Antonio del Pollaiuolo – Wikipedia

Antonio del Pollaiuolo
Född	17 januari 1429 ​eller ​17 januari 1433[1] Florens
Död	4 februari 1498[1] Rom[2]
Begravd	San Pietro in Vincoli
Medborgare i	Republiken Florens
Sysselsättning	Målare[3], arkitekt, tecknare[3], guldsmed[3], grafiker, skulptör, gravör, medaljkonstnär[4]
Noterbara verk	Kapitolinska varginnan
Släktingar	Piero del Pollaiuolo (syskon)[5]
Redigera Wikidata

Antonio del Pollaiuolo, egentligen Antonio Benci, född omkring 1432 i Florens, död 4 februari 1498 i Rom, var en florentinsk målare, skulptör, gravör och guldsmed under ungrenässansen. Han var bror till Piero del Pollaiuolo.

Pollaiuolo antas ha varit elev till Andrea del Castagno och arbetade i nära kompanjonskap med brodern Piero. Deras verk är starkt antikinspirerat. Enligt Vasari utförde de dissektioner för att förstå människokroppens uppbyggnad och var på så sätt tidiga representanter för den florentinska renässansens kombination av vetenskapsman-konstnär.

Pollaiuolos obestridliga mästerverk är målningen Den helige Sebastiansmartyrium (sannolikt utförd tillsammans med brodern). I målningen märks ett nytt sätt att framställa människokroppen med tydligt angiven muskulatur och med samma rörelse skildrad från varje sida och från flera olika synvinklar. I sticket Strid mellan nakna män (omkring 1474), inspirerat av Mantegna, är handlingen ännu våldsammare och uppvisningen av muskelstrukturen fullständig. Apollo och Dafne och Herkules och Anteus tilldrar sig i ett noggrant iakttaget, lyriskt landskap, där det topografiska dock inte är huvudmotivet.

Bröderna Antonio och Piero del Pollaiuolo tillbringade sina sista år i arbete med Sixtus IV:s och Innocentius VIII:s gravvårdar i brons i Peterskyrkan i Rom. Påvens handrörelse och gestalternas placering på Innocentius grav kopierades i senare gravmonument.

• 
  Sixtus IV:s gravmonument.
• 
  Innocentius VIII:s gravmonument.

• Wikimedia Commons har media som rör Antonio del Pollaiuolo.
  Bilder & media