Charles-Guillaume Étienne – Wikipedia

Charles-Guillaume Étienne
Född5 januari 1777[1][2][3]
Chamouilley, Frankrike
Död13 mars 1845[4][5][3] (68 år)
Paris
BegravdPère-Lachaise[6] och Grave of Étienne
Medborgare iFrankrike
SysselsättningFörfattare[7], dramatiker, politiker, journalist[8], litteraturkritiker
Befattning
Ledamot av Pairkammaren
Stol nummer 25 i Franska akademien (1811–1816)
Membre de la Chambre des députés des départements
Bourbonska restaurationens andra parlament, Meuse (1820–1822)
Membre de la Chambre des députés des départements
Bourbonska restaurationens andra parlament, Meuse (1822–1823)
Membre de la Chambre des députés des départements
Bourbonska restaurationens fjärde parlament, Meuse (1828–1830)
Stol nummer 32 i Franska akademien (1829–1845)
Ledamot av julimonarkins deputeradekammare
julimonarkins första parlament, Meuse (1830–1831)
Ledamot av Abgeordnetenhaus
Julimonarkins andra parlament, Meuse (1831–1834)
Ledamot av julimonarkins deputeradekammare
Julimonarkins tredje parlament, Meuse (1834–1837)
Ledamot av julimonarkins deputeradekammare
Julimonarkins fjärde parlament, Meuse (1837–1839)
BarnHenri Étienne (f. 1800)
Redigera Wikidata
Karikatyr, Honoré Daumier, 1833.

Charles-Guillaume Étienne, född 5 januari 1777 i Chamouilley, död 13 mars 1845 i Paris, var en fransk författare.

Étienne var under Napoleontiden högt uppburen som lustspelsförfattare och operalibrettist. Bland hans verk märks lustspelen Bruis et Palaprat (1807) och Les deux gendres (1810), bägge översatta till svenska 1814, och operalibrettot till Joconde (1814). Mest känd blev dock Étienne som författare till de 221 deputerades mot Jules de Polignacs regering riktade svarsadress 1830, som tände gnistan till julirevolutionen. Hans samlade arbeten utgavs 1846-1853 med en biografi av Léon Thiessé.

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, books.google.fr .[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bruno Delmas (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, CTHS person-ID: 118375, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Henry Jouin, La sculpture dans les cimetières de Paris, vol. 3e série, tome 13, Nouvelles archives de l’art français, 1897, s. 212.[källa från Wikidata]
  5. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 12337, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Jules Moiroux, Le cimetière du Père-Lachaise, 1908, s. 147, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]