Axel Romdahl – Wikipedia

Axel Romdahl
Född	18 mars 1880[1] Linköpings domkyrkoförsamling[1]
Död	14 maj 1951[1] (71 år) Örgryte församling[1], Sverige
Begravd	Norra griftegården, Linköping[2]
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet[1]
Sysselsättning	Konsthistoriker[1], kurator, museolog[3]
Befattning
Kurator[4]
Arbetsgivare	Nordiska museet[1] Göteborgs universitet
Maka	Gudrun Biller[4]
Barn	Åke Romdahl (f. 1910)
Föräldrar	Per Axel Cyrus Romdahl[5] Clara Romdahl
Redigera Wikidata

Axel Ludvig Romdahl, född 18 mars 1880 i Linköping, död 14 maj 1951 i Göteborg, var en svensk konsthistoriker och museiman.

Släktnamnet Romdahl kommer från Roma socken på Gotland.^[6] Axel Romdahl var son till lektorn Per Axel Cyrus Romdahl, rektor vid Linköpings allmänna läroverk, och Clara Theresia Brogren. Fadern blev omskriven runt sekelskiftet då han dömdes i Göta hovrätt för misshandel av en elev som skadade hörseln på en örat.^[7] Axel Romdahl gifte sig 1906 i Stockholm med Gudrun Biller, dottern till en kamrer. Det finns en målning av henne utförd av Gunnar Romdahl från 1937, och en av Axel Romdahl från 1940. Romdahl kallades för "Ludde" för att inte förväxlas med Axel Nilsson, både på Nordiska museet och i Göteborg.^[8]

Romdahl blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1900, filosofie licentiat och filosofie doktor 1905. Han disputerade med avhandlingen Pieter Brueghel d.ä. und sein Kunstschaffen.^[9] Han blev tillförordnad (e.o.) amanuens vid Nationalmuseum i Stockholm 1903 och vid Nordiska museet 1904. "Nog kände jag ett visst vemod vid att lämna arbetet i Nordiska Museet och kretsen av kamrater och vänner i Stockholm. Men att kasta loss från staden Stockholm föll sig icke svårt. Jag var bara förtöjd där, hade aldrig fällt ankare."^[10] Romdahl kom till Göteborg den siste april 1906 för att bli intendent vid Göteborgs konstmuseum och docent vid Göteborgs högskola. År 1920 blev han professor på högskolan. Installationen den 9 april blev en dubbelinstallation, då även Malte Jacobsson fick sin professorstitel. Man höll gemensam installationsmiddag i familjen Romdahls rymliga våning vid Sten Sturegatan.

Romdahl tillhörde den generation av unga välutbildade konsthistoriker som formades under tiden före första världskriget utifrån ett noggrant studium av konstverk, arkitektur och skriftligt källmaterial. I ungdomen var det främst den tyskspråkiga konstvetenskapen som influerade honom. Hans skriftliga produktion uppvisar encyklopediska kunskaper och stor närhet till konstverket.^[6]

Romdahl etablerade sig snabbt som en av de mer betydande kulturpersonligheterna i staden, och han hade även god kontakt med konstsamlaren Conrad Pineus. Han hade även kontakter med Anders Zorn, Carl Larsson och Edvard Munch varför dessa är rikt företrädda på konstmuseet^[6] och han är själv representerad vid Göteborgs konstmuseum^[11] med en landskapsmålning.

Romdahl blev också ledamot av styrelsen för Slöjdföreningens skola 1909, av kommittén för Charles Felix Lindbergs donationsfond och för Röhsska museet. Under Göteborgsutställningen 1923 var han kommissarie för utställningen Nordisk Konst.^[12] Romdahl ägnade sig med glädje åt sällskaps- och föreningslivet, vilket också gav nyttiga kontakter. Han var god vän med Leonard Jägerskiöld, Erland Nordenskiöld, A.U. Bååth och han tycks ha trivts i Göteborg. Staden blev den fasta punkten i Romdahls verksamhet som meuseiman och konsthistoriker.

Redan när Romdahl anlände till Göteborg 1906 rådde stor platsbrist i Ostindiska kompaniets byggnad vid Stora Hamnkanalen. Efter år av diskussioner byggdes det nya museet vid Götaplatsen, vilken skulle fungera som huvudentré för Jubileumsutställningen och därefter byggas ut för att bilda stadens kulturella centrum. Konstmuseet skulle också fungera som fondkuliss för Kungsportsavenyns långa perspektiv. Hans livsverk symboliseras av de båda byggnaderna Göteborgs konstmuseum och Linköpings domkyrka. Det senare markerar hans konstvetenskapliga gärning eftersom han 1911-1916 genomförde byggnadshistoriska undersökningar där tillsammans med Sigurd Curman.^[6]

Romdahl tillhörde i Göteborg det så kallade Lördagslaget, som samlades om lördagarna bland annat för att dryfta politiska frågor. Sällskapet räknade även bland andra Erland Nordenskiöld, Leonard Jägerskiöld, Henrik Almstrand, Ernst Hagelin, Otto Sylwan, Ludvig Stavenow, Erik Björkman, Evald Lidén, Otto Lagercrantz, Axel Nilsson, Gösta Göthlin, Albert Lilienberg och Peter Lamberg.

Romdahl genomförde flera studieresor i de flesta europeiska länder och har även utgett många skrifter i konsthistoria, bland annat en om Michelangelo 1943.

I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en minnespenning föreställande Axel Romdahl utförd av Bror Hjorth. Hans arkiv förvaras på Göteborgs universitetsbibliotek och hans gravvård återfinns på Norra griftegården, Linköping.^[13]

Romdahl fick motta Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1948, med följande motivering:

^[14]

Orden om Göteborgs försvar syftar till att Romdahl innan andra världskriget var delaktig i Föreningen för Göteborgs Försvar. Där lanserade han idén att Göteborgs fastighetsägare skulle skänka pengar till inköp av luftvärn till skydd för staden och dess civila innevånare. Orsaken var att man hade sett de svåra skador och mänskliga förluster som bombningar av städer gav upphov till under Spanska inbördeskriget. Alla som skänkte pengar fick tillstånd att sätta Göteborgs luftskyddsmärke på sin fasad. ^[15]

• Göteborgare 1923 (1925) Biografisk uppslagsbok + supplement. Hugo Brusewitz Aktiebolags Förlag, Göteborg
• Fredlund, Björn: Axel L Romdahl i Svenskt biografiskt lexikon (1998–2000), band.30, sid:301, hämtad 2017-04-11
• Jägerskiöld, L.A. (1943) Upplevt och uppnått, Stockholm
• Romdahl, A. L. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
• Romdahl, Axel L. (1951) Som jag minns det. Göteborgsåren, Rundqvists bokförlag, Göteborg

• Fredlund, Björn: Axel L Romdahl i Svenskt biografiskt lexikon (1998–2000)

• Romdahl, Axel L. i Libris