Eberhard Kranemann – Wikipedia

Eberhard Kranemann, född 7 mars 1945 i Wismar,^[1] är en tysk konstnär och musiker, mest känd som en av de tidiga medlemmarna av bandet Kraftwerk.

Eberhard Kranemann växte upp i Dortmund, utbildade sig i kontrabas på konservatoriet i Dortmund.^[1] Samtidigt som han utbildade sig i klassisk musik spelade han i flera jazzband.^[1] Efter examen flyttade han i början av 1965 till Düsseldorf för att studerade måleri, grafik, konsthistoria, filosofi och pedagogik vid Kunstakademie Düsseldorf där han 1971 tog sin masterexamen.^[1]

År 1967 grundade han den experimentella musikgruppen Pissoff tillsammans med studenter på konsthögskolan.^[1] 1967 spelade de till en performance med Joseph Beuys på klubben Creamcheese i Düsseldorf.^[1] Gruppen spelade, bland annat med Florian Schneider på flöjt fram till 1969. Kort därefter blev Kranemann medlem i Kraftwerk, där han spelade cello, hawaiigitarr och bas mellan 1970 och 1971.^[1] 1972 spelade han under en period bas och hawaiigitarr för NEU! på konserter.^[1]

1973 lanserade han multimediaprojektet "Fritz Müller Rock" med Conny Plank.^[1] Detta följdes av en mängd cd-produktioner, konserter, utställningar i Tyskland och utomlands, inklusive föreställningar och samarbeten med Joseph Beuys, AR Penck, Faust, Yoichiro Kita, Yukino Nono, Nurse with Wound, Critical Art Ensemble (på Documenta i Kassel), Paul Amlehn, Philip Glass Ensemble, Kronos Quartet, Brian Eno, David Bowie, Laurie Anderson, John Zorn och Lou Reed.

Som konstnär arbetar Eberhard Kranemann i en Fluxustradition, bland annat med performance, happening, actionpainting.