Amerikansk rätt – Wikipedia

USA:s högsta domstol i Washington, D.C..

Amerikansk rätt bygger på Common law som rättssystem och har sitt ursprung i engelsk rätt från tiden före självständighetsförklaringen 1776 och amerikanska frihetskriget/amerikanska revolutionen då de ursprungliga 13 delstaterna var brittiska kolonier tills Storbritannien erkände USA:s självständighet med Parisavtalet 1783.

Sedan USA:s konstitution trädde i kraft 1789 (och ersatte Konfederationsartiklarna) är den landets högsta rättskälla och med USA:s högsta domstol som dess främsta uttolkare. Därefter kommer federala lagar och internationella traktat som USA:s senat ratificerat. Dessa representerar basen, men även de begränsningar, för hela den federala lagstiftningen och lagstiftningen i de 50 delstaterna.

Rättskällor

[redigera | redigera wikitext]

I amerikansk rätt kan lagen härledas från fem rättskällor: konstitutionell rätt (engelska: constitutional law), lag (engelska: statutory law), traktat, administrativa föreskrifter (engelska: administrative regulations), samt prejudicerande rättsfall (engelska: case law).

Delstaternas rättssystem

[redigera | redigera wikitext]

USA:s delstater är 50 suveräna enheter med sina egna grundlagar, lagstiftning, domstolar och jurisdiktion.

I likhet med och avspeglande den federala statsmaktens sammansättning finns det ett tredelat system med:

Delstatsstyrena har rätt att stifta lagar rörande allt möjligt som enligt USA:s konstitution (och bindande rättsfall kring tolkningen av densamma) inte ankommer på den federala statsmakten.

Louisianas rättssystem har betydande innehåll och process grundad i spansk och fransk rätt, från tiden i spanska och franska imperiet, och är i detta avseende unik bland de 50 delstaterna.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Law of the United States, tidigare version.