Allativ – Wikipedia
Allativ är ett kasus i nominas deklination och det räknas som ett yttre lokalkasus.
Allativen betecknar det vartill någonting tillkommer eller varpå någonting lägges. I svenskan uttrycks allativrelationen vanligtvis genom att prepositionen "på" eller "till" ställs framför det aktuella ordet. Exempel: Jag lägger nycklarna på bordet (på finska Laitan avaimet pöydälle) eller Jag ska gå till bilen (menen autolle).[1]
Allativändelser
[redigera | redigera wikitext]Finska
[redigera | redigera wikitext]Utöver "rörelse mot/till/på" kan kasus allativ i finska även användas i betydelsen "åt (någon)" (liknar därvid dativ i andra språk).
Exempel:
- Rörelse mot/till/på: Kirja putosi lattialle - Boken föll till/på golvet
- Åt: Annan lahjan vaimolleni - Jag ger en present åt min fru[2]
- Finskans verb anses uttrycka rörelse: Te unohditte harjan pihalle - Ni glömde kvar borsten på gården och Hän jäi jäljelle - Han blev efter[3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Karlsson, F., Finsk grammatik, Helsingin Liikekirjapaino Oy, 1979, ISBN 951-717-145-5)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Collinder 1954, s. 27.
- ^ Collinder 1954, s. 57.
- ^ Collinder 1954, s. 55.
|