Etyn – Wikipedia

Acetylen
Systematiskt namn	Etyn
Övriga namn	Acetylen
Kemisk formel	C2H2 HCCH
Molmassa	26,04 g/mol
Utseende	Färglös gas
CAS-nummer	74-86-2
SMILES	C#C
Egenskaper
Densitet	1,097 × 10-3 g/cm³
Löslighet (vatten)	1,185 g/l (20 °C)
Smältpunkt	-84 °C
Kokpunkt	-80,8 °C
Faror
Huvudfara	Mycket brandfarlig
NFPA 704	4 1 3
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Etyn eller acetylen är den enklaste av alkynerna. Molekylen består av två väteatomer som är bundna till var sin kolatom,^[1] där de två kolatomerna har en trippelbindning mellan sig.^[2] Eftersom det finns en trippelbindning mellan kolatomerna kallas kolvätet omättat. Etyn upptäcktes av Edmund Davy år 1836.

Acetylen förvaras löst i aceton i gasflaskor.

Acetylen är i sig en färglös och luktfri gas, som dock ofta i handelskvaliteter kan ha en svag vitlöksdoft. När gasen blandas med syre, bildas vid de rätta proportionerna en explosiv gasblandning.^[2]

Acetylen produceras när kalciumkarbid får reagera med vatten, och vid processen bildas det även kalciumhydroxid.

För att producera kalciumkarbid värmer man en blandning av kalciumoxid och kol till cirka 2000 °C.

${\displaystyle {\rm {CaO+3\ C\rightarrow CaC_{2}+CO}}}$

Acetylen kan även produceras genom upphettning av till exempel metanol- eller etanol-ångor i ett syrefritt rör.

Praktiskt utbyte är att 1 kg karbid av god kvalitet i små karbidlyktor ger cirka 250 l gas eller något mer. I stora gasverk, till exempel för gassvetsning, blir utbytet bättre – inemot 290 l/kg.^[3]

Avfallet, den släckta kalken, kan användas som jordförbättringsmedel och vid tillverkning av murbruk.^[3]

Det praktiska utförandet kan utformas enligt endera av två principer:^[3]

• Karbid-till-vatten-metoden: Krossad karbid (grus) strömmar långsamt genom en liten, timglasliknande öppning, ner i en sluten behållare med vatten. I behållarens övre del sitter ett munstycke med ett eller flera mycket små hål, där den utströmmande gasen kan tändas.
• Vatten-till-karbid-metoden: Vatten droppar från en behållare upptill ner i ett undre, slutet kärl innehållande karbid. Gasen tas ut på samma sätt som ovan.

En ventil reglerar hur mycket karbidgrus resp vatten som kan droppa ner i generatorn och därmed också hur mycket acetylengas som bildas. Detta reglerar även lågans storlek.

Om två hål i ett munstycke är snedriktade så att dellågorna möts, blir temperaturen så hög att även det bildade fria kolet förbränns. Därvid minskar sotbildningen.

Acetylenbelysningen kom först i bruk i början av 1890-talet, sedan man i Amerika lyckats att med hjälp av elektriska ugnar framställa kalciumkarbid industriellt. Eftersom gasen var mycket explosiv inträffade flera olyckor, och lamporna råkade i vanrykte. 1896 lyckades dock de franska kemisterna Glaude och Hess övervinna problemet genom att under tryck lösa acetylenen i aceton. Framför allt var det dock Gustaf Daléns förbättringar som gjorde acetylenbelysningen till den vanligaste fyr- och järnvägsbelysningen.

Acetylen används vid gassvetsning tack vare den höga förbränningstemperaturen (cirka 3 600 °C, med flamtemperatur 3 100 °C), när den blandas med ren syrgas. Acetylen är den industribränngas som ger den hetaste och mest koncentrerade lågan. När etyn brinner i luft bildas en klar, starkt sotande låga som förr användes för belysning i karbidlampor, till exempel i form av cykellyktor och gruvlampor.

• Alkyner
• Etynol
• Propyn

• Acetylen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)