Edward Wood, 1:e earl av Halifax – Wikipedia

Uppslagsordet ”Lord Halifax” leder hit. Se även: Earl av Halifax

Edward Wood, 1:e earl av Halifax
Edward Wood, 1:e earl av Halifax, 1947.
Född	16 april 1881[1][2][3] Powderham Castle, Storbritannien
Död	23 december 1959[1][2][3] (78 år) Garrowby[4]
Medborgare i	Storbritannien
Utbildad vid	Christ Church College Eton College[5]
Sysselsättning	Politiker[5], diplomat[5]
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 29:e parlament Storbritanniens 29:e parlament, Ripon (1910–1910)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 30:e parlament Storbritanniens 30:e parlament, Ripon (1910–1918)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 31:a parlament Storbritanniens 31:a parlament, Ripon (1918–1922)[6] Ledamot av Kronrådet (1922–)[7] Förenade kungarikets utbildningsminister (1922–1924) Ledamot av Förenade kungarikets 32:a parlament Storbritanniens 32:a parlament, Ripon (1922–1923)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 33:e parlament Storbritanniens 33:e parlament, Ripon (1923–1924)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 34:e parlament Storbritanniens 34:e parlament, Ripon (1924–1925) Indiens generalguvernör (1926–1931) Förenade kungarikets utbildningsminister (1932–1935) Oxfords universitets kansler (1933–1960) Lordsigillbevarare (1935–1937) Storbritanniens krigsminister (1935–1935) Överhusets ledare (1935–1938) Kronrådets lordpresident (1937–1938) Storbritanniens utrikesminister (1938–1940) Storbritanniens ambassadör i USA (1940–1946)[8] Överhusets ledare (1940–1940)
Arbetsgivare	University of Sheffield Storbritanniens utrikesministerium[8]
Politiskt parti
Konservativa partiet
Maka	Lady Dorothy Onslow (g. 1909–)[9]
Barn	Lady Anne Wood (f. 1910)[10] Mary Wood (f. 1910)[10] Charles Wood, 2:e earl av Halifax (f. 1912)[5] Francis Wood (f. 1916)[10] Richard Wood, Baron Holderness (f. 1920)[10]
Föräldrar	Charles Wood, 2:e viscount Halifax[5] Agnes Courtenay[10]
Utmärkelser
Riddare med storkors av Kejsardömet Indiens orden (1926)[7] Knight Grand Commander av Indiska stjärnorden (1926)[7] Riddare av Strumpebandsorden (1931)[7] Hedersdoktor vid Grenobleuniversitetet (1939)[11][12] Förtjänstorden (1946)[7] Riddare med storkors av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden (1957)[7] Hedersdoktor vid Lavaluniversitetet[13] Tjeckiska Segermedaljen Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors
Redigera Wikidata

Edward Frederick Lindley Wood, 1:e earl av Halifax, känd som lord Irwin 1925–1934 och som viscount Halifax 1934–1944, född 16 april 1881 på Powderham Castle i Devon, död 23 december 1959 på Garrowby Hall i Yorkshire, var en brittisk militär och politiker, utrikesminister 1938–1940 i Neville Chamberlains regering och under några månader 1940 även i Winston Churchills regering.

Han var son till Charles Lindley Wood, 2:e viscount Halifax.

Edward Wood var först officer och avancerade till major vid ett dragonregemente, var 1910–1925 (konservativ) ledamot av underhuset, 1921–1922 understatssekreterare för kolonierna i Lloyd Georges ministär, oktober 1922–januari 1924 undervisningsminister (under Bonar Law och Stanley Baldwin) samt november 1924–oktober 1925 jordbruksminister i Baldwins andra ministär.

Wood utsågs till vicekung över Indien 31 oktober 1925, adlades kort därefter som baron Irwin och tillträdde sitt nya ämbete den 1 april 1926. Som minister gav han prov på administrativ duglighet och ansågs särskilt förfaren i jordbruksfrågor. Han var en man av djupt religiös läggning och skrev en biografi över John Keble (i serien "Leaders of the church").

Under Halifax tid som vicekung i Indien genomförde Simonkommissionen sitt arbete. Han hade då i uppdrag att söka förbereda marken för en framtida status av dominion för Indien, men han misslyckades med att få indiska politiska organisationer att samarbeta med kommissionen. Försöken att stävja Mahatma Gandhis kampanjer i civil olydnad misslyckades och Halifax tvingades förhandla med den fängslade Gandhi, vilket ledde fram till pakten Gandhi-Irwin.

Under 1930-talet hade Halifax flera ministerposter i den brittiska regeringen och var utrikesminister 1938–1940. Halifax sågs som en tänkbar premiärministerkandidat efter Neville Chamberlain – vars appeasementpolitik han stött – i maj 1940, men Winston Churchill utsågs. Att Halifax inte hade säte i underhuset betraktades som ett problem. Halifax fortsatte som utrikesminister under Churchill, men sändes senare under året som ambassadör till Washington, en post han upprätthöll till 1946.

• Wood, Edward Frederick Lindley, lord Irwin i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
• John Lukacs, Churchills ödesstund – Fem dagar i London maj 1940, Bokförlaget Prisma 1999.
• Nationalencyklopedin: Edward Wood Halifax

• Wikimedia Commons har media som rör Edward Wood, 1:e earl av Halifax.