Edvard Swartz – Wikipedia

Edvard Swartz
Edvard Swartz, 1870
Edvard Swartz, 1870
Född15 februari 1826
Stockholm
Död14 december 1897 (71 år)
Stockholm
MakaClementine Fehrnström
Betydande roller
Richard II
Othello
Timon av Aten
Leontes i En vintersaga
Sardanapalus
Fiesko
Egmont
Tartuffe
Caligula i Fäktaren från Ravenna
Rochester i Jane Eyre
Ludvig XI av Casimir Delavigne och i Gringoire
Maxime Odiot i En fattig ung mans äfventyr
titelrollen i Daniel Hjort
Valdemar i Ung-Hanses dotter
Gustaf Vasa i Dagen gryr
Gustaf III i En konung
Örnulf i Kämparne på Helgeland

Edvard Maurits Swartz, född 15 februari 1826 i Stockholm, död där 14 december 1897, var en svensk skådespelare och en av de mer kända och populära i mitten av 1800-talet.

Edvard Swartz blev elev vid Dramaten 1839 och var 1845–1853 engagerad vid Mindre teatern innan han återvände till Dramaten 1853 där han samma år gjorde stor succé som Hamlet och samma år fick kontrakt. Han kvarblev därefter vid Dramaten till 1881.

Bland hans roller nämns Richard II, Othello, Timon af Aten, Leontes i En vintersaga, Sardanapalus, Fiesko, Egmont och Tartuffe, Caligula i Fäktaren från Ravenna, Rochester i Jane Eyre, Ludvig den elfte i Delavignes pjäs och i Gringoire, Maxime Odiot i En fattig ung mans äfventyr, titelrollen i Daniel Hjort, Valdemar i Ung-Hanses dotter, Gustaf Vasa i Dagen gryr, Gustaf III i En konung och Örnulf i Kämparne på Helgeland.

Swartz sågs som en stor skådespelare inom tragedi och hjälteroller och uppmärksammades för sin skönhet (då han uppträdde i Jane Eyre talade tidningarna om att ”Swartzsjuka” grasserade bland damerna i publiken) och för sina djupa känsloanalyser. Han hade dålig hälsa och tog avsked 1881. Han var från 1854 gift med sin skådespelarkollega Clementine Fehrnström. Swartz är begravd på Solna kyrkogård.[1]

Edvard Swartz som Hamlet.
År Roll Produktion Regi Teater
1846 Karl Betjänten professor
Louis Angely
Mindre teatern[2]
Estelle, eller Far och dotter
Eugène Scribe
Mindre teatern[3]
d'Artagnan Hämnaren, eller De tre musketörerna
Alexandre Dumas den äldre och Auguste Maquet
Mindre teatern
1847 Anton Brottslingarne, eller Rosen på Tistelön
Emilie Flygare-Carlén
Mindre teatern
Hertigen av Maine Markisinnan de Villette
Charlotte Birch-Pfeiffer
Mindre teatern
Stelli Catharina av Medicis
Paul de Guerville
Mindre teatern[4]
Edgar Kung Lear
William Shakespeare
Mindre teatern
Edmond, gardeslöjtnant Figaros dotter
Mélesville
Mindre teatern[5]
1852 Hin Onde Hin ondes gåva
Frans Hedberg
Mindre teatern[6]
1853 Hamlet Hamlet
William Shakespeare
Kungliga Dramatiska Teatern[7]
1865 Rikard II Richard II
William Shakespeare
Kungliga Dramatiska Teatern[8]
1872 Richard, hertig af Gloster (sedan Konung Richard den tredje) Konung Richard den Tredje
William Shakespeare
Kungliga Dramatiska Teatern
1874 Leontes Kungarne på Salamis
Johan Ludvig Runeberg
Kungliga Dramatiska Teatern
1875 Greve de Rouvray Diana
Théodore Barrière
Kungliga Dramatiska Teatern[9]
1876 Hamlet Hamlet
William Shakespeare
Nils Arvidsson Kungliga Dramatiska Teatern[10]
Örnulf Härmännen på Helgoland
Henrik Ibsen
Kungliga Dramatiska Teatern[11]
  1. ^ Göran Åstrand: Här vilar berömda svenskar (Ordalaget Bokförlag 1999) sid.155
  2. ^ ”Stockholm”. Aftonbladet: s. 2. 22 oktober 1846. http://tidningar.kb.se/4112678/1846-10-22/edition/0/part/1/page/2. Läst 5 maj 2016. 
  3. ^ ”Stockholm”. Aftonbladet: s. 2. 3 november 1846. http://tidningar.kb.se/4112678/1846-11-03/edition/0/part/1/page/2. Läst 25 oktober 2017. 
  4. ^ ”Teater”. Aftonbladet: s. 3. 1 maj 1847. http://tidningar.kb.se/4112678/1847-05-01/edition/0/part/1/page/3. Läst 9 juni 2017. 
  5. ^ ”Mindre Teatern”. Aftonbladet: s. 2. 20 maj 1847. http://tidningar.kb.se/4112678/1847-05-20/edition/0/part/1/page/2. Läst 9 juni 2017. 
  6. ^ ”Teater”. Aftonbladet: s. 2. 6 november 1852. http://tidningar.kb.se/4112678/1852-11-06/edition/0/part/1/page/2. Läst 9 februari 2017. 
  7. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 14 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-14/3388/2. Läst 10 augusti 2015. 
  8. ^ ”Nyheter från Stockholm”. Dagens Nyheter: s. 1. 6 september 1865. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1865-09-06/207/1. Läst 26 augusti 2015. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 9 december 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-12-09/3334/3. Läst 31 juli 2015. 
  10. ^ ”Teaternytt”. Dagens Nyheter: s. 1. 4 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-04/3380/1. Läst 10 augusti 2015. 
  11. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 2 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-02/3580/2. Läst 16 augusti 2015. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]