Allmän plats – Wikipedia

Allmän plats var ett juridiskt begrepp vars ursprung kommer från lagen Allmän ordningsstadga från 1956,^[1] som numera är upphävd och ersatt av Ordningslagen (SFS 1993:1617). Allmän plats avsåg då väg, gata, torg eller område som är tillgängligt för alla. Begreppet används på det stora hela inte idag, utan har ersatts med benämningen offentlig plats. Allmän plats förekommer dock fortfarande i plan- och bygglagen ("en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov")^[2] samt i vapenlagen och i brottsbalken. I brottsbalken avser man då också butiker, kyrkor, restauranger, teatrar och tåg som allmänna platser.^{[källa behövs]}

Reglerna för allmän plats gäller oavsett vem som äger marken, om marken ianspråktagits för att vara tillgänglig för allmänheten. Dock måste marken för att bli allmän plats tas i anspråk som sådan. Detta görs genom att en Lantmäteriförrättning genomförs, varvid hela eller i förekommande fall delar av fastigheten går över och blir allmän plats. I samband med övergången skall markägaren gottgöras ekonomiskt av den exempelvis samfällighet som tagit marken i anspråk som allmän plats. Om i detaljplan som allmän plats planerad allmän plats inte tas i anspråk som sådan, finns något inom Plan- och Bygglagen som betecknas pågående användning, vilket innebär att den dittills pågående användningen är tillåten tills ianspråktagande sker.^{[källa behövs]}

• Allmän ordning
• Offentlig plats
• Offentligt rum
• Allemansrätten
• Privat mark

• Nationalencyklopedin