Alliansen liberaler och demokrater för Europa – Wikipedia

För den politiska gruppen i Europaparlamentet som tidigare hade samma namn, se Gruppen Renew Europe. För det rumänska partiet, se Alliansen för liberaler och demokrater.
Europeiskt parti
Alliansen liberaler och demokrater för Europa
FörkortningALDE
PartiledareTimmy Dooley (t.f.)
Ilhan Kyuchyuk (t.f.)
PartisekreterareJacob Moroza-Rasmussen
Grundat26 mars 1976
HuvudkontorRue Montoyer 31, 1000 Bryssel, Belgien
Politisk ideologiLiberalism
Pro-europeisk
Politisk positionPolitisk mitt
Internationellt samarbetsorganLiberala internationalen
Politisk grupp i EuropaparlamentetRenew-gruppen
UngdomsförbundEuropeiska liberala ungdomsförbundet
Europaparlamentet
Mandat
64 / 705
Europeiska rådet
Mandat
2 / 27
Webbplats
aldeparty.eu

Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) är ett liberalt europeiskt parti och det tredje största partiet som finns representerat i Europaparlamentet, där dess ledamöter ingår i Gruppen Renew Europe. Partiet har även företrädare i Europeiska rådet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen. Tillförordnade partiledare är Timmy Dooley och Ilhan Kyuchyuk.

ALDE baserar sin politik på en pro-europeisk liberalism och ett antal grundläggande värderingar, däribland individens frihet, demokrati, rättsstatens principer, mänskliga rättigheter, tolerans och solidaritet. Partiet vill bygga ett ”fritt, rättvist och öppet samhälle” genom ett starkt europeiskt samarbete. Partiets främsta profilfråga är grundläggande fri- och rättigheter, inbegripet mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter i och utanför unionen. Partiet vill se en fortsatt utveckling av den inre marknaden och att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken förstärks.

Bland partiets medlemspartier återfinns bland annat tyska FDP, brittiska Liberaldemokraterna, svenska Centerpartiet och Liberalerna samt finländska Svenska folkpartiet och Centern i Finland.

Hans van Baalen var partiledare 2015–2021.

ALDE:s föregångare, ”Federationen av liberala och demokratiska partier i Europeiska gemenskapen”, bildades den 26 mars 1976 i Stuttgart, Västtyskland, när fjorton liberala partier från Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland antog Stuttgartdeklarationen. I deklarationen efterlystes ett förbättrat skydd av individuella fri- och rättigheter, en demokratisering av Europeiska ekonomiska gemenskapen och en gemensam utrikespolitik.[1] Bildandet av ett europeiskt parti var en del av förberedelserna inför det första direkta valet till Europaparlamentet som ägde rum 1979. En av partiets grundare, Luxemburgs premiärminister Gaston Thorn, valdes till partiledare.

I samband med antagandet av europeiska enhetsakten 1986 bytte partiet namn till ”Federationen av liberaldemokratiska och reformistiska partier”. När Europeiska unionen bildades 1993 bytte partiet namn ännu en gång, denna gång till ”Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet”.[2] Under 2004 trädde en förordning i kraft med nya bestämmelser kring europeiska partier. Den 30 april 2004 antog partiets kongress vissa förändringar för att uppfylla kraven för att erhålla statusen som europeiskt parti i enlighet med förordningen.

Efter valet 2004 gick partiet samman med Europeiska demokratiska partiet för att bilda en gemensam politisk grupp i Europaparlamentet, Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Samtidigt utsågs Graham Watson till gruppledare. I september 2005 valdes Annemie Neyts-Uyttebroeck till partiledare. Efter valet 2009 förblev ALDE den tredje största politiska gruppen. Den tidigare belgiske premiärministern Guy Verhofstadt valdes till ny gruppledare. Senare samma år valdes Graham Watson till ny partiledare.

Den 1 februari 2011 införde partiet ett ”associerat medlemskap” för enskilda personer och blev således det första etablerade europeiska partiet att tillåta individuellt medlemskap.[3] I november 2012 antog partiet sitt nuvarande namn, ”Alliansen liberaler och demokrater för Europa”, för att göra kopplingen till den politiska gruppen i Europaparlamentet tydligare.[1] I november 2015 valdes nederländaren Hans van Baalen till ny partiledare.

Den 4 maj 2017 blev ALDE det första partiet som erhöll juridisk status som europeiskt parti inom hela unionen i enlighet med en förordning som trädde i kraft den 1 januari 2017.[4][5]

Ideologi och politiska ståndpunkter

[redigera | redigera wikitext]

ALDE baserar sin politik på en pro-europeisk liberalism och vad partiet anser är grundläggande liberala värderingar såsom individens frihet, demokrati, rättsstatens principer, mänskliga rättigheter, tolerans och solidaritet. Partiet har varit drivande för ett starkt europeiskt samarbete som fördjupar den europeiska integrationen. Partiets profilfrågor innefattar grundläggande fri- och rättigheter, antagandet av en europeisk, demokratisk konstitution och utformandet av en gemensam utrikespolitik.[6]

Organisation

[redigera | redigera wikitext]
Graham Watson var partiledare mellan 2011 och 2015.

ALDE leds av ett presidium bestående av partiledaren, sju vice partiledare samt partikassören. Presidiet ansvarar för det dagliga arbetet och väljs av en kongress. Den årliga kongressen är partiets högsta beslutande organ och består av delegater från medlemspartierna, den politiska gruppen i Europaparlamentet, partiets företrädare i Europeiska kommissionen och företrädare för Europeiska liberala ungdomsförbundet. Även partiets individuella medlemmar finns representerade vid kongressen. Kongressen väljer presidiet för en period av två år i taget. Den antar även resolutioner och valmanifest på partiets vägnar.[7][8]

Partirådet är partiets näst högsta beslutande organ och sammanträder minst två gånger per år. Partirådet beslutar bland annat om medlemskapsansökningar, medlemsavgifter, partiets årliga budget och vem som ska utses till partisekreterare.[7][8]

Inför varje sammanträde i Europeiska rådet organiserar ALDE ett förmöte mellan partiets ledande politiker, däribland partiledaren, företrädarna i Europeiska kommissionen och stats- eller regeringschefer på nationell nivå.[7][8]

Individuellt medlemskap

[redigera | redigera wikitext]

Den 1 februari 2011 införde ALDE som första europeiska parti ett individuellt medlemskap i form av ett ”associerat medlemskap”. De associerade medlemmarna väljer egna delegater till kongressen.[3]

Samverkande organisationer

[redigera | redigera wikitext]

ALDE samarbetar med flera olika organisationer. Europeiska liberala ungdomsförbundet (LYMEC) är partiets ungdomsförbund och grundades samtidig som partiet 1976. Ungdomsförbundet består i sin tur av medlemsorganisationer på nationell nivå.[7]

I Europaparlamentet, Regionkommittén och Europarådets parlamentariska församling finns partigrupper som samlar ALDE:s företrädare. ALDE samarbetar även med Liberala internationalen och dess ungdomsförbund International Federation of Liberal Youth (IFLRY). Sedan 2007 har ALDE även en egen politisk stiftelse kallad Europeiska liberala forumet (ELF).

Partiföreträdare

[redigera | redigera wikitext]

Lista över partiledare

[redigera | redigera wikitext]

Europaparlamentet

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Gruppen Renew Europe
Nuvarande mandatfördelning efter politisk grupp i Europaparlamentet
  Mandat tillhörande Renew-gruppen

I Europaparlamentet ingår ALDE:s ledamöter i Gruppen Renew Europe (Renew-gruppen), som även inkluderar ledamöter från Europeiska demokratiska partiet. Med ett 100-tal ledamöter är gruppen den tredje största i parlamentet. Gruppledare är Dacian Cioloș.

Statistik från parlamentets omröstningar mellan 2009 och 2011 visade att Renew-gruppen, då ALDE-gruppen, var den politiska grupp som oftast stod på den vinnande sidan. På grund av sin vågmästarliknande roll kan ALDE-gruppen rösta igenom lagförslag tillsammans med Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) (EPP-gruppen) i ekonomiska frågor och med Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (S&D-gruppen) i sociala frågor. De flesta beslut fattas dock med brett stöd från flera politiska grupper.[9]

Europeiska rådet och Europeiska unionens råd

[redigera | redigera wikitext]

I Europeiska rådet och Europeiska unionens råd finns ALDE representerat med sina stats- eller regeringschefer och ministrar. Inför varje sammanträde i Europeiska rådet träffas de stats- eller regeringschefer som tillhör ALDE innan sammanträdet. Vid dessa förmöten brukar även ALDE:s partiledare samt andra ledande politiker tillhörande ALDE på nationell och europeisk nivå närvara.

Namn Partitillhörighet Medlem sedan Befattning Senaste val Nästa val[10]
Alexander De Croo
Alexander De Croo ALDE
(VLD)
2020-10-01 Belgien Belgiens premiärminister 2019 2024
Kristen Michal
Kristen Michal ALDE
(ER)
2024-07-23 Estland Estlands premiärminister 2023 2027

Europeiska kommissionen

[redigera | redigera wikitext]

I Europeiska kommissionen finns ALDE representerat med sina kommissionsledamöter. ALDE och dess föregångare har historiskt haft en stark representation i kommissionen i jämförelse med unionens övriga institutioner. Tre kommissionsordförande har tillhört ALDE och dess föregångare: Jean Rey (1967–1970), Gaston Thorn (1981–1985) och Romano Prodi (1999–2004). I kommissionen Juncker tillhörde Cecilia Malmström, Věra Jourová, Andrus Ansip och Margrethe Vestager ALDE.

Medlemspartier och parlamentarisk representation

[redigera | redigera wikitext]
Medlemsstat Mandat i nationellt parlament Mandat i Europaparlamentet Nationella medlemspartier
Belgien Belgien
41 / 150
6 / 21
Mouvement Réformateur, Öppna VLD
Bulgarien Bulgarien
36 / 240
4 / 17
Nationella rörelsen för stabilitet och framsteg, Rörelsen för rättigheter och friheter
Cypern Cypern
0 / 56
0 / 6
Enomeni Dimokrates
Danmark Danmark
64 / 179
3 / 13
Radikale Venstre, Venstre
Estland Estland
54 / 101
3 / 6
Centerpartiet, Estniska reformpartiet
Finland Finland
45 / 200
4 / 13
Centern i Finland, Svenska folkpartiet, Åländsk Center
Frankrike Frankrike
28 / 577
2 / 74
Radikala rörelsen, Union des démocrates et indépendants
Grekland Grekland
0 / 300
0 / 21
Drassi
Irland Irland
20 / 166
1 / 11
Fianna Fáil
Italien Italien
0 / 630
0 / 73
Italia dei Valori, Radicali Italiani
Kroatien Kroatien
16 / 151
2 / 11
Kroatiska folkpartiet – liberaldemokraterna, Kroatiska socialliberala partiet, Istriska demokratiska församlingen
Lettland Lettland
0 / 100
0 / 8
För Lettlands utveckling
Litauen Litauen
39 / 141
3 / 11
Darbo Partija, Litauiska frihetsunionen, Liberala rörelsen
Luxemburg Luxemburg
13 / 60
1 / 6
Demokratiska partiet
Malta Malta
0 / 69
0 / 6
Nederländerna Nederländerna
53 / 150
7 / 26
Demokraterna 66, Folkpartiet för frihet och demokrati
Polen Polen
0 / 460
0 / 51
Nowoczesna, Partia Demokratyczna – demokraci.pl
Portugal Portugal
0 / 230
1 / 21
Rumänien Rumänien
19 / 329
0 / 32
Alliansen för liberaler och demokrater
Slovakien Slovakien
0 / 150
0 / 13
Progressiva Slovakien
Slovenien Slovenien
22 / 90
0 / 8
Förbundet Alenka Bratušek, Moderna centerpartiet, Marjan Šarecs lista
Spanien Spanien
10 / 350
3 / 54
Ciudadanos, Convergència Democràtica de Catalunya
Storbritannien Storbritannien
55 / 650
1 / 73
Liberaldemokraterna, Liberal Party of Gibraltar
Sverige Sverige
51 / 349
3 / 20
Centerpartiet, Liberalerna
Tjeckien Tjeckien
78 / 200
4 / 21
ANO
Tyskland Tyskland
0 / 631
3 / 96
FDP
Ungern Ungern
1 / 199
0 / 21
Momentum, Ungerska liberala partiet
Österrike Österrike
15 / 183
1 / 18
NEOS

Nedan redovisas valresultatet för ALDE och dess föregångare i andel vunna mandat i val till Europaparlamentet.

  1. ^ [a b] ”Origins and development of the ALDE Party” (på engelska). Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Arkiverad från originalet den 21 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140121211702/http://www.aldeparty.eu/en/about/history. Läst 25 december 2013. 
  2. ^ ”European Liberal Democrat and Reform Party (ELDR)” (på engelska). Encyclopædia Britannica. http://global.britannica.com/EBchecked/topic/765556/European-Liberal-Democrat-and-Reform-Party-ELDR#ref750273. Läst 25 december 2013. 
  3. ^ [a b] ”Become an associate member of the ALDE Party” (på engelska). Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131017005428/http://www.aldeparty.eu/en/members/associate-membership. Läst 25 december 2013. 
  4. ^ ”Liberals leading the way: ALDE Party, first legally recognised European political party”. Alliance of Liberals and Democrats for Europe. 4 maj 2017. Arkiverad från originalet den 26 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190526172435/https://www.aldeparty.eu/press-releases/liberals-leading-way-alde-party-first-legally-recognised-european-political-party. Läst 4 maj 2017. 
  5. ^ [1]
  6. ^ ”About the ALDE Party” (på engelska). Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Arkiverad från originalet den 22 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140122141303/http://www.aldeparty.eu/en/about/the-alde-party. Läst 25 december 2013. 
  7. ^ [a b c d] Neyts-Uyttebroeck, Annemie; Philipp Hansen (2011). The Little Liberal Book. Alliansen liberaler och demokrater för Europa. sid. 130-134 
  8. ^ [a b c] ”Organisational Structure of the ALDE Party” (på engelska). Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Arkiverad från originalet den 29 december 2013. https://web.archive.org/web/20131229023645/http://www.aldeparty.eu/en/about/party-structure. Läst 26 december 2013. 
  9. ^ ”Liberals hold balance of power in new Parliament: Report” (på engelska). EurActiv.com. 28 januari 2011. http://www.euractiv.com/future-eu/liberals-hold-balance-power-new-news-501706. Läst 31 januari 2011. 
  10. ^ Årtalen för nästkommande val är preliminära. Datumen kan komma att ändras som följd av att nyval utlyses.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.