind", Hoagy Carmichael-låten som blev känd genom Ray Charles år 1960.[33] Den kvällen vann hon fyra Grammy Awards: Best Female R&B Vocal Performance för "If I Ain't Got You", Best R&B Song för "You Don't Know My Name", Best R&B-album för "The Diary of Alicia Keys", och Best Performance by a Duo or Group with Vocals" för låten "My Boo" med Usher.[34]

Keys framförde och spelade in sin del av MTV Unplugged-serien i juli 2005 på Brooklyn Academy of Music.[35] Inspelningen släpptes på CD och DVD i oktober 2005. Med titeln "Unplugged" debuterade albumet som nummer ett på Billboard 200-listan med 196 000 sålda exemplar första veckan.[36] Albumet sålde en miljon exemplar i USA, där den erhöll Platina av RIAA, och två miljoner exemplar världen över.[37] Debuten av Keys Unplugged var den högsta för ett MTV Unplugged-album sedan Nirvanas MTV Unplugged 1994 i New York och den första Unplugged av en kvinnlig artist som debuterat som nummer ett.[19] Albumets första singel "Unbreakable" nådde plats nummer 34 på Billboard Hot 100 och nummer fyra på Hot R&B/Hip-Hop Songs.[38] Singeln låg även på förstaplats på Billboard Hot Adult R&B Airplay i 11 veckor[39].

Keys öppnade en inspelningsstudio som hon döpte till "The Oven Studios" på Long Island, New York. Hon är delägare tillsammans med sin produktions- och låtskrivarpartner Kerry "Krucial" Brothers.[40] Studion designades av den välkända studioarkitekten John Storyk, som även designade Jimi Hendrix "Electric Lady Studios". Keys och Brothers är grundare av KrucialKeys Enterprises, ett produktions- och låtskrivarteam som assisterar Keys med att skapa hennes album, och även skapar musik åt andra artister.[41]

2006–2008: Filmdebut och As I Am

[redigera | redigera wikitext]

År 2006 vann Keys tre NAACP Image Awards inom kategorierna "Outstanding Female Artist" och "Outstanding Song" för låten "Unbreakable".[42] Hon vann även ett Starlight Award av Songwriters Hall of Fame.[43] I oktober 2006 spelade hon rösten till Mamma Mars i "Mission to Mars"-avsnittet i barn TV-serien The Backyardigans, där hon sjöng sången "Almost Everything Is Boinga Here".[44] Samma år drabbades Keys nästan av ett psykiskt sammanbrott. Hennes mormor hade dött och hennes familj var starkt beroende av henne. Hon kände att hon behövde "fly" och åkte till Egypten i tre veckor. Hon förklarade: "Den här resan var definitivt det mest avgörande jag har gjort för mig i mitt liv hittills. Det var en mycket svår tid jag hade att hantera och det bara kom till den punkt där jag verkligen behövde fly, ärligt, och jag behövde komma så långt bort som möjligt."[45]

Keys gjorde sin filmdebut i början av 2007 i filmen "Smokin' Aces", som lönnmördaren Georgia Sykes, där hon spelar mot Ben Affleck och Andy Garcia. Keys fick mycket beröm av sina motspelare i filmen, Reynolds sa att Keys var "så naturlig" och att hon skulle "överraska alla". Samma år fick Keys ytterligare beröm för sin andra film, "The Nanny Diaries" som är baserad på romanen från 2002 med samma namn, i vilken även med Scarlett Johansson och Chris Evans medverkar. Hon har även gästspelat som sig själv i dramaserie "Cane" i avsnittet "One Man Is an Island".

Keys liveuppträdande den 20 mars 2008.

Keys släppte sitt tredje album "As I Am" i november 2007 och debuterade som nummer ett på Billboard 200. Albumet sålde 742 000 exemplar under sin första vecka. Det blev Keys högsta försäljning under en första vecka i sin karriär.[46] Den vecka blev den näst högsta försäljningsveckan under 2007 och den högsta försäljningsveckan för en kvinnlig soloartist sedan sångerskan Norah Jones album "Feels Like Home" 2004.[47] Albumet sålde nästan fyra miljoner exemplar i USA och erhöll platina tre gånger av RIAA.[48] Albumet sålde nästan sex miljoner exemplar världen över.[49] Keys fick fem nomineringar för "As I Am" på American Music Award 2008 och vann två.[50] Albumets första singel "No One" nådde nummer ett på Billboard Hot 100 och Hot R&B/Hip-Hop Songs.[51][52] Albumets andra singel, "Like You'll Never See Me Again", släpptes i slutet av 2007 och nådde nummer 12 på Billboard Hot 100 och nummer ett på Hot R&B/Hip-Hop Songs.[53] Albumets tredje singel, "Teenage Love Affair", nådde nummer tre på Hot R&B/Hip-Hop Songs listan.[53] Hennes fjärde singel, "Superwoman", nådde nummer 82 på Billboard Hot 100 och nummer 12 på Hot R&B/Hip-Hop Songs.[53]

För singel "No One" erhöll Keys utmärkelserna Best Female R&B Vocal Performance och Best R&B-song vid Grammy Awards 2008.[54] Keys inledde ceremonin genom att framföra Frank Sinatra "Learnin' the blues" som en "duett" med arkivmaterial av Sinatra i en video och "No One" med John Mayer senare i showen.[55] Keys vann också Bästa Kvinnliga R&B-artist under showen.[56] Hon medverkade i "Fresh Takes", en kommersiell mikro-serie skapad av Dove Go Fresh, som hade premiär under The Hills på MTV från mars till april 2008. Premiären firade lanseringen av nya Dove Go Fresh.[57] Hon har även skrivit avtal som talesman med Glacéaus VitaminWater för att stödja produkten,[58] och medverkade även i en reklamfilm för American Express för deras kampanj "Är du en Kortmedlem?".[59] Keys och gitarristen och sångaren Jack White från The White Stripes, spelade in ledmotivet till Bondfilmen Quantum of Solace, vilket blev den första duetten någonsin på ett Bond-soundtrack.[60] År 2008 var Keys rankad som nummer 80 på Billboard Hot 100 All-Time Top Artists.[61] Hon medverkade även i "The Secret Life of Bees", en filmatisering av Sue Monk Kidds hyllade bestseller roman från 2003 med samma namn, tillsammans med Jennifer Hudson och Queen Latifah och den släpptes i oktober 2008 via Fox Searchlight.[62] Hennes roll gav henne en nominering för Bästa kvinnliga biroll i en spelfilm på NAACP Image Awards.[63] Hon fick också tre nomineringar till Grammy Awards 2009 och vann Best Female R&B Vocal Performance för låten "Superwoman".[64]

Keys uppträder på Summer Sonic Festival 2008 i Tokyo, Japan

2009–nutid: The Element of Freedom

[redigera | redigera wikitext]

Keys och managern Jeff Robinson skev ett filmproduktionsavtal för att utveckla live-action och animerade projekt med Disney. Den första filmen kommer att vara en nyinspelning av komedin "Bell, Book and Candle" från 1958 och Keys kommer att spela en häxa som kastar en kärleksförtrollning för att locka en konkurrents fästman.[65] Keys och Robinson har också bildat ett TV-produktionsbolag som de kallar "Big Pita".[66] Keys och Robinson kommer att utveckla live-action och animerade projekt från sitt företag, Big Pita och Little Pita, med Keys som producent.[67]

Keys har samarbetat med skivproducent Swizz Beatz för att skriva och producera "Million Dollar Bill" för Whitney Houstons sjunde studioalbum, "I Look To You".[68] Keys har också samarbetat med artisten Jay-Z på låten "Empire State of Mind" från hans album "The Blueprint 3" 2009. Låten toppade Billboard Hot 100 och blev hennes fjärde singeletta på listan.[69] "American Society of Composers, Authors and Publishers" hedrade Keys med Golden Note Award, ett pris som ges till artister "som når en extraordinär milstolpe i karriären".[70] Keys samarbetade med spanska artisten Alejandro Sanz för "Looking for Paradise", som toppade Hot Latin Songs listan.[71] Keys släppte sitt fjärde studioalbum, "The Element of Freedom", i december 2009.[72] Albumet debuterade som nummer två på Billboard 200, med 417 000 sålda exemplar den första veckan.[73] Som en del av PR-kampanjen för albumet uppträdde hon på Caymanöarna Jazz Festival den 5 december, den sista natten av tredagarsfestivalen som sändes på Black Entertainment Television (BET).[74] Albumets första singel, "Doesn't Mean Anything", nådde nummer 60 på Billboard Hot 100.[72] Keys rankades som bästa R&B-artist under 2000-2009 av musiktidskriften Billboard och rankas som den femte bästa artisten det decenniet, medan hennes låt "No One" rankades som nummer sex på tidningens låtar av decenniet.[75][76][77] "The Element of Freedom" var det första albumet av Keys som toppade den brittiska albumlistan.[78] Den 11 juni 2010 framförde Keys "Empire State of Mind" för Fifas VM Kick-Off i Johannesburg, Sydafrika.[79]

Musikstil

[redigera | redigera wikitext]

Keys är en skicklig pianist och majoriteten av hennes låtar innehåller pianospel. Hon skriver ofta om kärlek, sorg och kvinnlig frigörelse.[31] Hon har nämnt flera musiker som sina inspirationskällor, bland annat Prince, Nina Simone, Barbra Streisand, Marvin Gaye, Quincy Jones, Donny Hathaway och Stevie Wonder.[80] Keys stil har rötter i gospel och vintage soul, kompletterad med bas och programmerade trumslag.[81] Hon har införlivat klassiskt piano med R&B, soul och jazz i sin musik. Hon började experimentera med andra genrer, däribland pop och rock i sitt tredje album "As I Am"[82] och i sitt fjärde album "The Element of Freedom" övergick hon från neo soul till ett R&B-sound från 1980-talet och 1990-talet.[83]

Keys spelar piano medan hon uppträder, omgiven av tre vokalister

Keys har ett röstomfång på en alt, som sträcker sig över tre oktaver.[27] Hon kallas ofta för "Princess of Soul" och lovordas för att ha en stark, rå och lidelsefull röst medan andra anser att hennes röst är "känslomässig" ibland och att hon driver sin röst ur dess naturliga utbredningsområde.[84]

Joanna Hunkin från "The New Zealand Herald" recenserade ett av Keys uppträdande, där även Kylie Minogue deltog. Hon beskrev Minogues reaktion på Keys prestationer och säger "det var uppenbart att hon var lika mycket ett fan som de 10.000 andra på Vector Arena".[85] Hunkin kännetecknade Keys öppningsnummer som ett "headbanging framträdande och hennes energi som hög-oktan energi som flesta band spara till sitt avslutniningsnummer." I slutet av hennes två timmars framträdande skrek, stampade och bad fansen om ett andra extranummer.[85] Keys har under sin karriär vunnit flera utmärkelser och är listad på Recording Industry Association of Americas bäst säljande artister i USA, med 15 miljoner RIAA certifierade album.[17] Hon har sålt över 30 miljoner album världen över och har etablerat sig som en av de bäst säljande artister av sin tid.[8]

Filantropi

[redigera | redigera wikitext]
Keys uppträder på Live Earth-konserten

Alicia Keys är en av grundarna och global ambassadör för "Keep A Child Alive", vilket är en ideell organisation som ger medicin till familjer med hiv och aids i Afrika.[86] Keys och U2-sångaren Bono spelade in en coverversion av Peter Gabriels och Kate Bushs "Don't Give Up", för att uppmärksamma Världsaidsdagen 2005. Keys och Bonos version av låten bytte titel till "Don't Give Up (Afrika)" för att återspegla den typ av välgörenhet den gynnade.[87] Hon besökte afrikanska länder såsom Uganda, Kenya och Sydafrika för att främja vård av barn som drabbats av aids.[88] Hennes arbete i Afrika dokumenterades i dokumentären Alicia in Africa: Journey to the Motherland och fanns tillgänglig i april 2008.[89]

Keys har också donerat till "Frum tha Ground Up", en ideell organisation som hjälper barn och ungdomar med stipendier.[90] Hon uppträdde i Philadelphia, Pennsylvania, som en del av den världsomspännande Live 8-konserten för att öka medvetenheten om fattigdom i Afrika och att utöva påtryckningar på G8-ledarna att agera.[91] Under 2005 uppträdde Keys på "ReAct Now: Music & Relief och Shelter from the Storm: A Concert for the Gulf Coast, två välgörenhetsprogram som samlade in pengar till dem som drabbats av orkanen Katrina.[92] I juli 2007 uppträdde Keys och Keith Urban med Rolling Stones låten "Gimme Shelter" från 1969 på Giants Stadium i East Rutherford, New Jersey på en Live Earth-konsert.[93]

Keys uppträdde med Donny Hathaways låt "Someday We'll All Be Free" från 1973 på America: A Tribute to Heroes TV-sända välgörenhetsgala efter attackerna den 11 september.[94] Hon deltog i konserten vid Nobels fredspris, som ägde rum i Oslo Spektrum i Oslo, Norge, den 11 december 2007, tillsammans med andra artister.[95] Hon spelade en signaturmelodi för demokratiska presidentkandidaten Barack Obama.[96] För sitt arbete blev Keys hedrad vid BET Awards 2009 med Humanitarian Award.[97] Keys framförde låten "Prelude to a Kiss", som hon ändrade till "Send Me An Angel", från sitt album "As I Am för" på Hope for Haiti Now: A Global Benefit for Earthquake Relief, ett välgörenhetsevent för Haiti jordbävningen 2010.[98]

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum

[redigera | redigera wikitext]

Livealbum

[redigera | redigera wikitext]

Singlar

[redigera | redigera wikitext]
  • 2001 – "Fallin' "
  • 2001 – "Brotha Part II" (med Eve och Angie Stone)
  • 2002 – "A Woman's Worth"
  • 2002 – "How Come You Don't Call Me"
  • 2002 – "Gangsta Lovin'" (med Eve)
  • 2002 – "Girlfriend"
  • 2003 – "You Don't Know My Name"
  • 2004 – "If I Ain't Got You"
  • 2004 – "Diary"
  • 2004 – "My Boo" (med Usher)
  • 2004 – "Karma"
  • 2005 – "Unbreakable"
  • 2006 – "Every Little Bit Hurts"
  • 2006 – "Ghetto Story Chapter 2" (med Cham)
  • 2007 – "No One"
  • 2007 – "Like You'll Never See Me Again"
  • 2008 – "Teenage Love Affair"
  • 2008 – "Another Way to Die" (med Jack White)
  • 2008 – "Superwoman"
  • 2009 – "Empire State Of Mind" (med Jay-Z)
  • 2009 – "Doesn't Mean Anything"
  • 2009 – "Looking for Paradise" (med Alejandro Sanz)
  • 2009 – "Try Sleeping With a Broken Heart"
  • 2010 – "Put It in a Love Song" (med Beyoncé)
  • 2010 – "Empire State of Mind (Part II) Broken Down"
  • 2010 – "Un-Thinkable (I'm Ready)"
  • 2010 – "Wait 'Til You See My Smile"
  • 2011 – "Say It's So" (med Mateo)
  • 2011 – "International Party" (med Swizz Beatz)
  • 2012 – "New Day" (med 50 Cent och Dr. Dre)
  • 2012 – "Girl on Fire" (med Nicki Minaj)
  • 2012 – "Not Even the King"
  • 2012 – "Brand New Me"
  • 2013 – "Fire We Make" (med Maxwell)
  • 2013 – "Tears Always Win"
  • 2013 – "I Will Pray (Pregherò)" (med Giorgia)
  • 2014 – "It's On Again" (med Kendrick Lamar)
  • 2014 – "We Are Here"
  • 2014 – "We Gotta Pray"
  • 2015 – "28 Thousand Days"
  • 2016 – "In Common"
  • 2016 – "Back to Life"
  • 2016 – "Blended Family (What You Do for Love)" (med ASAP Rocky)
  • 2018 – "Us" (med James Bay)
  • 2019 – "Raise a Man"
  • 2019 – "Show Me Love" (med Miguel)
  • 2019 – "Time Machine"
  • 2019 – "The Christmas Song"

Turnéer

[redigera | redigera wikitext]
  • Songs in A Minor Tour (2001–2002)
  • Verizon Ladies First Tour (2004)
  • The Diary Tour (2005)
  • As I Am Tour (2008)
  • The Freedom Tour (2010)
  • Set the World on Fire Tour (2013)

Filmografi

[redigera | redigera wikitext]
TV
År Titel Roll Noteringar
1985 The Cosby Show Maria Slumber Party" (säsong 1, avsnitt 22)
2001 Förhäxad P3 VIP Patron Size Matters" (säsong 4, avsnitt 5)
2003 American Dreams Fontella Bass "Rescue Me" (säsong 2, avsnitt 6)
The Proud Family Sig själv (röst) The Good, the Bad, and the Ugly" (säsong 3, avsnitt 46)
2005 Sesame Street Sig själv Säsong 36
2006 The Backyardigans Mommy Martian (röst) Mission to Mars" (säsong 2, avsnitt 1)
2007 Cane Sig själv "One Man Is an Island" (säsong 1, avsnitt 7)
Elmo's Christmas Countdown Sig själv TV-sänd Julspecial
2008 Dove "Fresh Takes" Alex Medverkade i alla fem avsnitten
2010 American Idol (säsong 9) Sig själv Mentor
Film
År Titel Roll Noteringar
2007 Smokin' Aces Georgia Sykes
The Nanny Diaries Lynette
2008 The Secret Life of Bees June Boatwright

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ läs online, www.rockonthenet.com .[källa från Wikidata]
  2. ^ Awards Winners & Nominees Best R&B Album | GRAMMY.com (på engelska), läs online, läst: 16 september 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.today.com .[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] ”Alicia Keys – Artist Biography” (på engelska). Allmusic. https://www.allmusic.com/artist/alicia-keys-mn0000005307/biography. 
  5. ^ [a b] ”Soul princess Alicia key to 'Wall of Hope' success” (på engelska). China Daily. 7 september 2004. http://www.chinadaily.com.cn/english/doc/2004-09/07/content_372259.htm. 
  6. ^ ”More Keys” (på engelska). Star Tribune. 24 april 2008. http://www.startribune.com/more-keys/18138354/?elr=KArksD%3AaDyaEP%3AkD%3AaUt%3AaDyaEP%3AkD%3AaUiacyKUUr. 
  7. ^ ”Soul sister” (på engelska). The Guardian. 16 november 2003. https://www.theguardian.com/music/2003/nov/16/aliciakeys. 
  8. ^ [a b] ”The secret life of Alicia Keys” (på engelska). The Age. 23 februari 2009. https://www.theage.com.au/entertainment/movies/the-secret-life-of-alicia-keys-20090223-ge7p79.html. 
  9. ^ ”Music and dance kept Alicia Keys out of trouble during childhood” (på engelska). Thaindian News. 15 juli 2008. Arkiverad från originalet den 3 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090503045023/http://www.thaindian.com/newsportal/sports/music-and-dance-kept-alicia-keys-out-of-trouble-during-childhood_10071626.html. Läst 13 juli 2010. 
  10. ^ [a b] ”Alicia Keys Biography” (på engelska). Rolling Stone Magazine. Arkiverad från originalet den 16 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100216125654/http://www.rollingstone.com/artists/aliciakeys/biography. 
  11. ^ ”To Be Alicia Keys: Young, Gifted and in Control” (på engelska). The New York Times. 27 januari 2002. https://www.nytimes.com/2002/01/27/arts/music-to-be-alicia-keys-young-gifted-and-in-control.html. 
  12. ^ ”Singer Alicia Keys Sitting Pretty with Smash Debut Album 'Songs in a Minor” (på engelska). Google Books. Jet Magazine. https://books.google.se/books?id=IbUDAAAAMBAJ&pg=PA58&dq=alicia+keys+songs+in+a+minor&redir_esc=y#v=onepage&q=alicia%20keys%20songs%20in%20a%20minor&f=false. 
  13. ^ ”Alicia Keys Nearly Spills Secrets To Jane” (på engelska). MTV. 18 januari 2006. Arkiverad från originalet den 16 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100316172600/http://www.mtv.com/news/articles/1521106/20060118/keys_alicia.jhtml. Läst 17 december 2019. 
  14. ^ ”Alicia Keys: 'Songs in A Minor'” (på engelska). The Japan Times. 3 oktober 2001. https://www.japantimes.co.jp/culture/2001/10/03/music/alicia-keys-songs-in-a-minor/#.Xfkosxt7nIU. 
  15. ^ ”Keys' Debut Tops The Billboard 200” (på engelska). Billboard. 5 juli 2001. https://www.billboard.com/articles/news/79215/keys-debut-tops-the-billboard-200. 
  16. ^ ”Chart Watch Extra: The Top 20 New Acts Of The 2000s”. Yahoo. 22 juli 2009. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111013084002/http://new.music.yahoo.com/blogs/chart_watch/39906/chart-watch-extra-the-top-20-new-acts-of-the-2000s/. Läst 17 mars 2015. 
  17. ^ [a b c] ”Alicia Keys Gold & Platinum” (på engelska). Recording Industry Association of America. https://www.riaa.com/gold-platinum/?tab_active=default-award&ar=Alicia+Keys&ti=&lab=&genre=&format=Album&date_option=release&from=&to=&award=&type=&category=&adv=SEARCH#search_section. 
  18. ^ ”Alicia adds tour dates” (på engelska). Metro UK. Arkiverad från originalet den 3 april 2012. https://web.archive.org/web/20120403164859/http://www.metro.co.uk/showbiz/112579-alicia-adds-tour-dates. 
  19. ^ [a b] ”MTV Artist Of The Week: Alicia Keys”. MTV. 12 november 2007. Arkiverad från originalet den 16 december 2008. https://web.archive.org/web/20081216120042/http://buzzworthy.mtv.com/2007/11/12/mtv-artist-of-the-week-alicia-keys/. Läst 8 juni 2010. 
  20. ^ ”Alicia Keys' U.S. Tour Bows Jan. 22” (på engelska). Billboard. 4 december 2001. https://www.billboard.com/articles/news/77549/alicia-keys-us-tour-bows-jan-22. 
  21. ^ ”'Totally Hits 2002' Packs In 20 Top Tracks” (på engelska). Billboard. 2 maj 2002. https://www.billboard.com/articles/news/75918/totally-hits-2002-packs-in-20-top-tracks. 
  22. ^ ”Yes, America, Amy Winehouse Is a Star” (på engelska). BBC America. Arkiverad från originalet den 17 december 2019. https://web.archive.org/web/20191217184546/http://www.bbcamerica.com/anglophenia/2008/02/yes-america-amy-winehouse-is-a-star. Läst 17 december 2019. 
  23. ^ ”Christina Aguilera, Alicia Keys Party Up For 'Impossible'” (på engelska). MTV. 25 juni 2002. Arkiverad från originalet den 26 april 2010. https://web.archive.org/web/20100426221626/http://www.mtv.com/news/articles/1455399/20020625/aguilera_christina.jhtml. Läst 17 december 2019. 
  24. ^ ”Verizon Ladies First Tour 2004 Starring Beyonce, Alicia Keys and Missy Elliot With Special Guest Tamia”. findarticles.com. CBS. 17 februari 2004. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525113819/findarticles.com/p/articles/mi_m0EIN/is_2004_Feb_17/ai_113344090/. Läst 25 maj 2012. 
  25. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091029202652/http://www.billboard.com/%23/artist/fergie/chart-history/542673#/news/singles-chart-remains-in-outkast-s-command-2074215.story. Läst 14 juli 2010. 
  26. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091029202652/http://www.billboard.com/%23/artist/fergie/chart-history/542673#/song/alicia-keys/karma/5053548. Läst 14 juli 2010. 
  27. ^ [a b] ”'Secret Life of Bees' star Alicia Keys' hive of activity” (på engelska). Daily News. 11 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 25 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090325200749/http://www.nydailynews.com/entertainment/music/2008/10/12/2008-10-12_secret_life_of_bees_star_alicia_keys_hiv.html. 
  28. ^ ”MTV Awards 2004: The winners” (på engelska). BBC. 30 augusti 2004. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/3611884.stm. 
  29. ^ ”The Poetry Of Alicia Keys” (på engelska). CBS News. 11 november 2004. https://www.cbsnews.com/news/the-poetry-of-alicia-keys/. 
  30. ^ ”In Tears for Water: Songbook of Poems and Lyrics”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525113826/findarticles.com/p/articles/mi_m1077/is_1_60/ai_n6260841/. Läst 25 maj 2012. 
  31. ^ [a b] ”Alicia Keys, superwoman” (på engelska). The Daily Telegraph. 14 februari 2005. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121008115721/http://www.dailytelegraph.com.au/entertainment/insider/alicia-keys-superwoman/story-e6frewt9-1111118050168. Läst 16 december 2019. 
  32. ^ ”Green Day takes top honours at MTV awards ceremony” (på engelska). The Guardian. 30 augusti 2005. https://www.theguardian.com/world/2005/aug/30/media.arts. Läst 16 december 2019. 
  33. ^ ”Late Ray Charles tops Grammy Awards” (på engelska). The Guardian. 14 februari 2005. https://www.theguardian.com/music/2005/feb/14/raycharles. Läst 16 december 2019. 
  34. ^ ”2005 Grammy Award Winners” (på engelska). CBS News. 14 februari 2005. https://www.cbsnews.com/news/2005-grammy-award-winners/. 
  35. ^ ”Keys Plugs In at No. 1” (på engelska). Yahoo. 19 oktober 2005. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111013082413/http://new.music.yahoo.com/alicia-keys/news/keys-plugs-in-at-no-1--24723802. 
  36. ^ ”Alicia Keys, 'Unplugged' Link Arms For Third No. 1” (på engelska). Billboard. 29 oktober 2005. https://books.google.se/books?id=BhUEAAAAMBAJ&pg=PA71&lpg=PA71&dq=keys+unplugged+link+arms+for+third+no+1&source=bl&ots=RLX3USvK43&sig=ACfU3U2mZ3S6DmgTY_V_URtrmmdaz_FT5g&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjj7ZL61b3mAhXEvosKHTTjDcIQ6AEwAHoECAgQAQ#v=onepage&q=keys%20unplugged%20link%20arms%20for%20third%20no%201&f=false. 
  37. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091029202652/http://www.billboard.com/%23/artist/fergie/chart-history/542673#/news/keys-craves-strange-as-hell-collaborations-1001883836.story. Läst 14 juli 2010. 
  38. ^ ”Alicia Keys - Unplugged” (på engelska). Allmusic. https://www.allmusic.com/album/unplugged-mw0000405898. 
  39. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091029202652/http://www.billboard.com/%23/artist/fergie/chart-history/542673#/news/chart-beat-1001918986.story. Läst 14 juli 2010. 
  40. ^ ”The Oven Studios” (på engelska). mixonline.com. 1 oktober 2005. Arkiverad från originalet den 7 september 2006. https://web.archive.org/web/20060907022745/http://www.mixonline.com/mag/audio_oven_studios/. 
  41. ^ ”Alicia Collaborator Krucial Goes Solo” (på engelska). Rolling Stone Magazine. 7 december 2005. Arkiverad från originalet den 2 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090502005930/http://www.rollingstone.com/news/story/8933895/alicia_collaborator_krucial_goes_solo. 
  42. ^ ”Image Awards Honor Foxx, Keys, Carey” (på engelska). Billboard. 26 februari 2006. https://www.billboard.com/articles/news/59578/image-awards-honor-foxx-keys-carey. 
  43. ^ ”Alicia Keys - A Legend Grows” (på engelska). American Society of Composers, Authors, and Publishers. 1 juni 2005. Arkiverad från originalet den 25 november 2005. https://web.archive.org/web/20051125104732/http://www.ascap.com/playback/2005/summer/features/keys.html. 
  44. ^ ”For The Record: Quick News On Alicia Keys, Cameron Diaz, Justin Timberlake, Lance Bass, Beyonce & More” (på engelska). MTV. 20 september 2006. Arkiverad från originalet den 3 april 2010. https://web.archive.org/web/20100403182426/http://www.mtv.com/news/articles/1541325/20060920/keys_alicia.jhtml. Läst 17 december 2019. 
  45. ^ ”Music: Alicia Keys: From breakdown to breakthrough” (på engelska). Star Tribune. 24 april 2008. http://www.startribune.com/music-alicia-keys-from-breakdown-to-breakthrough/18138374/. 
  46. ^ ”Alicia Keys Lands Fourth Consecutive #1 On Billboard Chart With As I Am” (på engelska). MTV. 21 november 2007. Arkiverad från originalet den 5 september 2014. https://web.archive.org/web/20140905202805/http://www.mtv.com/news/1574872/alicia-keys-lands-fourth-consecutive-1-on-billboard-chart-with-as-i-am/. Läst 17 december 2019. 
  47. ^ ”Keys Storms Chart With Mega-Selling 'As I Am'” (på engelska). Billboard. 21 november 2007. https://www.billboard.com/articles/news/1047254/keys-storms-chart-with-mega-selling-as-i-am. 
  48. ^ ”Alicia Keys kicks off TODAY concert series”. msnbc.msn.com. 27 april 2008. Arkiverad från originalet den 17 december 2009. https://web.archive.org/web/20091217094846/http://today.msnbc.msn.com/id/24238729/. Läst 15 juli 2010. 
  49. ^ ”Alicia Keys Gears Up for North American Leg of As I Am Tour Presented By Lexus on...”. Reuters. 16 april 2008. Arkiverad från originalet den 29 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100529065154/http://www.reuters.com/article/idUS230622+16-Apr-2008+PRN20080416. Läst 15 juli 2010. 
  50. ^ ”R&B star Chris Brown sweeps American Music Awards” (på engelska). Reuters. 24 november 2008. Arkiverad från originalet den 29 september 2018. https://web.archive.org/web/20180929000422/https://ca.reuters.com/article/domesticNews/idUSTRE4AN0H620081124. Läst 17 december 2019. 
  51. ^ ”Alicia Keys Chart history Hot 100” (på engelska). Billboard. https://www.billboard.com/music/Alicia-Keys/chart-history/HSI. 
  52. ^ ”Alicia Keys Chart history Hot R&B/Hip-Hop Songs” (på engelska). Billboard. https://www.billboard.com/music/Alicia-Keys/chart-history/BSI. 
  53. ^ [a b c] ”Alicia Keys - As I Am” (på engelska). Allmusic. https://www.allmusic.com/album/as-i-am-mw0000497334. 
  54. ^ ”Grammy 2008 Winners List” (på engelska). MTV. 10 februari 2008. Arkiverad från originalet den 29 juni 2014. https://archive.today/20140629170401/http://www.mtv.com/news/1581272/grammy-2008-winners-list/. Läst 17 december 2019. 
  55. ^ ”Grammy Performances Meld Classic, Contemporary” (på engelska). Billboard. 11 februari 2008. https://www.billboard.com/articles/news/1046566/grammy-performances-meld-classic-contemporary. 
  56. ^ ”Kanye West, UGK Win Big At BET Awards, But Ne-Yo, Alicia Keys, Lil Wayne Performances Steal The Show” (på engelska). MTV. 25 juni 2008. Arkiverad från originalet den 3 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090303090608/http://www.mtv.com/news/articles/1589931/20080625/fergie__4_.jhtml. Läst 17 december 2019. 
  57. ^ ”Video: Alicia Keys and Dove(R) Give Women a Fresh Take on Life in Their Twenties” (på engelska). Reuters. 24 mars 2008. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525113836/http://www.reuters.com/article/2008/03/24/idUS76429+24-Mar-2008+PRN20080324. Läst 17 december 2019. 
  58. ^ ”OK! Interview: Alicia Keys”. OK Magazine. 6 april 2008. Arkiverad från originalet den 29 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100529095057/http://www.okmagazine.com/2008/08/ok-interview-alicia-keys-8283/. Läst 17 juli 2009. 
  59. ^ ”Martin Scorsese Directs Andre Agassi, Sheryl Crow, Ellen DeGeneres, Alicia Keys and Shaun White in New American Express(R) Campaign for 'The Members Project'” (på engelska). prnewswire.com. 1 juni 2007. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121015165244/http://www2.prnewswire.com/cgi-bin/stories.pl?ACCT=104&STORY=%2Fwww%2Fstory%2F06-01-2007%2F0004600061. 
  60. ^ ”First Listen: Another Way To Die, James Bond Theme, Jack White and Alicia Keys” (på engelska). The Independent. 19 september 2008. http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/music/reviews/first-listen-another-way-to-die-james-bond-theme-jack-white-and-alicia-keys-935406.html. 
  61. ^ ”The Billboard Hot 100 All-Time Top Artists (80-61)” (på engelska). Billboard. 19 november 2009. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525113840/www.billboard.com/bbcom/specials/hot100/charts/top100-artists-80.shtml#selection-201.0-201.50. 
  62. ^ ”Dakota Fanning and Alicia Keys drawn to "Bees"” (på engelska). Reuters. 20 december 2007. https://www.reuters.com/article/film-bees-dc/dakota-fanning-and-alicia-keys-drawn-to-bees-idUSN2064532120071220. 
  63. ^ ”naacp image award 2008”. Arkiverad från originalet den 15 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100715053029/http://www.naacp.org/content/splash. Läst 15 juli 2010. 
  64. ^ ”The 51st Annual Grammy Awards Winners List” (på engelska). grammy.com. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101011133036/http://www2.grammy.com/grammy_awards/51st_show/list.aspx. 
  65. ^ ”For The Record: Quick News On Justin Timberlake, Michael Jackson, Britney Spears, 'Snakes On A Plane' & More” (på engelska). MTV. 14 juli 2006. Arkiverad från originalet den 10 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100210125117/http://www.mtv.com/news/articles/1536391/20060714/timberlake_justin.jhtml. Läst 17 december 2019. 
  66. ^ ”Alicia Keys forms production company” (på engelska). The Seattle Times. 18 januari 2006. Arkiverad från originalet den 19 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080619084000/http://seattletimes.nwsource.com/html/entertainment/2002745532_aliciakeys18.html. 
  67. ^ ”Mouse locking up Keys” (på engelska). Variety. 13 juli 2006. https://variety.com/2006/scene/markets-festivals/mouse-locking-up-keys-1200339853/. Läst 16 december 2019. 
  68. ^ ”Album Preview: Whitney Houston – ‘I Look to You’” (på engelska). rap-up.com. 24 juli 2009. https://www.rap-up.com/2009/07/24/preview-whitney-houston-i-look-to-you/. 
  69. ^ ”Jay-Z Rules Hot 100, Lady Antebellum Jumps Into Top 10” (på engelska). Billboard. 19 november 2009. https://www.billboard.com/articles/news/266665/jay-z-rules-hot-100-lady-antebellum-jumps-into-top-10. 
  70. ^ ”Stargate, Tricky Stewart, The-Dream ASCAP's Top Songwriters” (på engelska). Billboard. 26 juni 2009. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121009174336/http://www.billboard.biz/bbbiz/content_display/industry/news/e3i2c0d30928617f5ec2a961b09d785be34. 
  71. ^ http://www.billboard.com
  72. ^ [a b] ”Alicia Keys Will Wait for ‘Freedom’” (på engelska). rap-up.com. 25 oktober 2009. https://www.rap-up.com/2009/10/25/alicia-keys-will-wait-for-freedom/. 
  73. ^ ”Susan Boyle Blocks Alicia Keys From No. 1 On Billboard 200” (på engelska). Billboard. 23 december 2009. https://www.billboard.com/articles/news/266324/susan-boyle-blocks-alicia-keys-from-no-1-on-billboard-200. 
  74. ^ ”Alicia Keys to perform at Jazz Fest”. Cayman News Service. 11 maj 2009. Arkiverad från originalet den 15 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090515011632/http://www.caymannewsservice.com/local-news/2009/05/11/alicia-keys-perform-jazz-fest. Läst 12 maj 2009. 
  75. ^ ”Alicia Keys named top R&B artist of decade” (på engelska). Reuters. 19 december 2009. Arkiverad från originalet den 17 december 2019. https://web.archive.org/web/20191217221733/https://uk.reuters.com/article/music-us-decade-rb/alicia-keys-named-top-rb-artist-of-decade-idUKTRE5BH5HN20091218. Läst 17 december 2019. 
  76. ^ ”Best of the 2000s Artists of the decade” (på engelska). Billboard. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525113855/www.billboard.com/charts-decade-end/artists-of-the-decade?year=2009%23/charts-decade-end/artists-of-the-decade?year=2009#selection-246.0-250.0. 
  77. ^ ”Best of the 2000s Hot 100 Songs” (på engelska). Billboard. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525113856/www.billboard.com/charts-decade-end/artists-of-the-decade?year=2009%23/charts-decade-end/hot-100-songs?year=2009. 
  78. ^ ”Alicia Keys Scores First U.K. No. 1 Album” (på engelska). Billboard. 8 februari 2010. https://www.billboard.com/articles/news/959459/alicia-keys-scores-first-uk-no-1-album. 
  79. ^ ”FIFA World Cup KICK-OFF Concert: Alicia Keys 'Empire State Of Mind' VIDEO & LYRICS”. celebs.gather.com. 10 juni 2010. Arkiverad från originalet den 2 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140202111821/http://celebs.gather.com/viewArticle.action?articleId=281474978293486. Läst 15 juli 2010. 
  80. ^ ”Keys to Success” (på engelska). People Magazine. 27 augusti 2001. https://people.com/archive/keys-to-success-vol-56-no-9/. Läst 16 december 2019. 
  81. ^ ”A Neo-Soul Star as She Is: Nurturing Her Inner Rebel” (på engelska). The New York Times. 2 september 2007. http://www.nytimes.com/2007/09/09/arts/music/09pare.html?_r=1. 
  82. ^ ”A Neo-Soul Star as She Is: Nurturing Her Inner Rebel” (på engelska). The New York Times. 9 september 2007. http://www.nytimes.com/2007/09/09/arts/music/09pare.html. 
  83. ^ ”New Cds: Alicia Keys ”The Element of Freedom”” (på engelska). The New York Times. 13 december 2009. https://www.nytimes.com/2009/12/14/arts/music/14choi.html. 
  84. ^ ”Alicia Keys, Still Warming Up” (på engelska). Washington Post. 13 november 2007. https://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2007/11/12/AR2007111201967.html?. Läst 16 december 2019. 
  85. ^ [a b] ”Review: Kylie checks out Alicia Keys in concert” (på engelska). The New Zealand Herald. 8 december 2008. https://www.nzherald.co.nz/entertainment/news/article.cfm?c_id=1501119&objectid=10546900. Läst 16 december 2019. 
  86. ^ ”Green Family Foundation Sponsors Alicia Keys' Keep a Child Alive College Student...”. reuters. 20 november 2008. Arkiverad från originalet den 24 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100124075644/http://www.reuters.com/article/idUS145550+20-Nov-2008+PRN20081120. Läst 16 juli 2010. 
  87. ^ ”Alicia Keys And Bono Team Up For Charity Track”. vibe.com. 1 december 2005. Arkiverad från originalet den 15 september 2008. https://web.archive.org/web/20080915122631/http://www.vibe.com/news/news_headlines/2005/12/alicia_keys_bono_dont_give_up_africa/. Läst 16 december 2008. 
  88. ^ ”For The Record: Quick News On Gwyneth Paltrow, Chris Martin, Obie Trice, Notorious B.I.G., Jessica Simpson & More” (på engelska). MTV. 10 april 2006. Arkiverad från originalet den 28 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100528163200/http://www.mtv.com/news/articles/1528266/20060410/coldplay.jhtml. Läst 17 december 2019. 
  89. ^ ”Alicia Keys' Documentary Alicia in Africa: Journey to the Motherland Available...”. Reuters. 7 april 2008. Arkiverad från originalet den 1 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100601235008/http://www.reuters.com/article/idUS189864+07-Apr-2008+BW20080407. Läst 16 juli 2010. 
  90. ^ ”Keys lends support to mentoring group” (på engelska). USA Today. 24 juni 2005. https://usatoday30.usatoday.com/life/people/2005-06-24-alicia-keys_x.htm. 
  91. ^ ”Keys, Peas Join Live 8”. Rolling Stone Magazine. 27 juni 2005. Arkiverad från originalet den 7 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070707165321/http://www.rollingstone.com/news/story/7425214/keys_peas_join_live_8. 
  92. ^ ”Kelly, Stones, Kanye Added To Massive Disaster-Relief Special” (på engelska). MTV. 2 september 2005. Arkiverad från originalet den 28 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100528164330/http://www.mtv.com/news/articles/1508922/20050902/clarkson_kelly.jhtml. Läst 17 december 2019. 
  93. ^ ”Hot In Herre: Giants Stadium, East Rutherford, NJ” (på engelska). blender.com. 7 juli 2007. Arkiverad från originalet den 2 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090502010045/http://www.blender.com/guide/live/54717/hot-in-herre-giants-stadium-east-rutherford-nj.html. 
  94. ^ ”Alicia Keys” (på engelska). Newsweek. 30 december 2001. https://www.newsweek.com/alicia-keys-148237. 
  95. ^ ”The Nobel Peace Prize 2007”. nobelpeaceprize.org. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081019090824/http://nobelpeaceprize.org/concert/history/index.php. Läst 16 december 2008. 
  96. ^ ”Joss Stone to record song for Barack Obama” (på engelska). The Times. 12 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 2 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090502211333/http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/us_and_americas/us_elections/article4511270.ece. 
  97. ^ ”BET Awards Salute Michael Jackson With Heartfelt Tributes” (på engelska). MTV. 29 juni 2009. Arkiverad från originalet den 2 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160502132741/http://www.mtv.com/news/1614877/bet-awards-salute-michael-jackson-with-heartfelt-tributes/. Läst 17 december 2019. 
  98. ^ ”Alicia Keys Performs 'Prelude To A Kiss' During 'Hope For Haiti Now'” (på engelska). MTV. 22 januari 2010. Arkiverad från originalet den 17 december 2019. https://web.archive.org/web/20191217184541/http://www.mtv.com/news/1630327/alicia-keys-performs-prelude-to-a-kiss-during-hope-for-haiti-now/. Läst 17 december 2019. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Alicia_Keys&oldid=56524836”