Carl Ekström – Wikipedia

Carl Rudolf Ekström, född 11 januari 1818 i Klara församling, Stockholm,[1] död 13 maj 1903 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm,[2][3] var en svensk ämbetsman och politiker. Han var svärson till Carl Henrik Boheman[4], far till Hugo Ekström samt svärfar till Adolph Fagerlund och Charles Emil Ramel.

Ekström blev student vid Uppsala universitet 1835. Han blev extra ordinarie amanuens i Civildepartementet 1840, kopist där 1855, protokollssekreterare i Kunglig Majestäts kansli 1857 och i Civildepartementet 1860, expeditionssekreterare i Kunglig Majestäts kansli samma år och i Civildepartementet 1862 samt expeditionschef där samma år.[5]

Ekström var landshövding i Värmlands län 1864–1870 och i Jönköpings län 1870–1888. Åren 1880–1882 var han ledamot av riksdagens första kammare och från 1876 kommendör med stora korset av Nordstjärneorden.[6]

Han är begraven på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[7]

  1. ^ Klara församlings dopbok över äkta barn 1806–1827, bild 131
  2. ^ Hedvig Eleonora församlings död- och begravningsbok 1901–1903, s. 253
  3. ^ Sveriges dödbok 1860–2017
  4. ^ Våra landshövdingefruar i Idun
  5. ^ Carl Rudolf Ekström i Albin Hildebrand, Svenskt porträttgalleri (1904), volym XXV:1. Riksdagens första kammare 1867–1904
  6. ^ Carl Rudolf Ekström i Hvar 8 dag (4:e årgången)
  7. ^ SvenskaGravar
Företrädare:
Hans Fredrik Oldevig
Landshövding i Värmlands län
1864–1870
Efterträdare:
Henrik Rosensvärd
Företrädare:
Arvid Gustaf Faxe
Landshövding i Jönköpings län
1870–1888
Efterträdare:
Robert Dickson