Coquifrankolin – Wikipedia

Coquifrankolin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteCampocolinus
ArtCoquifrankolin
C. coqui
Vetenskapligt namn
§ Campocolinus coqui
Auktor(Smith, 1836)
Synonymer
  • Francolinus coqui
  • Peliperdix coqui

Coquifrankolin[2] (Campocolinus coqui) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Coquifrankolinen är en liten, vackert tecknad frankolin. Hanen har rostfärgat huvud, honan strimmigt. Båda könen uppvisar mörk tvärbandning på buken. Den avger två distinkta läten, dels ett upprepat "co-qui" (som tros ligga bakom artens namn), dels en kort serie med kacklande toner.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Coquifrankolin delas in i fyra underarter i två grupper:[4]

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Coquifrankolinen placerades fram tills nyligen i släktet Peliperdix, men genetiska studier[5] har visat att arterna i släktet inte står varandra närmast. Coquifrankolinen tillsammans med vitstrupig frankolin och saufrankolin lyfts därför allt oftare ut i ett eget släkte, Campocolinus.[3][4]

Längre tillbaka placerades den i släktet Francolinus, men även där visade genetiska studier visar att placeringen var inkorrekt.[6][7][8][9][10]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Coquifrankolinen förekommer i områden med tjockt gräs, från rena grässlätter till lummiga skogsområden. Arten påträffas på marken och är generellt skygg och tillbakadragen.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ovanlig till vanlig.[11]

Ursprunget till dågelns svenska och vetenskapliga artnamn är oklart. Troligen är det ljudhärmande, men det har också föreslagits syfta på en Mr Coqui, som ska ha levt i Kapkolonin i början av 1800-talet.[12]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Campocolinus coqui . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 16 december 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  5. ^ Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158: 107091.
  6. ^ Bloomer, P. & Crowe, T.M. (1998) Francolin phylogenetics: molecular, morphobehavioral, and combined evidence. Mol. Phyl. & Evol. 9(2): 236–254.
  7. ^ Crowe, T.M., R.C.K. Bowie, P. Bloomer, T.G. Mandiwana, T.A.J. Hedderson, E. Randi, S. Pereira, and J. Wakeling (2006a), Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data, Cladistics 22, 495-532.
  8. ^ Crowe, T.M., P. Bloomer, E. Randi, V. Lucchini, R. Kimball, E. Braun, and J.G. Groth (2006b), Supra-generic cladistics of landfowl (Order Galliformes), Acta Zool. Sinica 52, S358-S361.
  9. ^ Meng, Y., B. Dai, J. Ran, J. Li, B. Yue (2008), Phylogenetic position of the genus Tetraophasis (Aves, Galliformes, Phasianidae) as inferred from mitochondrial and nuclear sequences, Biochem. Syst. Ecol. 36, 626-637.
  10. ^ Mandiwana-Neudani, T.G., R.C.K. Bowie, M. Hausberger, L. Henry, and T.M. Crowe (2014), Taxonomic and phylogenetic utility of variation in advertising calls of francolins and spurfowls (Galliformes: Phasianidae), Afr. Zool. 49, 54-82.
  11. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1994. Handbook of the Birds of the World, vol. 2: New World Vultures to Guineafowl. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  12. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]