Dag Malmberg – Wikipedia

För målaren och skulptören Dag Malmberg, se Dag Malmberg (konstnär).
Dag Malmberg
Dag Malmberg vid invigningen av CinemAfrica Filmfestival i Stockholm, februari 2010.
Dag Malmberg vid invigningen av CinemAfrica Filmfestival i Stockholm, februari 2010.
FöddDag Åke Sigvard Malmberg
18 januari 1953 (71 år)
Gävle Heliga Trefaldighets församling, Gävleborgs län
Utbildad vidGöteborgs universitet
PartnerJill Ung
IMDb SFDb

Dag Åke Sigvard Malmberg, född 18 januari 1953 i Gävle Heliga Trefaldighets församling, Gävleborgs län,[1] är en svensk skådespelare och regissör.[2]

Malmberg föddes i Gävle men han bodde med familjen i både Visby och Göteborg. Fadern var direktör på Länsstyrelsen och modern var hemmafru. Under uppväxten var det inte självklart att han skulle bli skådespelare.[3] Malmberg studerade sociologi vid Göteborgs universitet i början av 1970-talet och arbetade som truckförare[3]. Han började arbeta som scenarbetare vid Göteborgs stadsteater. Så småningom avancerade han till regiassistent och under en repetition fick han hoppa in och spela en av rollerna när en av de ordinarie skådespelarna blev sjuk. Han blev sedan rekommenderad att söka till Scenskolan i Göteborg där han utbildades 1981–1984. Malmberg har därefter arbetat vid Unga Riks, Borås stadsteater 1986, Göteborgs stadsteater 1987–1986 och 2002–2003 samt däremellan gästspel i Malmö, vid Riksteatern, Stockholms stadsteater och Norrbottensteatern 2001.[2]

Malmberg har även regisserat TV-serier som Älskade Lotten och Vita lögner. Som skådespelare har han uppmärksammats för sina roller som TV-serien Glappet (1997) och Mauritz Ekeblad i Sjätte dagen (1999-2001) och Saltön (2005-2017).[2]

Filmografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1989 Aubespine Maria Stuart
Per Olov Enquist
Gunilla Berg Göteborgs stadsteater[5]
1994 Elyot Jag älskar dej, markatta (Private Lives)
Noël Coward
Tim Luscombe(en) Dalateatern[6]
2001 Albert Speer
David Edgar
Jasenko Selimović Göteborgs stadsteater
2003 Bron (Sild)
Jan Tätte
Jaanus Rohumaa Göteborgs stadsteater
2004 Tartuffe Tartuffe (Tartuffe, ou l'Imposteur)
Molière
Erik Ståhlberg Gunnebo slottsteater
2004 Evald Eriksson Blom Stulen kärlek
Krister Claesson
Krister Claesson Lisebergsteatern, Göteborg
2005 Björnen (Медведь, Medved)
Frieriet (Предложение, Predloženie)
Anton Tjechov
Erik Ståhlberg Gunnebo slottsteater[7]
2006 Mor Claude
Kommissarien
Den girige (L'Avare ou l'École du mensonge)
Molière
Erik Ståhlberg Gunnebo slottsteater[8]
2008 Manfred Vik, biskop Lejonets unge
Frida Stéenhoff
Isabelle Moreau Örebro länsteater[9]
2012 Major Courtney Ladykillers (The Ladykillers)
Graham Linehan
Lena Koppel Gunnebo slottsteater[10]
2018 Körsbärsträdgården (Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad)
Anton Tjechov
Dennis Sandin Smålands Musik och Teater
2019 Eljas
Hellgum
Jerusalem
Selma Lagerlöf
Madeleine Røn Juul Helsingborgs stadsteater
Willy Loman En handelsresandes död (Death of a Salesman)
Arthur Miller
Dennis Sandin Malmö stadsteater[11]
2021 Fadern Son Fader Moder
Lars Norén
Martin Rosengardten Malmö stadsteater
2022 Borgalli Shoot - kameran går!
Erik Holmström, Eva-Maria Benavente Dahlin
Erik Holmström Göteborgs stadsteater
År Produktion Upphovsmän Teater Roll
1995 Den girige
L'Avare ou l'École du mensonge
Molière Boulevardteatern[12] Regi tillsammans med Susanne Hallvares
  1. ^ Sveriges befolkning 2000: Malmberg, Dag Åke Sigvard (1953-01-18) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  2. ^ [a b c] ”Dag Malmberg”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=206003&iv=BIOGRAPHY. Läst 20 februari 2014. 
  3. ^ [a b] ”Sveriges birollskung berättar: ”Folk skrek: Kolla, där är snuskgubben””. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/J19Xjj. Läst 25 september 2021. 
  4. ^ ”Här är alla skådespelare i andra säsongen av Bron. SVT. http://www.svt.se/bron/har-ar-skadespelarna-i-andra-sasongen-av-bron. Läst 12 november 2013. 
  5. ^ Ingegärd Waaranperä (2 april 1989). ”Schillers drottningdrama i Enquists tolkning: Offer i nutida maktstrid”. Dagens Nyheter: s. 20. https://tidningar.kb.se/8224221/1989-04-02/edition/0/part/1/page/20. Läst 2 maj 2020. 
  6. ^ Sven Hansell (22 mars 1994). ”Dalateatern slår komisk knockout. Det stora kärlekskriget utbryter i bubblande Noel Coward-klassiker”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/aran-tillfaller-birgit-edlund-teater-oversattningen-prisades-men-oversattarens-namn-foll-bort-i/. Läst 5 mars 2022. 
  7. ^ Josefin Gabrielson (21 juli 2005). ”Svettigt genrep på Gunnebo”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/n%C3%B6je/svettigt-genrep-p%C3%A5-gunnebo-1.1146520. Läst 1 juli 2016. 
  8. ^ Lis Hellström Sveningson (15 juli 2006). ”Kärleken segrar över girigheten”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/n%C3%B6je/kultur/k%C3%A4rleken-segrar-%C3%B6ver-girigheten-1.1193541. Läst 1 juli 2016. 
  9. ^ Sara Granath (15 november 2008). ”Lejonets unge: Underhållande om evigt motarbetad kärlek”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/underhallande-om-evigt-motarbetad-karlek. Läst 8 november 2016. 
  10. ^ Rikard Loman (16 juli 2012). ”'Ladykillers' av Graham Linehan: Folkligt men flott. Finurlig filmklassiker i västkustsk tappning.”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/ladykillers-av-graham-linehan/. Läst 1 juli 2016. 
  11. ^ Per Svensson (21 december 2019). ”Virtuost spel när drömmen om framgång går i kras”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/virtuost-spel-nar-drommen-om-framgang-gar-i-kras/. Läst 6 mars 2022. 
  12. ^ Ingegärd Waaranperä (18 september 1995). ”Genial fest med en stjärna. Michael Segerström i centrum på Boulevardteaterns 'Den Girige'”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/genial-fest-med-en-stjarna-michael-segerstrom-i-centrum-pa-boulevardteaterns-den-girige/. Läst 28 april 2019. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]