Epiglottal konsonant – Wikipedia
Artikulationsställen |
Labiala |
Bilabiala |
Labiodentala |
Linguolabiala |
Koronala |
Interdentala |
Dentala |
Retroflexa |
Alveolara |
Postalveolara |
Alveolopalatala |
Dorsala |
Palatala |
Labiopalatala |
Velara |
Labiovelara |
Uvulara |
Faryngala |
Epiglottala |
Glottala |
Se även: artikulationssätt · Kategori:Konsonantljud |
Den här sidan kan innehålla fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp. |
Redigera den här mallen |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En epiglottal fon uttalas genom att struplocket lyfts mot struphuvudet.
I svenskan finns inga epiglottala fonem.
De epiglottala konsonanterna (med IPA-beteckning inom parentes) är:
- epiglottal klusil [ʡ]
- epiglottala frikativor