Fast fashion – Wikipedia

Fast fashion är ett segment för modekedjor där man har låga priser, konstanta nyheter och hög omsättningshastighet.

Svenska modeföretag som ingår i denna grupp är bland andra Gina Tricot och H&M. Det företag som mest förknippas med fast fashion är det spanska modeföretaget Zara. Produktionstiden för ett plagg har där pressats till två veckor från ritbordet till butikerna. ^[1]

Snabba modevarumärken producerar produkter för att få ut den senaste stilen på marknaden så snart som möjligt.^[2] De fokuserar på att optimera vissa aspekter av leveranskedjan så att trender designas och produceras snabbt och billigt och gör det möjligt för masskonsumenten att köpa aktuella klädstilar till lägre kostnad. Denna filosofi med snabb produktion till ett överkomligt pris används av stora detaljhandlare som SHEIN, H & M,^[3] Zara,^[4] C & A, Peacocks, Primark, ASOS,^[5][6] Forever 21 och Uniqlo.^[7]

Snabbmode kom särskilt i förgrunden under boho-chic-moden i mitten av 2000-talet.^[8] Enligt den brittiska miljörevisionskommitténs rapport The Fashion Fix innebär denna praxis "en årlig ökning av antalet nya modekollektioner, snabba förändringar och ofta lägre priser. Att snabbt reagera på nya produkterbjudanden för att möta konsumenternas efterfrågan är avgörande för denna affärsmodell".^[9]

Fast fashion utvecklades från ett produktorienterat koncept baserat på en tillverkningsmodell känd som "rapid response" som utvecklades i USA under 1980-talet och övergick till en marknadsbaserad "fast fashion"-modell i slutet av 1990-talet och under första hälften av 2000-talet. Varumärket Zara har blivit nästan synonymt med termen, men andra detaljhandlare arbetade med konceptet innan etiketten användes, till exempel Benetton.^[10][11]

Miljöpåverkan från Fast fashion har också varit föremål för kontroverser. Den globala modeindustrin står för ~8-10% av de globala koldioxidutsläppen per år, och snabbmode är en stor bidragande orsak till detta. Låga produktionskostnader, preferens för syntetiska material, kemikalier och minimala åtgärder för kontroll av föroreningar har lett till överdrivna mängder avfall.