French
DeutschAuguste Burdeau – Wikipedia
| Auguste Burdeau | |
 Gravyr av Henri Dochy efter fotografi av Eugène Pirou. | |
| Född | 10 september 1851[1][2][3] Lyon |
|---|---|
| Död | 12 december 1894[1][2][4] (43 år) Palais Bourbon[5], Frankrike |
| Begravd | Père-Lachaise[6] och Auguste Burdeaus gravsted |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | École normale supérieure Lycée Louis-le-Grand  |
| Sysselsättning | Politiker, lärare, översättare, läroboksförfattare |
| Befattning | |
| Député du Rhône (1885–1894)[7] Spaniens marinminister (1892–1893) Talman i Italiens deputeradekammare Tredje franska republikens sjätte parlament (1894–1894) | |
| Politiskt parti | |
| Parti Radical | |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Hederslegionen (1871) | |
| Redigera Wikidata | |
Auguste Laurent Burdeau, född 10 september 1851, död 12 december 1894, var en fransk skolman och politiker.
Burdeau blev professor i filosofi 1874, kabinettschef hos undervisningsministern 1881, deputerad (radikal) 1885, marin- och kolonialminister 1892–93. Burdeau var finansminister 1893–94 och vicepresident och president i deputeradekammaren 1894.
Burdeau var förebild för karaktären Bouteiller i Maurice Barrès berömda arbete Les déracinés.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok, Lund 1930
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 1312, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//393/54, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, archives.paris.fr .[källa från Wikidata]
- ^ Paris stad, Civilstånd i Paris, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Jules Moiroux, Le cimetière du Père-Lachaise, 1908, s. 76, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www2.assemblee-nationale.fr .[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Burdeau, Auguste Laurent i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
|