Gustave Eiffel – Wikipedia

Gustave Eiffel
Född	Alexandre Gustave Bonickhausen dit Eiffel[1][2] 15 december 1832[3][4][5] Dijon[1], Frankrike
Död	27 december 1923[5][6][7] (91 år) Paris[8]
Begravd	Levallois-Perrets begravningsplats[9][10]
Medborgare i	Frankrike[11]
Utbildad vid	École Centrale Paris collège Sainte-Barbe
Sysselsättning	Väg- och vattenbyggnadsingenjör[12], ingenjör[13], byggentreprenör, entreprenör, arkitekt[13], flygingenjör
Befattning
President, Société des ingénieurs civils de France (1889–1889)[14]
Noterbara verk	Garabit-viadukten, Eiffeltornet och Frihetsgudinnan
Maka	Marguerite Gaudelet
Barn	5
Utmärkelser
Officer av Hederslegionen (1889)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Alexandre Gustave Eiffel, född 15 december 1832 i Dijon i Bourgogne, död 27 december 1923 i Paris, var en fransk ingenjör, arkitekt och specialist på metallkonstruktioner. Han är mest känd för att ha konstruerat Eiffeltornet i Paris inför världsutställningen 1889 och tidigare år 1881 stommen till Frihetsgudinnan i New York.

Eiffel var ingenjör med examen från École Centrale Paris och en av pionjärerna inom modern stål- och glasarkitektur. Eiffel konstruerade också flera järnvägsbroar, varav det 160 meter långa brospannet över floden Doro vid Porto i Portugal var den längsta. Den sämsta var den i Münchenstein, som 1891 kollapsade och ledde till över 70 människors död och att många fler blev svårt skadade. Det är därmed Schweiz värsta järnvägsolycka. Den utreddes av Wilhelm Ritter och Ludwig von Tetmajer, som konstaterade att olyckan berodde på att strävorna varit för svaga. Det ledde sedermera fram till att man slutade räkna med ren eulerknäckning.

Eiffel föddes i Dijon, Côte-d'Or, Frankrike. Namnet Eiffel togs av en tysk anfader i början av 1700-talet från hans födelseort i den tyska Eifel-regionen (i Nettersheim Marmagen), eftersom fransmännen inte kunde uttala hans verkliga efternamn Bönickhausen. Under hans ungdom var de två starkaste influenserna på Eiffel två framgångsrika kemister, hans farbröder Jean-Baptiste Mollerat och Michel Perret. Både männen tillbringade mycket tid med den unge Eiffel, och fyllde hans huvud med allt från kemi och gruvteknik till religion och filosofi. I skolan var Eiffel extremt duktig, men inte så flitig. När han gick på gymnasiet vid Lycée Royal, var han uttråkad och tyckte att klasserna var ett slöseri med hans tid. Det var inte förrän hans sista två år i skolan som Eiffel hade hittat sin nisch; inte i teknik, utan i historia och litteratur. Eiffels studievanor förbättras och han tog examen i både naturvetenskap och humaniora. Eiffel började på college i Sainte Barbe College i Paris, för att förbereda sig för de svåra inträdesproven till École Polytechnique. École Polytechnique var, och är fortfarande, den mest prestigefyllda tekniska institutionen i Frankrike. Till sist nekades Eiffel tillträde till École Polytechnique, och började i stället studera vid École Centrale Paris i Paris.

École Centrale var en liberal privat skola som nu är känd som en av de främsta tekniska skolorna i Europa. Hans mors kolaffärer gav en riklig inkomst för familjen och gav medel för att Gustave skulle få utbildning på École Centrale Paris, där han studerade kemi (motsvarande en Master of Science). Eiffels tog examen vid École Centrale des Arts 1855, samma år som Paris höll den första Världsutställningen, med en magisterexamen i kemi.^[15] Efter studierna, erbjöd Eiffels morbror honom ett jobb på hans ättiksfabrik i Dijon, Frankrike. Men en familjetvist tog bort den möjligheten, och Eiffel accepterade snart en nybörjaranställning hos ett företag som utformade järnvägsbroar.

Charles Neveu försåg Eiffel med hans första arbete som en av många projektledare för en järnvägsbro i Frankrike. Under byggprocessen slutade ingenjörsmedarbetare i projektet, och Eiffel tog slutligen ledningen för hela projektet. Neveu såg det arbete som Eiffel utförde på platsen, och fortsatte att placera Eiffel i andra arbeten som projektledning av järnvägsbroar och konstruktioner. Under dessa projekt lärde Eiffel känna andra ingenjörer, och han skulle bli ihågkommen för sitt arbete och fick möjlighet att arbeta med andra projekt. Utan påverkan av Neveu och hans orubbliga stöd hade Eiffel kanske inte blivit så framgångsrik som han senare skulle bli.

Eiffel et Cie, Eiffels konsult- och byggföretag, deltog med stöd av en belgisk ingenjör Téophile Seyrig i en internationell anbudsgivning för att utforma och bygga en 160 m lång järnvägsbro över floden Douro, mellan Porto och Vila Nova de Gaia, Portugal. Hans förslag segrade eftersom det var en vacker, öppen struktur, det var billigast, och det innehöll användningen av kraftlinjemetoden, en då ny teknik inom konstruktionstekniken som utvecklats av Maxwell under 1864. Ponte Maria Pia är en dubbel-ledad brobåge som bär en enspårig järnvägslinje med pelare som förstärker bron. Byggandet fortsatt snabbt och bron byggdes på mindre än två år, (5 januari 1876 till 4 november 1877). Den invigdes av kung Luís och drottning Maria Pia, efter vilken den fick namnet. Bron var i bruk fram till 1991 (114 år), då den ersattes av S. John Bridge, konstruerad av ingenjör Edgar Cardoso.^[16][17] Eiffel byggde ett antal järnvägsbroar av gjutjärn i Centralmassivet, såsom viadukterna vid Rouzat och Bouble. De används fortfarande av lokala tåg och byggdes i slutet av 1860-talet.

Gustave Eiffel utformade också La Ruche i Paris. Detta, liksom Eiffeltornet, blev ett landmärke för staden. Det är en trevånings rund konstruktion som ser ut som en stor bikupa och skapades som en tillfällig konstruktion för att användas som en vinrotunda vid Världsutställningen 1900. Han har också konstruerat Garabitviadukten, en järnvägsbro nära Ruynes en Margeride i Cantaldepartementet. I Amerika, konstruerade Eiffel centralstationen i Santiago de Chile (1897) och fyren som ligger på Mona Island, Puerto Rico. Fyren byggdes omkring 1900 av USA som förvärvade ön efter slutet av spansk-amerikanska kriget. Den stängdes år 1976.^[18]

År 1887 blev Eiffel involverad i det franska försöket att konstruera Panamakanalen. Det franska Panamakanalbolaget, under ledning av Ferdinand de Lesseps, hade försökt att bygga en kanal längs havsnivån, men kom slutligen till insikt om att det var opraktiskt. En förhöjd, slussbaserad kanal valdes som ny design och Eiffel anlitades för att utforma och bygga slussarna. Men hela kanalprojektet drabbats av allvarlig misskötsel och kollapsade slutligen med enorma förluster. Eiffels rykte led ett allvarligt bakslag när han var involverad i de finansiella skandalerna kring de Lesseps och entreprenörerna bakom projektet. Eiffel själv hade inte något samband med finanserna, och hans dom som skyldig togs sedan tillbaka.^[19] Men hans arbete förverkligades aldrig, eftersom den senare amerikanska ansträngningen att bygga en kanal använde sig av en ny typ av sluss (se Panamakanalens historia).

Efter pensioneringen forskade han och utvecklade nya idéer genom praktisk användning av Eiffeltornet. Tornet möjliggjorde för honom att göra framsteg inom aerodynamik, meteorologi, och radiosändningar. Han byggde en vindtunnel vid basen av tornet för sin aerodynamiska forskning, han hade meteorologisk utrustning placerad på olika platser i tornet, och föreslog att militären skulle ha radioutrustning installerad på toppen av tornet. Inom de följande åren skulle tornet fortsätta att fungera som ett permanent radiotorn och till sist användas för TV-sändningar.^[20]

Eiffel avled den 27 december 1923 i sitt hem i Rue Rabelais i Paris. Han begravdes i Kyrkogården Levallois-Perret.

Den industriella revolutionen spelade en viktig roll i Gustave Eiffel liv. Folket reste över hela världen, ny teknik och nya material blev tillgängliga och länderna industrialiserades. Mycket av Eiffels arbete påverkades av en eller flera av dessa nya förhållanden, som uppstått tack vare den industriella revolutionen.

Det som hade mest påverkan på Eiffels arbete mest var transporterna. Människor runt om i världen krävde säkra passager över floder och var i behov av broar. Att bygga dessa broar var det som gjorde att Eiffel fick rykte om sig som ingenjör, vilket tillät honom att driva större och svårare projekt senare i livet. De broar som han konstruerade uppfördes över hela världen. Broarna tillät enklare och snabbare resor och handel i det geografiska område där de byggdes. Många av Eiffels broar krävde inte kvalificerad arbetskraft för montering, vilket gjorde hans broar till ett ekonomiskt lönsamt val.

Frihetsgudinnan var en gåva från Frankrike till USA. Eiffels utformning av statyns inre strukturella delar gjorde det möjligt för statyn att bli verklighet. Statyn visade vänskap och respekt som delades mellan Frankrike och USA. Frihetsgudinnan blev snabbt en nationell symbol för frihet i USA och gav medborgarna en känsla av stolthet. Statyn blev en stor turistattraktion och förde många människor till New York, vilket stimulerade ekonomin. Många amerikaner som lever i Frankrike var nöjda med gåvan till sitt land och byggde, i sin tur, en bronsmodell i ¼-skala som står cirka 1,5 km sydväst om Eiffeltornet på en ö i Seine.

Eiffeltornet hade en enorm inverkan på Frankrike. Tornet var i fokus för världsutställningen 1889 och drog miljontals människor till Paris. Nästan två miljoner människor besökte Eiffeltornet bara under 1889. Tornet blev snabbt en turistattraktion och förde stora summor pengar in i Frankrike ekonomi. Efter att ursprungligen ha varit tänkt som ett blickfång (det utformades faktiskt för att lätt rivas efter utställningen), blev tornet snabbt en nationell symbol för Frankrike och väckte en känsla av stolthet för människorna som lever där.

Likaväl som alla de möjligheter som den industriella revolutionen förde med sig, hade det också många utmaningar. Precis som Eiffel haft möjlighet att arbeta med flera projekt på olika platser, så gjorde också andra ingenjörer. Konkurrensen om projekten var extremt hög och anseendet som ingenjör spelade en stor roll för att få projekten. Ytterligare en utmaning under Eiffels karriär var införandet av nya byggmaterial. Eftersom de nya materialen inte hade använts i projekt, tog ingenjörererna en risk i att använda dem. Många av de broar Eiffel hade byggt var gjorda av stål som Eiffel hade hjälpt till att utforma. Med den tidens livliga industri. Några av hans framsteg inkluderar: att utforma ett system av hydrauliska pressar som tillåter arbetstagare att ställa brogrunden djupt under vatten, att skapa en robust ändå lätta "spindelvävslika" fackverk och valv att motstå kraftiga vindar, att använda smidesjärn för brobygget eftersom dess flexibilitet skulle motstå kraftiga vindar, att böja kanterna på bryggor för att skapa en stabilare grund, samt utvecklingen av "lansera" som är ett sätt att lättare flytta bitar av strukturer på plats. Eiffels påhittighet och briljans tillät honom att utforma och bygga några av världens mest kända byggnader.

• Eiffeltornet
• Stommen till Frihetsgudinnan
• Huvudkupolen till Nice Observatorium
• Eiffel Market eller Mercado Adolpho Lisboa, Brasilien
• Huvudpostkontoret i Ho Chi Minh-staden, Vietnam
• Paradis Latin, Paris, Frankrike
• Palacio de Hierro, Orizaba, Mexiko
• Palácio de Ferro, Luanda, Angola (~1901)
• Casa de Hierros i Iquitos, Peru (1897)
• Nyugati pályaudvar i Budapest, Ungern (1877)

• Maria Pia-bron över floden Duero i Portugal
• Garabit-viadukten över floden Truyère i Frankrike
• Souleuvre-viadukten i Frankrike
• Long Bien-bron, Hanoi, Vietnam
• Birsbrücke, Münchenstein, Schweiz som kollapsade den 14 juni 1891 med över 70 döda.
• En järnbro över floden Garonne nära Bordeaux var Eiffels första projekt (vid 25 års ålder).
• Eiffel-bron i Viana do Castelos hamn var Gustav Eiffels projekt från 1878.
• Järnvägsbron över floden Coura i Caminha, Portugal.
• Truong Tien Bridge över Huong River, Hue, Vietnam.
• Bro över Schelde i Temse, Belgien
• Landsvägsbron (D50) över floden Lay vid Lavaud i Vendee, Frankrike

• Combier Destilleri, Saumur (Loire Valley), Frankrike
• Viadukt över floden Sioule, Frankrike (1867)
• Viadukt vid Neuvial, (1867)
• Notre Dame des Champs, Paris (1868)
• Svängbro i Dieppe, Frankrike (1870)
• La Paz gasverk, Bolivia
• La Paz Centralstation, La Paz, Bolivia (numera La Paz busstation)
• Kyrka i Tacna, Peru (1875)
• Kyrka i Arica, Chile
• Fyr på Runö, Estland (1877)
• Hotell Traian, i Iași, Rumänien (1884)
• Bolivar Bridge, i Arequipa, Peru
• Fenix Theatre, i Arequipa, Peru
• San Camilo Market, i Arequipa, Peru
• Kyrka i Santa Rosalía, Baja California Sur, Mexiko
• Konak Pier, i İzmir, Turkiet (1890)
• Estación Central (station) (centralstationen), Santiago, Chile (1897)
• Bro över Tisza nära Szeged, Ungern
• Farol de São Thomé i Campos, Brasilien
• Stommen till Western Train station i Budapest, Ungern
• Great bridge över Begej i Zrenjanin, Serbien, byggd 1904, ersatt av en betongbro 1969
• Fyr på Mona Island, Puerto Rico
• Plaza del Mercado i Mayagüez, Puerto Rico
• Bro i Trujillo Alto (finns fortfarande men används inte numera), Puerto Rico
• Puente Quezon (Quezon Bridge) över Pasig River, Manila, Filippinerna
• House of Steel in Maputo, Moçambique
• Ajfel Bridge i Skenderija Sarajevo, Bosnien och Hercegovina
• Kupolen (Salon Royale) på Hotel Negresco, Nice, Frankrike
• Pabellon de la Rosa Piriapolis, Uruguay
• Bro över Schelde nära Temse, Belgien

• Malleco Viaduct, Chile (1890)
• Elevador de Santa Justa i Lissabon, Portugal (1902)
• Bro över floden Cuyuni, södra Venezuela
• Santa Efigênia Viaduct, São Paulo, Brasilien (1913)
• Dam on Great Bačka Canal, Bečej, Vojvodina, Serbia (1900)
• San Sebastian Church, Manila, Philippines

• Trinity Bridge, Sankt Petersburg - Eiffel skickade in ett bidrag till tävlingen, men hans bidrag vann ej.

• Tetmajers formel
• Stålbyggnad

• Delen med Byggnadsverk av Gustave Eiffel är till största delen en översättning från engelska Wikipedia[1] den 20 augusti 2008

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipia, Gustave Eiffel, 9 september 2008.

• Wikimedia Commons har media som rör Gustave Eiffel.
  Bilder & media
• Einsturz der Birsbrücke bei Münchenstein (Basel) (tyska)
• Prøvebelastning af broer (bokmål)
• Slender strut (column) buckling (engelska)