French
DeutschBengt Schött – Wikipedia
| Bengt Schött | |
 | |
| Född | Bengt Otto Schött 6 maj 1927 Lund, Sverige  |
|---|---|
| Död | 17 december 2016 (89 år) Enskede gård, Stockholm |
| Maka | Britt-Marie Schött (1958–?; skild) |
| IMDb SFDb | |
Bengt Otto Schött, född 6 maj 1927 i Lund, död 17 december 2016 i Enskede gård i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare och målare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Schött var son till banktjänstemannen Rickard Schött och Anna-Sara Östergren och under en period, från 1958, gift med skådespelaren och regissören Britt-Marie Schött, ogift Magnusson (1932–2015).[1] Schött växte upp i Lund och studerade skådespeleri privat för Dagmar Bentzen, Elsa Widborg och Sture Ericson, därefter vid Göteborgs Stadsteaters elevskola i mitten av 1940-talet och verkade några år där som skådespelare, bland annat i Ingmar Bergmans uppsättningar av egna pjäsen Mig till skräck (1947) och Macbeth (1948).
Han arbetade tillsammans med Ingmar Bergman flera gånger, bland annat på Malmö stadsteater i Don Juan och Tehuset Augustimånen (1954–1955), i filmen Kvinnodröm (1955) och TV-produktionen Enskilda samtal (1996) i regi av Liv Ullmann. Med ett uppehåll återvände han sedan till Malmö stadsteater och medverkade i ett flertal produktioner 1967–1989.
Därutöver har han verkat på ett flertal teatrar, såsom Adolf i Fordringsägare och Jason i Medea på Wasa Teater i Finland, på Teatern i Gamla stan på 1950-talet, på Riksteatern, i Swedenhielms på Blancheteatern, på Folkteatern i Göteborg, titelrollen i Amédee på Halmstads Arenateater och på Atelierteatern i Göteborg.
Schött studerade konst för Jules Schyl i Malmö och under studieresor i de nordiska länderna. Separat ställde han ut i bland annat Tranås, Kungälv och Göteborg. Hans konst består av ett fantasibetonat måleri där litterära och teatraliska motiv tolkas i starka färger.
Bengt Schött är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[2]
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]- 1955 – Kvinnodröm
- 1956 – Swing it, fröken
- 1986 – Skånska mord – Esarparen (TV)
- 1993 – Chefen fru Ingeborg (TV)
- 1996 – Enskilda samtal (TV)
- 2000 – Skärgårdsdoktorn (TV-serie gästroll)
- 2003 – Tur & retur
- 2005 – Vinnare och förlorare
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM (Sveriges Släktforskarförbund, 2010)
- ^ SvenskaGravar
- ^ ”Mig till skräck”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/mig-till-skräck. Läst 16 oktober 2015.
- ^ ”Macbeth”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/macbeth-1. Läst 16 oktober 2015.
- ^ ”Teater Musik Film: God säsong för Vasa Teater”. Dagens Nyheter: s. 13. 14 december 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-12-14/339/13. Läst 19 december 2021.
- ^ ”Swedenhielms”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18879&pos=152. Läst 24 april 2016.
- ^ Ebbe Linde (5 mars 1953). ”Fem premiärer: Spektakel i Gamla Staden”. Dagens Nyheter: s. 5. Arkiverad från originalet den 4 december 2021. https://web.archive.org/web/20211204155257/https://cached-images.bonnier.news/swift/kb-archive-dn-web/helbild-dagens-nyheter-torsdag-5-mars-1953-sida-5_1950.jpeg. Läst 4 december 2021.
- ^ ”Don Juan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/don-juan. Läst 17 oktober 2015.
- ^ ”Tehuset Augustimånen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tehuset-augustim%C3%A5nen. Läst 15 oktober 2015.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Östgötateaterns arkiv
- Svenskt konstnärslexikon del V sid 106, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390296