Eeva Jalavisto – Wikipedia

Eeva Jalavisto
Eeva Jalavisto, 1937.
Född21 mars 1909[1]
Kerimäki, Finland
Död12 juni 1966[1] (57 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland
Utbildad vidHelsingfors universitet
Samskolan Helsingin Suomalainen Yhteiskoulu
SysselsättningFysiolog
ArbetsgivareHelsingfors universitet
Utmärkelser
Frihetskorsets 4. klass (1941)[2]
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1959)[2]
Vinterkrigets minnesmedalj[2]
Minnesmedalj för deltagande i 1941-1945 års krig[2]
Redigera Wikidata

Eeva Ottilia Jalavisto, född Elmgren 21 mars 1909 i Kerimäki, död 12 juni 1966 i Helsingfors, var en finländsk fysiolog.

Jalavisto blev medicine och kirurgie doktor 1937, var 1941–49 docent och innehade från 1949 en personell e.o. professur i fysiologi vid Helsingfors universitet. Tillsammans med Eva Bonsdorff nyupptäckte hon det 1948 av dem namngivna hormonet erytropoetin. Jalavisto var även internationellt känd som forskare inom gerontologi och ordförande i Centralförbundet för de gamlas väl 1949–53. År 1957 kallades hon till ledamot av Finska Vetenskapsakademien.[3]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]