Comitium – Wikipedia

	Comitium
	Det forna comitium med Septimius Severus-bågen och kyrkan Sant'Adriano in Tribus Foris (Curia Iulia).; Gravyr av Étienne Dupérac från år 1575.
Land	Italien
Region	Lazio
Ort	Rom
Adress	Forum Romanum
Koordinater	41°53′33.99″N 12°29′06.15″Ö / 41.8927750°N 12.4850417°Ö
	Lägeskarta
	Comitium på Forum Romanum.

Comitium (latin: ”samlingsplats”), folkförsamlingens mötesplats, var belägen på Forum Romanum i Rom. Comitium var ett avgränsat område belagt på den norra delen av Forum Romanum framför Curia Hostilia och sedan efter 30-talet f.Kr. framför Curia Iulia. Comitium var platsen för politisk och juridisk aktivitet på Forum under slutet av romerska kungatiden och ända fram till senrepubliken (200-27 f.Kr). Namnet Comitium används även för motsvarande mötesplatser i andra romerska städer ^[1]

Historia

Kungatid

I nära anslutning till Comitium finns Lapis Niger. På den stele som funnits på platsen påträffades den äldsta kända inskriptionen på latin, från 500-talet. Inskriptionen nämner ordet recei (arkaisk latin för "kung"), vilket kan referera till en romersk kung eller möjligen Rex sacrorum, titeln på det näst högste prästämbetet i Rom efter Pontifex Maximus. Placeringen av Comitium kan därav vara motiverat av Lapis Nigers placering.^[2]

Det finns många teorier om vem som först ska ha låtit uppföra Comitium. Enligt den antika traditionella historieskrivningen ska den mytologiska kungen Romulus ha grundat Rom och senaten.^[2] Enligt Cicero var det kungen Tullus Hostilius som själv byggde Comitium, däribland också Curia Hostilia. ^[3] Comitium avgränsas fysiskt enligt tradition genom att kungen Tullius Hostilius bygger upp någon form av staket kring den och Curian.

Källor kring Comitiums ursprung kommer från de arkeologiska utgrävningarna genomförda av bl.a. Giacomo Boni, Einar Gjerdstad och Pietro Pomanelli. På utgrävningsplatsen fann man också offergåvor daterade till 600-talet f.Kr., vilka associeras med eldguden Vulcans altare (Vulcanal), som fanns på platsen innan konstruktionen av Comitium. Altaret användes som initial talarplats för folkförsamlingarna och senare under kungatiden användes Comitium som samlingsplats för Curieförsamlingen.^[4]^[5]

Tidig republik (509–367 f.Kr.)

På Comitium finns den äldsta bevarade dokumentationen av den romerska staten på en cippus, en typ av stele. Denna beskriver romarens skyldigheter som medborgare och är daterad till 450 f.Kr.^[6]

De romerska folkförsamlingarna samlades under tidigrepublikansk tid i Comitium, men flyttade senare på 300-talet f.Kr. till Marsfältet. Den sammankopplade Curian användes av senaten som mötesplats. Talarplattformen, det vill säga Rostra, byggdes under den tidiga republiken och användes när tal hölls vid folkförsamlingarna inom Comitium.^[5]

Mellersta republiken (367–133 f.Kr)

En viktig del av Comitium var talarplattformen Rostra (lat. skeppsramm), döpt efter de skeppsrammar som konsul Gaius Maenius lät placera på talarplattformen efter segern vid Antium 338 f.Kr.^[2]^[3]

År 145 f.Kr. vände tribunen och statsmannen C. Licinius Crassus (avlägsen släkting till triumviren Marcus Licinius Crassus) ryggen mot både Comitium och Curian (och därmed senaten) för att kunna tala direkt till de större folkmassorna på Forum Romanum.^[7] Det är en pågående debatt om detta var menat som en populistisk demonstration mot senatens auktoritet genom att symboliskt vända sig till folket för stöd och vända senaten ryggen. Det är också en möjlighet att alla i församlingen inte kunde få plats på Comitium, som rymde något färre än 5000 och att han därför vände sig till Forum, som uppskattas kan ha rymt upp till 20 000.^[8] Oavsett Crassus avsikt startade han en trend som snart blev ett utmärkande drag för populistiska politiker, mest berömt utövat av reformatorn Gaius Gracchus. Denna händelse debatterades aktivt även under dess samtid bland antikens romare. Den allmänna uppfattningen bland romarna var att det motiverades av en populistisk tanke om att utmana senatens makt. Plutarch beskrev händelsen som något ännu större, ett steg mot demokrati.^[7] Under samma tidsperiod som detta görs fler att utöka det politiska utrymmet från Comitium till Forum Romanum. År 142 f.Kr. finns den tidigaste bevarade hänvisningen till användningen av det nybyggda podiet på Castors och Pollux tempel (även känt som Dioskurernas tempel^[9]). Det är omöjligt att säga vad som skedde först, Crassus handlingar eller användningen av det nya podiet, men konsekvensen blir att den politiska arenan utvidgas från Comitium till Forum Romanum.^[7]

Basilica Porcia byggdes som en del av Comitium 184 f.Kr. för att hålla det plebejiska tribunatet.^[10]Kommersiella verksamheter flyttas dessutom från Forum Romanum för att ge plats åt det växande politiska utrymmet.^[7]

Comitium börjar därefter tappa sin relevans och saknar slutligen vikt inom det politiska samhället förutom som maktsymbol. Den fysiska kontrollen över Comitium och Forum Romanum började därefter eftertraktas och nådde sin kulmen under byggandet av Curia Iulia.^[7]^[8]^[4]

Senrepubliken (133–27 f.Kr)

Under senrepubliken förflyttades långsamt funktionen av Comitium till att inkludera hela Forum Romanum, då den politiska utvecklingen i Rom började inkludera fler människor .^[3] Traditionellt under dessa politiska tal och möten skulle åskådarna stå nere på Comitium och titta upp mot talaren uppe på Rostra, som stod vänd riktad mot både Comitium och Curia Hostilia. Ursprungligen höll romarna rättegångar i Comitium men med tiden övertog andra byggnader dess juridiska funktioner. Rättegångarna började hållas i basilikorna och kring Forum istället.^[7]^[11]

Comitium var dock inte helt obetydlig under senrepubliken. Även om den direkta politiska sfären flyttades till Forum Romanums västra del fanns fortfarande starka symboliska betydelser förknippade med Comitium som förverkligas både i nedbränningen av Curia Hostilia och byggandet av Curia Iulia av Caesar som inkräktar över Comitium vilket symboliserande medvetet som omedvetet Caesars makt över både senaten men också folket och deras församlingar. Dessa två händelser visar att Comitium fortfarande i början av kejsartiden hade en symbolisk politisk betydelse för Roms medborgare.^[4]^[5]

Med expansionen av medborgerliga rättigheter, ökande politiskt engagemang hos de lägre klasserna samt den växande politiska instabiliteten under senrepubliken blev Comitium ofta en plats för stora folkmassor och politiskt våld. Det fördes en politisk kamp om kontrollen över Comitium där inflytelserika romare mobiliserade sina klienter att fysiskt hindra politiska rivalers tillgång till Comitium och dess talarplattform.^[4] Detta drabbade exempelvis Cato som blev bortjagad av Caesars anhängare medan Gallus, som bevittnade detta, försökte ta sig till Rostra genom att stanna på Forum över natten. Han övernattade i curian men blev emellertid inlåst av den Caesartrogne Trebonius, som på detta sätt hindrade Gallus att nå Rostra. Med uppförandet av nya politiska byggnadsverk på Forum blev Comitium huvudsakligen förknippat med aristokratisk makt och senaten, och med Caesars påbörjade bygge av Curia Iulia tar triumviratet symbolisk makt över Forum.^[12]

Comitiums storlek och politiska betydelse minskade gradvis i takt med senrepublikens (133–27 f.Kr.) slut och övergången till kejsartiden. Ett tydligt exempel på övergången och Comitiums minskande politiska betydelse är Caesars byggnation av en ny rostra på Forum Romanums västra del.^[3]

Topografi

Comitiums utformning är omdiskuterad. Arkeologen Filippo Coarelli föreslår att Rostra bildar en hel cirkel som omgärdar - och därmed tydligt avgränsar - Comitium. Detta har dock ifrågasatts eftersom topografin potentiellt inte hade tillåtit detta. Enligt Ramsay Mcmullen ska Comitium ursprungligen ha varit rektangulärt formad, ett så kallat templum. Denna rektangulära form ska ha bestämts av kringliggande byggnader. Andra menar därför att Rostra bara avgränsat en del av Comitium, men att på grund av sin svängda form och placering mitt emot curian ändå tydligt markerade området. Arkeologen Paolo Carafa har föreslagit att Comitium kan ha haft en mer oregelbunden form.^[7]^[13] Oavsett vilken av dessa teorier som är korrekt tjänade Comitiums lilla och begränsade utrymme Senaten, då en relativt liten grupp av klienter eller andra sympatisörer kunde skapa en majoritet. Rostra beskrivs ha varit flera meter hög, både för att talaren ska vara väl synlig för folkförsamlingen och för att dämpa oväsendet från det livliga torget bakom, men också för att symboliskt visa talarens högre ställda position och på så sätt bli påminda om sin egen position i den samhälleliga hierarkin. Rostrans höjd hindrar också att talaren blir avbruten. Den exakta höjden på Rostra är dock omdiskuterad.^[7]

Comitium omgavs av flera monumentalbyggnader; bland annat Curian, och Concordiatemplet kan ha placerats i anslutning till Comitium av ideologiska skäl. Curian markerade senatens närvaro och överhöghet, och Concordiatemplet symboliserade enighet och samförstånd. Templet hade restaurerats av Lucius Opimius som under sin tid som konsul hade låtit avrätta 3000 av populisten Gaius Gracchus anhängare utan rättegång. Comitium var även prytt med monument och statyer till minne av viktiga politiska händelser och för att hedra framstående romare. Detta bidrog till att skapa en varaktig politisk zon, där det troligen förväntats att människorna visade lämpligt beteende.^[7]

Närheten av det Mamertinska fängelset (Carcer) och den Tarpeiska klippan till Comitium var viktig då de tjänade som en påminnelse av vad konsekvenserna kunde vara ifall man trotsade senaten och bröt mot deras lagar. Det är dock omdiskuterat var den Tarpeiska klippan egentligen var placerad^[7] men den ska ha gjort sig påmind från platsen där Comitium låg.^[3]

Under utgrävningar av Comitium som påbörjades år 1898 påträffades Lapis Niger, en kvadratisk stenlagd yta av svart marmor, omgiven av ett lågt skrank av vit marmor. Under stenläggningen påträffades en kenotaf och ett stenblock (som även det kommit att gå under namnet Lapis Niger). Platsen för Lapis Niger ansågs under antiken vara Roms mytiska grundare Romulus grav.^[2]

Under medeltiden konverterades Comitium till en kristen kyrkogård vilket resulterade i att över 400 kroppar påträffades under utgrävningarna.^[7]

Plan över Comitium (före Caesar)
Curia Iulia Concordia- templet Saturnus altare Mundus Senaculum Rostra Vetera Lapis Niger Basilica Porcia Basilica Opimia Curia Hostilia Carcer Graecostasis Maenius- kolonnen Area Volcani

Användning

Comitium tros ursprungligen ha använts som en mötesplats för det patriciska familjeförsamlingen, Curieförsamlingen (lat. Comitia Curiata), i tjänst till Roms kungar. Under republiken blev det dock en mötesplats åt flera andra av Roms folkförsamlingar, bland annat Tribunsförsamlingen (lat. Comitia tributa) och Plebejförsamlingen (lat. Concilium plebis). Även Centurieförsamlingen (lat. Comitia centuriata) kan ursprungligen ha sammanträtt där under tidigrepubliken (509 - ca. 300 f.Kr.), men tidigt lät församlingen flyttas till Marsfältet, där det fanns större plats.^[2]

Under mellan- och senrepublik började Comitium användas mindre och till slut inte alls. I och med ombyggnationen efter branden 210 f.Kr. och byggandet av basilikor på Forum Romanum flyttar domstolarna från Comitium till dessa basilikor, och på 180-talet f.Kr. flyttar de kvarvarande folkförsamlingarnas verksamhet till Forum Romanum. All sidoverksamhet på Forum Romanum flyttas till utsidan av basilikorna och Forum Romanum byggs om till en större version av Comitium så att folkmassorna fick plats och kunde ta del av de politiska frågorna och debatterna.^[4] Detta visade sig bland annat i den ideologiska monumentala arkitekturen omkring den. När Forums politiska betydelse successivt ökade kom denna mening dock i konflikt med allmänhetens intressen på Forum. De ville sköta merkantil verksamhet, slakterier och dylikt på torget, som politiker på Comitium och i senaten ansåg vara av låg dignitas. Slakterier ersattes exempelvis med banker. Kontinuerligt under Comitiums och Forum Romanums historia visar sig konflikten mellan dessa sidor och vad Forum egentligen skulle användas till.^[7]^[11]^[10]

Precis som med Forum Romanum är det en pågående debatt bland historiker om kvinnor vistades på Comitium, utöver för eventuella religiösa syften, exempelvis Vestalerna. Med tanke på att endast män var tillåtna i folkförsamlingarna och i senaten är det inte särskilt troligt att kvinnor vistats just där.^[14]

Källor

Noter

^ Ross Taylor, Lily (1990). ”Roman Voting Assemplies”. Ann Arbor Paperback. sid. 21. https://books.google.se/books?id=Ol3u0RPnsN4C&pg=PA21&dq=Roman+comitium+used+for+many+reasons&lr=&redir_esc=y#v=onepage&q=Roman%20comitium%20used%20for%20many%20reasons&f=false. Läst 22 november 2016.
^ [a b c d e] Billing, Nils (2017). Antiken: från faraonernas Egypten till romarrikets fall.. ISBN 978-91-27-14824-6
^ [a b c d e] Russell, Amy. The Forum between political space and private space. Cambridge University Press. sid. 67. http://dx.doi.org/10.1017/cbo9781139629041.006. Läst 28 april 2022
^ [a b c d e] Russell, Amy (15 November 2015). From Comitium to Forum: the creation of political space. sid. 63-73. Läst 23 november 2022
^ [a b c] ”The Comitium, quintessential structure of Republican Rome”. ancientromelive.org. 20 Januari 2021. https://ancientromelive.org/the-comitium-quintessential-structure-of-republican-rome/. Läst 23 november 2022.
^ Frier, Bruce (1999). Libri Annales Pontificum Maximorum. sid. 127-128. ISBN 978-0-472-10915-9. Läst 28 april 2022
^ [a b c d e f g h i j k l] Russell, Amy (2015). The Politics of Public Space in Republican Rome. Cambridge University Press. doi:http://dx.doi.org/10.1017/cbo9781139629041. ISBN 978-1-139-62904-1. Läst 5 december 2024
^ [a b] Alexander Yakobson (2 maj 2020). ”The People's Voice and the Speakers' Platform: Popular Power, Persuasion and Manipulation in the Roman Forum”. Scripta Classica Israelica.
^ Gartrell, Amber (2021). The Cult of Castor and Pollux in Ancient Rome: Myth, Ritual, and Society. doi:https://doi.org/10.1017/9781108763837. Läst 5 december 2024
^ [a b] ”Forum Romanum”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/forum-romanum. Läst 2 december 2021.
^ [a b] Nichols, Francis-Morgan (1877). The Roman Forum : a topographical study. sid. 146-149. Läst 28 april 2022
^ Erich S. Gruen (Oktober 1975). ”The Last Generation of the Roman Republic. Berkeley and Los Angeles”. The American Historical Review, Volume 80, Issue 4, October 1975 (University of California Press).
^ Ramsay MacMullen (1 Januari 1980). How many Romans voted?.
^ Amy Russell (Mars 2016). ”On Gender and Spatial Experience in Public: The Case of Ancient Rome”. Theoretical Roman Archaeology Journal (Research Gate).

Tryckta källor

Claridge, Amanda (1998) (på engelska). Rome: An Oxford Archaeological Guide. Oxford Archaeological Guides, 99-2662277-1. Oxford: Oxford University Press. sid. 72–74. ISBN 0-19-288003-9
Coarelli, Filippo (1980) (på italienska). Guida archeologica di Roma (3). Milano: Arnoldo Mondadori. sid. 62–64. OCLC 7187657
Hornblower, Simon and Spawforth, Antony, red (1996) (på engelska). The Oxford Classical Dictionary (3. ed.). Oxford: Oxford University Press. sid. 373. ISBN 0-19-866172-X

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Comitium.
Bilder & media

[1] Ross Taylor, Lily (1990). ”Roman Voting Assemplies”. Ann Arbor Paperback. sid. 21. https://books.google.se/books?id=Ol3u0RPnsN4C&pg=PA21&dq=Roman+comitium+used+for+many+reasons&lr=&redir_esc=y#v=onepage&q=Roman%20comitium%20used%20for%20many%20reasons&f=false. Läst 22 november 2016.

[:0-2] [a b c d e] Billing, Nils (2017). Antiken: från faraonernas Egypten till romarrikets fall.. ISBN 978-91-27-14824-6

[:1-3] [a b c d e] Russell, Amy. The Forum between political space and private space. Cambridge University Press. sid. 67. http://dx.doi.org/10.1017/cbo9781139629041.006. Läst 28 april 2022

[:3-4] [a b c d e] Russell, Amy (15 November 2015). From Comitium to Forum: the creation of political space. sid. 63-73. Läst 23 november 2022

[:4-5] [a b c] ”The Comitium, quintessential structure of Republican Rome”. ancientromelive.org. 20 Januari 2021. https://ancientromelive.org/the-comitium-quintessential-structure-of-republican-rome/. Läst 23 november 2022.

[6] Frier, Bruce (1999). Libri Annales Pontificum Maximorum. sid. 127-128. ISBN 978-0-472-10915-9. Läst 28 april 2022

[:2-7] [a b c d e f g h i j k l] Russell, Amy (2015). The Politics of Public Space in Republican Rome. Cambridge University Press. doi:http://dx.doi.org/10.1017/cbo9781139629041. ISBN 978-1-139-62904-1. Läst 5 december 2024

[:5-8] [a b] Alexander Yakobson (2 maj 2020). ”The People's Voice and the Speakers' Platform: Popular Power, Persuasion and Manipulation in the Roman Forum”. Scripta Classica Israelica.

[9] Gartrell, Amber (2021). The Cult of Castor and Pollux in Ancient Rome: Myth, Ritual, and Society. doi:https://doi.org/10.1017/9781108763837. Läst 5 december 2024

[:6-10] [a b] ”Forum Romanum”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/forum-romanum. Läst 2 december 2021.

[:7-11] [a b] Nichols, Francis-Morgan (1877). The Roman Forum : a topographical study. sid. 146-149. Läst 28 april 2022

[12] Erich S. Gruen (Oktober 1975). ”The Last Generation of the Roman Republic. Berkeley and Los Angeles”. The American Historical Review, Volume 80, Issue 4, October 1975 (University of California Press).

[13] Ramsay MacMullen (1 Januari 1980). How many Romans voted?.

[14] Amy Russell (Mars 2016). ”On Gender and Spatial Experience in Public: The Case of Ancient Rome”. Theoretical Roman Archaeology Journal (Research Gate).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]