Andres Küng – Wikipedia

Andres Küng
Född13 september 1945[1]
Ockelbo, Gästrikland, Sverige
Död10 december 2002[1] (57 år)
Slottsstadens församling, Malmö, Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidHandelshögskolan i Stockholm
SysselsättningJournalist[2], författare, politiker, affärsman
Befattning
Ledamot av Sveriges riksdag
1982–1985 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Fyrstadskretsen (1982–1982)[3][4][2]
Ledamot av Sveriges riksdag, Fyrstadskretsen (1983–1983)[2]
Politiskt parti
Folkpartiet[2]
Utmärkelser
Vita stjärnans orden, tredje klass
Redigera Wikidata

Andres Küng, född 13 september 1945 i Ockelbo församling i Gävleborgs län, död 10 december 2002 i Slottsstadens församling i Malmö,[5] var en svensk[6] journalist, författare, företagare och politiker (folkpartist).

Küng föddes i Ockelbo som son till estniska flyktingar som flytt undan Sovjetunionens ockupation. Han utbildade sig till civilekonom vid Handelshögskolan i Stockholm, med examen 1967. Han var redaktör för OBS Kulturkvarten i Sveriges Radio 1969–1972 och utrikeskommentator i TV 1:s Barnjournalen 1972–1982.

Andres Küng var starkt engagerad i kampen mot kommunismen och för de baltiska ländernas självständighet. Han skrev artiklar, ett femtiotal böcker och höll föredrag i ämnet. Han var partipolitiskt aktiv inom Folkpartiet, där han bland annat var partistyrelseledamot 1982–1991. Han var ersättare i Sveriges riksdag för Fyrstadskretsen två kortare perioder 1982 och 1983, den sista gången som suppleant i konstitutionsutskottet.[7]

Küng var ordförande i organisationen Friheten i Sverige från grundandet 1985. Efter samgåendet med Medborgarrättsrörelsen var han vice ordförande i den sammanslagna organisationen Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige 1988–1990, samt ordförande 1990–1993.[8] Han var också en av grundarna av Måndagsrörelsen, till stöd för ett fritt Baltikum, i början av 1990-talet. År 1993 var han med och startade Estlands första privata TV-station EVTV.

I november 1998 tilldelades Küng Lettlands högsta statliga utmärkelse, Trestjärneorden, av president Guntis Ulmanis och i februari 1999 mottog han Estlands motsvarighet, Vita stjärnans orden, av president Lennart Meri.

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Latinamerika - reform eller stagnation Aldus, 1969
  • Estland - en studie i imperialism Aldus, 1971
  • Vad händer i Baltikum?, Aldus/Bonniers, 1973
  • Så fungerar Sverige, Bra böcker 1976[9]
  • Bruce! Driven av kärlek eller … ?, Libris 1976
  • TV-folk : [TV-kolleger på Aktuellt, Rapport, Kvällsöppet], Bokád 1978[10]
  • En dröm om frihet - om passivt motstånd i dagens Baltikum, Libris, 1978
  • Sådan är socialismen – en orättvis betraktelse?, Timbro, 1982
  • Vindens barn - om medlöperi förr och nu, Timbro, 1983
  • Baltikum lever!, Timbro, 1984
  • Vingar över Amazonas, ISBN 91-536-5077-8, Den kristna bokringen, 1984
  • Estland vaknar Sellin & Blomquist 1989
  • Baltikum: en handbok om Estland, Lettland, Litauen, Winbergh, 1991.
  • Riga: En personlig vägvisare,ISBN 91-7055-056-5, Sellin & Partner Förlag AB, 1992
  • Ett liv för Baltikum: journalistiska memoarer. Stockholm: Timbro. 2002. Libris 8742180. ISBN 9175665301 
  1. ^ [a b] Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Björn Asker & Anders Norberg, Enkammarriksdagen 1971-1993/94 ledamöter och valkretsar / på Riksdagens uppdrag utarbetad av Björn Asker och Anders Norberg., vol. 1, 1996, s. 526, läst: 3 juni 2023, ”Kung, Andres (fp), f 1945, journalist. Ersättare 1982/83 (4.10-8.10.1982) och 1983/84 (18.11-21.12.1983)”.[källa från Wikidata]
  3. ^ Riksdagens protokoll 1982/83:1, 31 december 1982, läs online, läs online och läs online, läst: 7 december 2021.[källa från Wikidata]
  4. ^ Riksdagens protokoll 1982/83:7, 31 december 1982, läs online, läs online och läs online, läst: 7 december 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, CD-ROM, version 3.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2003).
  6. ^ Andres Küng, insändare i Sydsvenska Dagbladet Snällposten 6 juni 2000.
  7. ^ Enkammarriksdagen 1971–1993/94. Ledamöter och valkretsar, band 1 s. 526. Sveriges riksdag 1996.
  8. ^ ”Andres Küng (Curriculum vitae)”. Info Ettevõtete Grupp / Info Enterprises Group. http://www.ieg.ee/ak/cv.html. Läst 22 september 2016. 
  9. ^ Küng, Andres; Frantzén Lennart (1976). Så fungerar Sverige. Höganäs: Bra böcker. Libris 168193 
  10. ^ Küng, Andres (1978). TV-folk: [TV-kolleger på Aktuellt, Rapport, Kvällsöppet]. Stockholm: Bokád. Libris 7637823. ISBN 9173680281 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]