Euxenit – Wikipedia

Euxenit
Euxenit från Norge
Kategori	Oxidmineral
Grupp	Columbit-euxenit-gruppen, undergrupp euxenit
Strunz klassificering	04.DG.05
Kemisk formel	(Y, Ca, Ce, U, Th)(Nb, Ta, Ti)2O6
Färg	Svart, brunsvart, grönsvart
Förekomstsätt	Massiv, kristaller i matris
Kristallstruktur	Ortorombiska
Hållbarhet	Skör
Hårdhet (Mohs)	5½–6½
Glans	Glänsande submetallisk, vaxartad till hartsartad på brottytor
Transparens	Ogenomskinlig, genomskinlig på tunna kanter
Streckfärg	Gulaktig, gråaktig eller rödbrun
Specifik vikt	4,7–5,0
Övrigt	Isotropisk

Euxenit är ett mineral som innehåller bland annat grundämnena skandium, titan, yttrium, niob, cerium, erbium, tantal, torium och uran och är viktigt på grund av flera av dessa ämnens sällsynthet. Mineralet förekommer i kompakta massor och har brunaktig färg och metallartad glans.

Euxenit beskrevs första gången 1840 av Theodor Scheerer^[1] och uppkallades efter grekiskans ord för gästfri och vänlig mot främlingar, med anspelning på de många sällsynta beståndsdelar som den innehåller.

Euxenit förekommer i Norge på pegmatitgångar, t.ex. vid Arendal, Tvedestrand och på Hitterö i Finland. Större fyndigheter är kända på Madagaskar och i Brasilien.

Nära euxenit står mineralen aeschynit, polykras (vid Slättåkra i Halland) och polymignit. Polymignit förekommer också vid norska pegmatitgångar.^[2]

Euxenit används som en malm för utvinning av sällsynta jordartsmetaller som det innehåller. Sällsynta stora kristaller har också använts för tillverkning av smycken.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.