Europeiska rådets ordförande – Wikipedia

Europeiska rådets ordförande
Nuvarande    António Costa (PES) sedan 1 december 2024
Säte	Bryssel, Belgien
Utses av	Europeiska rådet
Mandatperiod	Två och ett halvt år, som kan förnyas en gång
Företrädare	Roterande ordförandeskap (1975–2009)
Förste innehavare	Herman Van Rompuy
Inrättat	1 december 2009

Europeiska rådets ordförande, ibland felaktigt Europeiska unionens president, är en hög befattning inom Europeiska unionen som leder Europeiska rådet. Ordförandeposten är mer ceremoniell och administrativ än politisk eftersom ordföranden saknar beslutande funktion och inte deltar i Europeiska rådets omröstningar.^[1][2] Istället är ordförandens främsta uppgift att driva arbetet framåt och verka för sammanhållning och konsensus bland medlemsstaternas stats- eller regeringschefer.^[2][3][4] Ordföranden representerar också unionen i sin helhet vid internationella förhandlingar på statschefsnivå och mottar kreditivbrev från ambassadörer från tredjeländer som är ackrediterade vid Europeiska unionen.^[5]

Ordföranden utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet för en period av två och ett halvt år, som kan förnyas en gång. Ordförandeposten har existerat ända sedan Europeiska rådet bildades som en informell sammanslutning i mitten av 1970-talet. Det var dock först genom Lissabonfördraget som Europeiska rådet fick en egen ordförandepost som inte själv tillhörde någon av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer. Den 1 december 2009 tillträdde Herman Van Rompuy (EPP) som Europeiska rådets första egna ordförande. Hans mandatperiod förnyades under 2012 så att den sträckte sig fram till och med den 30 november 2014,^[2] då han efterträddes av Donald Tusk (EPP).^[6] I juli 2019 beslutade Europeiska rådet att utse Charles Michel (ALDE) till nästa ordförande med start den 1 december 2019.^[7] Han ersattes av António Costa den 1 december 2024.^[8]

Ordförandeposten benämns ibland felaktigt som ”EU:s president”. Detta är inte enbart en felaktig översättning av till exempel engelskans president eller franskans président, utan också en felaktig titulering eftersom rådsordföranden är ordförande för Europeiska rådet som institution och inte för unionen i sin helhet.

Innan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 leddes Europeiska rådet av den rådsmedlem som företrädde ordförandelandet. Detta innebar att ordförandeskapet halvårsvis roterade mellan medlemsstaternas stats- eller regeringschefer. Genom Lissabonfördraget infördes bestämmelserna om en egen ordförande för Europeiska rådet. Herman Van Rompuy valdes till den första egna ordföranden för Europeiska rådet och tillträdde sin post den 1 december 2009. Hans mandatperiod sträckte sig fram till och med den 30 november 2014,^[9] efter att Europeiska rådet den 1 mars 2012 valde honom med enhällighet för en andra mandatperiod.^[10]

Den 30 augusti 2014 valde Europeiska rådet Polens premiärminister Donald Tusk till Van Rompuys efterträdare. Han tillträdde den 1 december 2014,^[6][11][12] och blev den 9 mars 2017 omvald av Europeiska rådet för en andra mandatperiod, som sträckte sig fram till och med den 30 november 2019.^[13] Samtliga stats- eller regeringschefer, utom den polska premiärministern Beata Szydło, stödde Tusks kandidatur vid hans omval. På grund av inrikespolitiska stridigheter mellan Tusk och den polska regeringen motsatte sig den senare Tusks omval. Trots detta röstade övriga stats- eller regeringschefer igenom honom för en andra mandatperiod, något som var möjligt eftersom endast kvalificerad majoritet krävdes.^[14][15]

Den 2 juli 2019 valde Europeiska rådet Belgiens premiärminister Charles Michel till sin nästa ordförande. Han tillträdde den 1 december 2019 och ersatte då Donald Tusk på posten.^[7] Michel omvaldes av Europeiska rådet den 24 mars 2022 för en andra mandatperiod som sträcker sig fram till och med den 30 november 2024.^[16][17]

Den 27 juni 2024 valde Europeiska rådet António Costa till ny ordförande med start från och med den 1 december 2024.^[8]

Europeiska rådet väljer sin ordförande med kvalificerad majoritet för en period av två och ett halvt år. Denna mandatperiod kan förnyas en gång. I enlighet med samma förfarande kan Europeiska rådet avbryta mandatperioden för sin ordförande om han eller hon inte kan fullgöra sina uppgifter på ett korrekt sätt.^[18] I praktiken förutsätts Europeiska rådets ordförande ha innehaft ett nationellt mandat i Europeiska rådet innan han eller hon tillträder, antingen som stats- eller regeringschef. Ordföranden får dock inte inneha något nationellt mandat under sin mandatperiod.^[3] Det finns däremot inget i fördragen som hindrar Europeiska rådet från att välja Europeiska kommissionens ordförande som sin ordförande.^[19] Detta har bland annat den tidigare kommissionsledamoten Michel Barnier och den tidigare Europaparlamentarikern Andrew Duff förespråkat borde ske i framtiden för att uppnå en bättre koordinering mellan Europeiska rådet och Europeiska kommissionen.^[20][21]

Ordförandens uppgift är att driva arbetet framåt, säkerställa förberedelser och kontinuiteten i Europeiska rådets arbete i samarbete med rådet för allmänna frågor och kommissionsordföranden, verka för sammanhållning och konsensus samt lägga fram en rapport för Europaparlamentet efter varje sammanträde.^[3][4][22] Ordföranden representerar också unionen i sin helhet vid internationella förhandlingar på statschefsnivå. Tillsammans med rådet för allmänna frågor och kommissionsordföranden förbereder och säkerställer ordföranden uppföljningen av Europeiska rådets sammanträden.^[23][24] Ordföranden upprätthåller ett nära samarbete och en nära samordning med rådets ordförandeskap och kommissionsordföranden.^[25] Beslut som antas av Europeiska rådet undertecknas av ordföranden.^[26][27] Däremot har ordföranden ingen egen beslutande funktion och deltar inte i Europeiska rådets omröstningar.^[1]

Om Europeiska rådets ordförande får förhinder, så som sjukdom eller dödsfall, ersätts han eller hon av den rådsmedlem som företräder ordförandelandet.^[28]

Lön, arvode och pension för Europeiska rådets ordförande fastställs av Europeiska unionens råd.^[29] Formella förhandlingar om ordförandens lön och andra privilegier påbörjades i april 2008 som en del av utkastet till unionens budget för 2009. Resultatet var att samma bestämmelser skulle gälla för ordföranden som för Europeiska kommissionens ordförande och att den månatliga grundlönen skulle motsvara 138 procent av grundlönen för en tjänsteman vid Europeiska unionen i tredje löneklassen av lönegrad 16. Det innebär en lön på 32 100,99 euro per månad, exklusive andra privilegier.^[30][31] Ordföranden har tillgång till en körd bil och ungefär 20 tjänstemän. Istället för att ha ett officiellt residens, vilket ansågs vara för symboliskt, får ordföranden bidrag för sin bostad i Bryssel, Belgien. Idén om ett eget flygplan avvisades på samma grunder som ett officiellt residens.^[32]

	Nr	Porträtt	Namn	Ämbetstid		Tillträdde	Nationalitet	Partitillhörighet
	1		Herman Van Rompuy	2009-12-01	2014-11-30	2009-12-01 2012-06-01	Belgien	EPP (CD&V)
	2		Donald Tusk	2014-12-01	2019-11-30	2014-12-01 2017-06-01	Polen	EPP (PO)
	3		Charles Michel	2019-12-01	2024-11-30	2019-12-01 2022-06-01	Belgien	ALDE (MR)
	4		António Costa	2024-12-01	2027-05-31	2024-12-01	Portugal	PES (PS)

År	1:a halvåret	2:a halvåret
1975	Irland L. Cosgrave	Italien A. Moro
1976	Luxemburg G. Thorn	Nederländerna J. den Uyl
1977	Storbritannien J. Callaghan	Belgien J. Lynch
1978	Danmark A. Jørgensen	Västtyskland H. Schmidt
1979	Frankrike V. Giscard d’Estaing	Irland J. Lynch
1980	Italien F. Cossiga	Luxemburg P. Werner
1981	Nederländerna D. van Agt	Storbritannien M. Thatcher
1982	Belgien W. Martens	Danmark P. Schlüter
1983	Västtyskland H. Kohl	Grekland A. Papandreou
1984	Frankrike F. Mitterrand	Irland G. FitzGerald
1985	Italien B. Craxi	Luxemburg J. Santer
1986	Nederländerna R. Lubbers	Storbritannien M. Thatcher
1987	Belgien W. Martens	Danmark P. Schlüter
1988	Västtyskland H. Kohl	Grekland A. Papandreou
1989	Spanien F. González	Frankrike F. Mitterrand
1990	Irland C. Haughey	Italien G. Andreotti
1991	Luxemburg J. Santer	Nederländerna R. Lubbers
1992	Portugal A. Cavaco Silva	Storbritannien J. Major
1993	Danmark P. Nyrup Rasmussen	Belgien J. L. Dehaene
1994	Grekland A. Papandreou	Tyskland H. Kohl
1995	Frankrike J. Chirac	Spanien F. González
1996	Italien R. Prodi	Irland J. Bruton
1997	Nederländerna W. Kok	Luxemburg J. C. Juncker
1998	Storbritannien T. Blair	Österrike V. Klima
1999	Tyskland G. Schröder	Finland P. Lipponen
2000	Portugal A. Guterres	Frankrike J. Chirac
2001	Sverige G. Persson	Belgien G. Verhofstadt
2002	Spanien J. M. Aznar	Danmark A. Fogh Rasmussen
2003	Grekland K. Simitis	Italien S. Berlusconi
2004	Irland B. Ahern	Nederländerna J. P. Balkenende
2005	Luxemburg J. C. Juncker	Storbritannien T. Blair
2006	Österrike W. Schüssel	Finland M. Vanhanen
2007	Tyskland A. Merkel	Portugal J. Sócrates
2008	Slovenien J. Janša	Frankrike N. Sarkozy
2009	Tjeckien M. Topolánek J. Fischer	Sverige F. Reinfeldt

Europeiska folkpartiet (EPP)    Europeiska socialdemokratiska partiet (PES)    Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE)

• Europeiska rådet
• Ordförandeskap inom Europeiska unionen

• Europeiska rådet – Ordförande

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.