Henri Ernest Baillon – Wikipedia

Henri Ernest Baillon
Född	30 november 1827[1][2] Calais, Frankrike
Död	19 juli 1895[1][2] (67 år) Paris
Medborgare i	Frankrike
Sysselsättning	Botaniker, läkare
Arbetsgivare	Medicinska fakulteten i Paris École Centrale Paris
Utmärkelser
Utländsk ledamot av Royal Society (1894)[3] Riddare av Hederslegionen Officer av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Henri Ernest Baillon, född den 30 november 1827 i Calais, död den 19 juli 1895 i Paris, var en fransk botaniker och läkare. Auktorsnamnet Baill. kan användas för Henri Ernest Baillon i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.

Baillon studerade medicin, men företrädesvis botanik, och kallades till professor i medicinsk naturalhistoria vid Parisuniversitetets medicinska fakultet, varjämte han vid École centrale des arts et manufactures erhöll en lärostol i hygien och naturalhistoria tillämpad på industrin.

Vid sidan av sina lärarvärv utvecklade Baillon en fruktbar författarverksamhet. Hans viktigaste arbeten är Étude générale du groupe des Euphorbiacées (1858, med atlas), Recherches sur l'organisation, le développement et l'anatomie des Caprifoliacées (1861), Histoire des plantes (stor serie; band 1–13, 1866–1895), Traité de botanique médicale phanérogamique (1884; med 3 400 avbildningar) och Traité de de botanique médicale cryptogamique (1889) samt, tillsammans med bland andra Édouard Bureau, en i sitt slag betydande illustrerad Dictionnaire de botanique (4 band, 1876–1892). Baillon uppsatte 1860 den botaniska tidskriften Adansonia.

Baillon blev ledamot av Société botanique de France 1854 och erhöll Hederslegionen 1867. Han blev ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1884 och av Royal Society 1894.

• Baillon, Ernest Henri i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)