Eva Bysing – Wikipedia

Eva Bysing
Bysing, sommaren 1993.
Bysing, sommaren 1993.
FöddEva Birgitta Eriksson
6 mars 1943 (81 år)
Sverige Västerås, Sverige
Aktiva år1966–2011
MakeBjörn Larsson Ask
(1967–1980; skilda)
Bengt-Arne Wallin
(1986–2015; hans död)
Betydande roller
Irma Nilsson i Rederiet
IMDb SFDb
Thore Skogman och Eva Bysing tillsammans med Lennart Hyland i Hylands hörna 1966.

Eva Birgitta Bysing, tidigare Larsson men ursprungligen Eriksson, född 6 mars 1943 i Västerås,[1] är en svensk sångare och skådespelare från Bysingsberg i Västmanland.

Bysing upptäcktes av Thore Skogman när denne letade efter en kvällsvärdinna till TV-programmet Hylands hörna och hon agerade som kvällens värdinna den 15 oktober 1966. Hon skivdebuterade samma år med "Jag kommer från Västmanland", en låt som Thore Skogman skrivit åt henne. En annan av Bysings skivframgångar är låten "Ärtiga Märta" från 1969.[2]

Under 1970-talet tillhörde Bysing Riksteaterns ensemble och spelade huvudroller i operetter och musikaler som Glada änkan och Annie get your gun. Samarbetet med Thore Skogman fortsatte i krogshower på Berns i Stockholm och Kronprinsen i Malmö. Med Bert-Åke Varg som scenpartner gjorde Bysing succé i TV-serien Fint som snus 1973. De båda hade också ett fint samspel många år senare i den populära TV-serien Rederiet. Bysing har även spelat revy med stjärnor som Carl-Gustaf Lindstedt, Tjadden Hällström, Hagge Geigert och Gösta Bernhard. Hon har varit flitigt anlitad på privatteatrarna bland annat musikalen AnnieFolkan 1979, Peter Flacks revy Sex damer i lekenIntiman 1980, farserna Leva loppan, Inte nu, älskling! och Gröna hissen (pjäs)Vasan.

Därefter har Bysing gästspelat i olika nyårsrevyer i landet bl.a. hos Mats Ljung i Skara och hos Kent Nilsson i Arlövsrevyn. Eva Rydberg anlitade henne för en roll i kriminalfarsen Prosit kommissarien på Palladium i Malmö 2001. Hon turnerade tillsammans med Berndt Egerbladh i Riksteaterns kabaré Snoddas och det kalla kriget.

I TV har Bysing medverkat i underhållningsprogram som till exempel Lita på mig !, Har du hört den förut? och Gäster med gester. Under 1990-talet spelade hon Irma Larsson i dramaserien Rederiet.

Bysing deltog 1995 i På Spåret tillsammans med Peter Harryson. De blev tvåa.[3]

Åren 1967–1980 var Bysing gift med fotografen Björn Larsson Ask (1940-2023),[4] och hette då liksom maken Larsson.[1] Hon var sedan 1986 gift med musikern Bengt-Arne Wallin (1926–2015)[5] och framträdde ibland som sångare i hans band. Hon är utbildad förskollärare.

Filmografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1973 Godspell
John-Michael Tebelak och Stephen Schwartz
Jonnie Christen och Klaus Pagh Jarlateatern[6]
1975 Medverkande Utan en tråd, revy
Hagge Geigert
Lisebergsteatern[7]
1976 Velma Kelly Chicago
John Kander och Fred Ebb
Hans Bergström Riksteatern[8]
1979 Lily St. Regis Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin
Stig Olin Folkan[9]
1984 Simone Bäddat för sex (A Bedfull of Foreigners)
Dave Freeman
Herman Ahlsell Chinateatern[10][11]
1986 Spökhotellet (L'Hôtel du libre-échange)
Georges Feydeau
Pierre Fränckel Riksteatern[12]
Leva loppan (La puce à l'oreille)
Georges Feydeau
Pierre Fränckel Vasateatern[13]
1989 Medverkande Skrattverket, revy
Mille Schmidt Intiman[14]
1990 Medverkande Skrattverket, revy
Mille Schmidt Intiman[15]
1991 Gröna hissen (Fair and Warmer)
Avery Hopwood
Hans Bergström Vasateatern[16]
1997 Prosit! Kommissarien (Busybody)
Jack Popplewell
Jan Hertz Palladium[17]
  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  2. ^ ”Ärtiga Märta / Eva Bysing”. smdb.kb.se. https://smdb.kb.se/catalog/id/001467707. Läst 16 november 2024. 
  3. ^ ”På spåret - Finalen 1995”. https://www.oppetarkiv.se/video/1607427/pa-sparet. Läst 14 januari 2018. 
  4. ^ Bysing-Larsson, Eva B, artist, Sollentuna i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1977 / s 162.
  5. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  6. ^ Ingmar Glanzelius (21 september 1973). ”'Godspell': Fart och spelglädje och mycket vitsande”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-21/256/22. Läst 20 augusti 2015. 
  7. ^ Ingmar Glanzelius (2 januari 1976). ”Geigert föraktar publiken”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-02/1/14. Läst 31 augusti 2015. 
  8. ^ Anne Marie Lindman (17 december 1976). ”'Chicago' på Oscars: Absurd historia i hisnande fart”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-12-17/343/24. Läst 1 maj 2016. 
  9. ^ Marcus Boldemann (14 september 1979). ”Kavata barn - förljugen värld”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-14/250/23. Läst 20 augusti 2015. 
  10. ^ Marcus Boldemann (22 januari 1984). ”Ordinär sexkomedi utan större finess”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/tidning/1984-01-22/20/23. Läst 21 januari 2017. 
  11. ^ Gaby Wigardt (22 januari 1984). ”'Bäddat för 6' på China: Inget lyft men ofta roligt”. Svenska Dagbladet: s. 13. http://www.svd.se/arkiv/1984-01-22/13. Läst 26 januari 2017. 
  12. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. På Stan 4. 24 maj 1986. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-05-24/137/56. Läst 4 mars 2022. 
  13. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 58. 3 oktober 1986. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-10-03/268/58. Läst 18 september 2016. 
  14. ^ Lars Linder (11 mars 1989). ”'Skratt-verket' på Intiman: Inget särskilt att skratta åt”. Dagens Nyheter: s. 28. https://arkivet.dn.se/tidning/1989-03-11/68/28. Läst 18 februari 2018. 
  15. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 64. 9 januari 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-01-09/7/62. Läst 18 februari 2018. 
  16. ^ Marcus Boldemann (19 januari 1991). ”Vanlig underklädserotik - men utan rätta stilen”. Dagens Nyheter. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-01-19/18/20. Läst 7 december 2020. 
  17. ^ ”Prosit! Kommissarien!”. Slagthuset. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924102545/http://www.slagthuset.com/slagthuset/Museum/Prosit/A.Prosit.htm. Läst 29 juni 2015. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]