André Chamson – Wikipedia

André Chamson
Född	André Jules Louis Chamson[1] 6 juni 1900[2][3][4] Nîmes[1][5], Frankrike
Död	9 november 1983[2][3][6] (83 år) Paris femte arrondissement[1]
Begravd	Valleraugue
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	École des chartes Jean-Baptiste-Dumas high school
Sysselsättning	Historiker[7], arkivarie[5], essäist, författare[7], paleograf[5]
Befattning
President, PEN Club français (1951–1959) Stol nummer 15 i Franska akademien (1956–1983)[8] President, comité du museon Arlaten (1957–) Majoral du Félibrige (1957–1983)[5] President, PEN (1957–1959)[9][5] Directeur des Archives de France (1959–1971) Jurypresident vid Filmfestivalen i Cannes
Maka	Lucie Mazauric (g. 1924–)
Barn	Frédérique Hébrard (f. 1927)
Föräldrar	Jean Chamson
Utmärkelser
Prix Northcliffe (1932) Frédéric Mistral-priset (1956)[5] Hedersdoktor vid Lavaluniversitetet (1960)[10] Associerad medlem av Académie de Nîmes Blumenthalpriset Storofficer av Nationalförtjänstorden Kommendör av Akademiska palmen Storkors av Hederslegionen Kommendör av Arts et Lettres-orden
Namnteckning
Webbplats	andrechamson.fr
Redigera Wikidata

André Chamson, född den 6 juni 1900 i Nimes, Gard, död den 9 november 1983 i Paris, var en fransk arkivarie, romanförfattare och essäist.

Efter att ha studerat vid École des Chartes fick han examen som paleograf 1924. Han arbetade före andra världskriget som museiintendent och startade tidskriften Vendredi, för vilken han också var redaktör.

Efter kriget var han konservator vid Musée du Petit Palais och redaktionsmedlem för tidskriften Europé. År 1959 utsågs han till chef för franska riksarkivet, en post som han höll fram till 1971.

År 1956 valdes han in i Franska akademin som efterträdare till Ernest Seillière och 1958 utsågs han till ansvarig för Académie des Jeux floraux.

Som författare slog Chamson igenom med en rad hembygdsskildringar från Cevennerna i vilka han förhärligar bergsbon och bonden med motiv från motståndsrörelsen under andra världskriget.

I hans senare verk hade perspektivet vidgats och i centrum för hans intresse stod europeiska problem och vad han såg som faran i en latent fascism.

Chamson dog i Paris 1983 och är begravd nära Pic de Barette i Valleraugue, med utsikt över Taleyrac-dalen.

• Ensam på berget: berättelse från Cevennerna (översättning Erik Holmblad, Birkagården, 1926)
• Vägens män (Les hommes de la route) (översättning Axel Claëson, Bonnier, 1929)
• De besegrades år (L'année des vaincus) (översättning Axel Claëson, Bonnier, 1936)
• Mirakelbrunnen (Le puits des miracles) (översättning Eva Alexanderson, Bonnier, 1947)
• Galären Stoltheten (La Superbe) (översättning Harald Bohrn, Norstedt, 1969)

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Bra Böckers lexikon, 1973

• Académie française.