Aluminiumjodid – Wikipedia

	Aluminiumjodid
Systematiskt namn	Aluminium(III)trijodid
Kemisk formel	AlI3
Molmassa	407,69495 (vattenfritt); 515,786 (hexahydrat) g/mol
Utseende	färglös solid, föroreningar av jod färgar den ofta brun
CAS-nummer	7784-23-8
SMILES	[Al+3].[I-].[I-].[I-]
Egenskaper
Densitet	3,98 g/cm³
Löslighet (vatten)	mycket löslig, partiell hydrolys
Smältpunkt	188,28 (vattenfri); 185 (hexahydrat) °C
Kokpunkt	382 °C
Faror
Huvudfara	Irriterande
	SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Aluminiumjodid är en kemisk förening av aluminium och jod (kemisk formel AlI₃). Den framställs genom reaktion mellan metallisk aluminium och vätejodid.^[3]

Hexahydratet erhålles från en reaktion mellan metallisk aluminium eller aluminiumhydroxid med vätejodid eller hydrojodsyra. Liksom den besläktade kloriden och bromiden, är AlI₃ en stark Lewissyra och kommer att absorbera vatten från atmosfären. Det används som ett reagens för klyvning av vissa typer av C-O- och N-O-bindningar. Det klyver aryletrar och deoxiderar epoxider.^[4]

Struktur

Solid AlI₃ är dimerisk, bestående av Al₂I₆, liknande den för AlBr₃.^[5] Strukturen hos monomera och dimeriska former har karakteriserats i gasfasen.^[6] Monomeren, AlI₃, är trigonal plan med en bindningslängd på 2,448(6) Å, och den överbryggade dimeren, Al₂I₆, vid 430 K är en liknande Al₂Cl₆ och Al₂Br₆ med Al−I-bindningslängder på 2,456(6) Å (terminal) och 2,670(8) Å (överbryggning). Dimer beskrivs som skiva med en jämviktsgeometri på D2h.

Aluminium(I)jodid

Experiment som visar en direkt syntes av aluminiumjodid. Få droppar vatten tillsätts till en homogeniserad blandning av aluminiumpulver och pulveriserat jod. Efter kort tid (en induktionsperiod) sker en kraftig reaktion följt av utsläpp av intensiva färgade ångor. De lila ångorna beror på avdunstning av jod som en följd av ökad temperatur i systemet, och de bruna beror förmodligen på rök av en addukt av reaktionsprodukten med överskott av jod. Den exergoniska reaktionen 2Al(s) + 3I2(s) → 2AlI3(s) är ursprunget till det observerade fenomenet..

Namnet "aluminiumjodid" antas allmänt beskriva trijodiden eller dess dimer. Faktum är att en monojodid också har en roll i Al-I-systemet, även om föreningen AlI är instabil vid rumstemperatur i förhållande till trijodiden:^[7]

{\ce {3AlI -> AlI3 + 2Al}}

Ett illustrativt derivat av aluminiummonodid är den cykliska addukten bildad med trietylamin, Al₄I₄(NEt₃)₄.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Allodynia, 9 december 2021.

Noter

^ [a b c] Haynes, William M., red (2011). CRC Handbook of Chemistry and Physics (92nd ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 1439855110 .
^ Perry, Dale L. (19 April 2016). Handbook of Inorganic Compounds, Second Edition. CRC Press. Sid. 8. ISBN 978-1-4398-1462-8. https://books.google.com/books?id=SFD30BvPBhoC&pg=PA8.
^ Watt, George W; Hall, James L; Taylor, William Lloyd; Kleinberg, Jacob (1953). ”Aluminum Iodide”. Inorganic Syntheses. Inorganic Syntheses. "4". Sid. 117–119. doi:10.1002/9780470132357.ch39. ISBN 9780470132357.
^ Gugelchuk, M. (2004). ”Aluminum Iodide”. i L. Paquette. Encyclopedia of Reagents for Organic Synthesis. New York: J. Wiley & Sons. doi:10.1002/047084289X.ra083. ISBN 0471936235.
^ Troyanov, Sergey I.; Krahl, Thoralf; Kemnitz, Erhard (2004). ”Crystal structures of GaX₃(X= Cl, Br, I) and AlI₃”. Zeitschrift für Kristallographie 219 (2–2004): sid. 88–92. doi:10.1524/zkri.219.2.88.26320.
^ Hargittai, Magdolna; Réffy, Balázs; Kolonits, Mária (2006). ”An Intricate Molecule: Aluminum Triiodide. Molecular Structure of AlI₃and Al₂I₆ from Electron Diffraction and Computation”. The Journal of Physical Chemistry A 110 (10): sid. 3770–3777. doi:10.1021/jp056498e. PMID 16526661.
^ Dohmeier, C.; Loos, D.; Schnöckel, H. (1996). ”Aluminum(I) and Gallium(I) Compounds: Syntheses, Structures, and Reactions”. Angewandte Chemie International Edition 35 (2): sid. 129–149. doi:10.1002/anie.199601291.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Aluminiumjodid.

[b92-1] [a b c] Haynes, William M., red (2011). CRC Handbook of Chemistry and Physics (92nd ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 1439855110 .

[Perry2016-2] Perry, Dale L. (19 April 2016). Handbook of Inorganic Compounds, Second Edition. CRC Press. Sid. 8. ISBN 978-1-4398-1462-8. https://books.google.com/books?id=SFD30BvPBhoC&pg=PA8.

[3] Watt, George W; Hall, James L; Taylor, William Lloyd; Kleinberg, Jacob (1953). ”Aluminum Iodide”. Inorganic Syntheses. Inorganic Syntheses. "4". Sid. 117–119. doi:10.1002/9780470132357.ch39. ISBN 9780470132357.

[4] Gugelchuk, M. (2004). ”Aluminum Iodide”. i L. Paquette. Encyclopedia of Reagents for Organic Synthesis. New York: J. Wiley & Sons. doi:10.1002/047084289X.ra083. ISBN 0471936235.

[TroyanovKrahl2004-5] Troyanov, Sergey I.; Krahl, Thoralf; Kemnitz, Erhard (2004). ”Crystal structures of GaX₃(X= Cl, Br, I) and AlI₃”. Zeitschrift für Kristallographie 219 (2–2004): sid. 88–92. doi:10.1524/zkri.219.2.88.26320.

[HargittaiRéffy2006-6] Hargittai, Magdolna; Réffy, Balázs; Kolonits, Mária (2006). ”An Intricate Molecule: Aluminum Triiodide. Molecular Structure of AlI₃and Al₂I₆ from Electron Diffraction and Computation”. The Journal of Physical Chemistry A 110 (10): sid. 3770–3777. doi:10.1021/jp056498e. PMID 16526661.

[7] Dohmeier, C.; Loos, D.; Schnöckel, H. (1996). ”Aluminum(I) and Gallium(I) Compounds: Syntheses, Structures, and Reactions”. Angewandte Chemie International Edition 35 (2): sid. 129–149. doi:10.1002/anie.199601291.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]