Carl Eric Lagerheim – Wikipedia

Carl Erik Lagerheim
FöddCarl Eric Bergqvist
28 juli 1742[1]
Stockholm[1]
Död21 december 1813[1] (71 år)
Jakob och Johannes[1], Sverige
BegravdBlidö kyrka
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningÄmbetsman
Befattning
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag
Riksdagen 1778–1779 (1778–1779)
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag
Riksdagen 1786 (1786–1786)
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag
Riksdagen 1789 (1789–1789)
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag
Riksdagen 1792 (1792–1792)
Kommerseråd (1792–)
Ordförande, Statskontoret (1796–1813)
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag
Riksdagen 1800 (1800–1800)
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag
Riksdagen 1809–1810 (1809–1810)
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag
Riksdagen 1812 (1812–1812)
BarnErik Julius Lagerheim (f. 1786)
Gustaf Adolf Lagerheim (f. 1788 och 1788)
FöräldrarCarl Eric Bergquist
Utmärkelser
Riddare av Nordstjärneorden (1794)
Kommendör av Nordstjärneorden (1800)
Kungliga Serafimerorden (1811)
Carl XIII:s orden (1811)
Redigera Wikidata

Carl Eric Lagerheim, före adlandet Bergquist, född 28 juli 1742 i Stockholm, död där 21 december 1813, var en svensk friherre och ämbetsman.

Lagerheim var son till gravören Carl Bergquist och hans hustru Gertrud Elisabeth Eckeroth. För att lätta sina fattiga föräldrars näringsbekymmer antog han tidigt en skrivartjänst hos en morbror, som var kronofogde, och erhöll genom dennes bemedling 1764 plats som extra kammarskrivare i kammarkollegium.

Han förflyttades därifrån till kammarrevisionen och slutligen till kommerskollegium, där han utnämndes till kamrerare i första kamrerarekontoret 1770. År 1772 befordrades till assessor i Handels- och manufakturdivisionen av kommerskollegium och insattes till ledamot i den kommission, som arbetade för att föreslå förbättrade tullagar.

Adlad 1777 antog han namnet Lagerheim och blev 1792 på en gång kommerseråd och ledamot i allmänna ärendenas beredning. Dessa utnämningar var en omedelbar följd av hans befattning som sekreterare i hemliga utskottet vid riksdagen i Gävle, vartill han av Gustav III utsågs, även om han inte till fullo delade kungens politiska åsikter. Strax efter att Gustav IV Adolf själv tillträtt regeringen, blev Lagerheim ledamot i den nya statsberedningen, och chef för statskontoret. År 1805 utnämndes han till president i statskontoret.

År 1807 upphöjdes han i friherrligt stånd och 1811 till serafimerriddare. 1799 hade han blivit ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien, till vars förvaltning han uppgjorde en ny plan. Han hade för avsikt att göra det samma i Serafimerordensgillet, då han avled. Lagerheim var sedan 1771 gift med Anna Kristina Gerdes. I äktenskapet föddes sonen Gustaf Adolf Lagerheim.