Antarktisutforskningens heroiska era – Wikipedia

Antarktisutforskningens heroiska era är den tidiga utforskningen av Antarktis från slutet av 1800-talet till 1920-talet.^[1] Under de dryga 25 åren hamnade kontinenten i fokus för internationella insatser av vetenskaplig och geografisk forskning. Sexton större expeditioner från åtta olika länder arrangerades, och konkurrerade ofta om bästa resultat.

Gemensamt för expeditionerna var begränsningen av tillgängliga resurser eftersom de genomfördes innan framsteg inom transport- och kommunikationsteknologi kunde underlätta forskning på Antarktis. Det är de stora påfrestningarna mentalt och fysiskt som expeditionsmedlemmarna utsattes för som gav perioden epitetet heroiska.

Ett tydligt mål, som också genomfördes som en kapplöpning, var att komma först till Sydpolen. Det lyckades norrmannen Roald Amundsen göra strax före en engelsk expedition ledd av Robert Falcon Scott. Både den geografiska och magnetiska sydpolen nåddes under perioden. Andra expeditioner hade definierade mål för att skaffa forskningsmaterial av geografisk och vetenskaplig karaktär på andra områden av Antarktis.

Det stora engagemanget inleddes med ett föredrag i Royal Geographical Society i London 1893. Föredraget hölls av professor John Murray från Challengerexpeditionen, som hade seglat i antarktiska vatten åren 1872–1876. Han föreslog att en ny antarktisk expedition skulle organiseras för att "lösa de kvarstående geografiska frågor som alltjämt fanns i syd". I augusti 1895 antog den sjätte internationella geografiska kongressen i London en allmän resolution, och uppmanade vetenskapliga institutioner över hela världen främja antarktiska expeditioner på effektivaste sätt.^[2] De menade att sådana initiativ skulle gagna nästan alla vetenskapens grenar.^[2] Kongressen hade diskuterat med norrmannen Carsten Borchgrevink som hade återkommit från en valfångstexpedition och blivit en av de första att sätta fötterna på det antarktiska fastlandet. Borchgrevink skisserade upp planer för en fullskalig banbrytande expedition i Antarktis, som skulle ha sin bas i Kap Adare.^[3]

Det blev ändå en belgisk expedition som räknas som starten. Den arrangerades av den belgiska geografiska föreningen Société Royale Belge de Géographie 1897. Borchgrevinks expedition gav sig av ett år senare med en privat sponsrad expedition.

Det är inte klart när epitetet "heroisk" började användas om perioden, men den är inte samtida. I mars 1956 användes det av den brittiska upptäcktsresanden Duncan Carse, som skrev i The Times. Han använde det i beskrivningen av den första passagen genom Sydgeorgien som gjordes 1916.

Tidpunkt	Land	Expeditionsnamn	Skepp	Ledare
1897–1899	Belgien	Belgiska Antarktisexpeditionen	Belgica	Adrien de Gerlache
1898–1900	Storbritannien	Southern Cross-expeditionen	Southern Cross	Carsten Borchgrevink
1901–1904	Storbritannien	Discovery-expeditionen	Discovery Morning (understödsfartyg) Terra Nova (understödsfartyg)	Robert Falcon Scott
1901–1903	Tyskland	Gauss-expeditionen	Gauss	Erich von Drygalski
1901–1903	Sverige	Första svenska Antarktisexpeditionen	Antarctic	Otto Nordenskjöld
1902–1904	Storbritannien	Scotia-expeditionen	Scotia	William Speirs Bruce
1903–1905	Frankrike	Charcots første expedition	Français	Jean-Baptiste Charcot
1907–1909	Storbritannien	Nimrodexpeditionen	Nimrod	Ernest Shackleton
1908–1910	Frankrike	Charcots andra expedition	Pourquoi-Pas?	Jean-Baptiste Charcot
1910–1912	Japan	Japanska antarktisexpeditionen 1910–12	Kainan Maru	Nobu Shirase
1910–1912	Norge	Fram-expeditionen	Fram	Roald Amundsen
1910–1913	Storbritannien	Terra Nova-expeditionen	Terra Nova	Robert Falcon Scott (omkom)
1911–1913	Tyskland	Den andra tyska antarktisexpeditionen	Deutschland	Wilhelm Filchner
1911–1914	Australien	Den australasiatiska antarktisexpeditionen	Aurora	Douglas Mawson
1914–1917	Storbritannien	Endurance-expeditionen	Endurance	Ernest Shackleton
1914–1917	Storbritannien	Rosshavsgruppen Understöd till Endurance-expeditionen	Aurora	Aeneas Mackintosh (omkom)
1921–1922	Storbritannien	Shackleton–Rowett-expeditionen	Quest	Ernest Shackleton (omkom)

Åtminstone tjugo personer dog på expeditionerna. Av dessa dog fyra av sjukdomar som inte var relaterade till expeditioner och två omkom i olyckor på Nya Zeeland.

Expedition	Namn	Land	Dödsdatum	Dödsort	Orsak
Belgiska Antarktisexpeditionen	Carl August Wiencke	Norge	22 januari 1898	Bransfieldsundet	Drunkning
	Émile Danco	Belgien	5 juni 1899	Bellingshausenhavet	Hjärtsvikt, förmodligen orsakad av skörbjugg
Southern Cross-expeditionen	Nicolai Hanson	Norge	14 oktober 1899	Kap Adare, Antarktis	Tarminfektion
Discovery-expeditionen	Charles Bonnor	Storbritannien	2 december 1901	Lyttelton Harbour, Nya Zeeland	Fall från skeppsmasten
	George Vince	Storbritannien	11 mars 1902	Rossön, Antarktis	Fall i isstup
Första svenska Antarktisexpeditionen	Ole Christian Wennersgaard	Norge	7 juni 1903	Pauletön	Hjärtfel
Scottish National Antarctic Expedition	Allan Ramsey	Storbritannien	6 augusti 1903	Sydorkneyöarna	Hjärtinfarkt
Terra Nova-expeditionen	Edgar Evans	Storbritannien	18 februari 1912	Beardmore Glacier, Antarktis	Kyla och svält
	Lawrence Oates	Storbritannien	17 mars 1912	Ross shelfis, Antarktis	Kyla och svält
	Robert Scott	Storbritannien	29 mars 1912	Ross shelfis, Antarktis	Kyla och svält
	Edward Wilson	Storbritannien	29 mars 1912	Ross shelfis, Antarktis	Kyla och svält
	Henry Bowers	Storbritannien	29 mars 1912	Ross shelfis, Antarktis	Kyla och svält
	Robert Brissenden	Storbritannien	17 augusti 1912	Admiralty Bay, New Zealand	Drunkning
Den andra tyska antarktisexpeditionen	Richard Vahsel	Tyskland	8 augusti 1912	Weddellhavet	Syfilis
Den australasiatiska antarktisexpeditionen	Belgrave Ninnis	Storbritannien	14 december 1912	George V Land, Antarktis	Fall i isspricka
	Xavier Mertz	Schweiz	7 januari 1913	King George V Land, Antarktis	Matförgiftning
Endurance-expeditionen (Rosshavsgruppen)	Arnold Spencer-Smith	Storbritannien	9 mars 1916	Ross shelfis, Antarktis	Köld och Skörbjugg
	Aeneas Mackintosh	Storbritannien	8 maj 1916	McMurdosundet, Antarktis	Gick genom sjöisen
	Victor Hayward	Storbritannien	8 maj 1916	McMurdosundet, Antarktis	Gick genom sjöisen
Shackleton–Rowett-expeditionen	Ernest Shackleton	Storbritannien	5 januari 1922	Sydgeorgien	Hjärtinfarkt

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Den heroiske tidsalder for antarktisutforskning, tidigare version.