Ferdinand II av Aragonien – Wikipedia

Ferdinand II av Aragonien
Ferdinand II av Aragonien
Kung av Sicilien
Regeringstid	1468–1516
Företrädare	Johan II av Aragonien
Efterträdare	Johanna I av Kastilien
Kung av Kastilien och León
Regeringstid	1474–1504
Företrädare	Isabella I av Kastilien
Efterträdare	Johanna I av Kastilien
Kung av Aragonien, Valencia, Mallorca, Sardinien och Korsika
Regeringstid	1479–1516
Företrädare	Johan II av Aragonien
Efterträdare	Johanna I av Kastilien
Kung av Neapel
Regeringstid	1504–1516
Företrädare	Ludvig XII av Frankrike
Efterträdare	Johanna I av Kastilien
Kung av Övre Navarra
Regeringstid	1512–1516
Företrädare	Katarina av Navarra och Johan III av Navarra
Efterträdare	Johanna I av Kastilien
Gemål	Isabella I av Kastilien, Germaine de Foix
Barn	Isabella av Aragonien, Johan av Asturien, Johanna I av Kastilien, Maria av Aragonien, Katarina av Aragonien
Ätt	Huset Trastámara
Far	Johan II av Aragonien
Mor	Juana Enríquez
Född	10 mars 1452 Sos del Rey Católico, Kungariket Aragonien
Namnteckning
Död	23 januari 1516 (63 år) Madrigalejo, Kungariket Kastilien och León
Begravd	Grananda, Kungariket Granada
Heraldiskt vapen

Ferdinand II av Aragonien (aragonska: Ferrando II d'Aragón), född 10 mars 1452 i Soz, Aragonien, död 23 januari 1516^[1] i Madrigalejo, var kung av den aragoniska kronan och från 1479 av ett förenat Spanien. Genom hans äktenskap med Isabella I av Kastilien förenades större delen av den iberiska halvön i ett enda stort rike.

Ferdinand var även kung av Neapel under namnet Ferdinand III, kung av Kastilien som Ferdinand V (på spanska Fernando de Aragón, på katalanska Ferran d'Aragó), kallad den katolske, kung av Aragonien, Kastilien, Sicilien, Neapel, Navarra och greve av Barcelona. Han var son till Johan II av Aragonien i dennes andra äktenskap med Juana Enriquez.

Den 19 oktober 1469 gifte han sig med sin syssling, Isabella I av Kastilien, och därmed kom de bådas riken, Aragonien och Kastilien, att förenas till ett gemensamt rike som de styrde tillsammans. Deras äktenskap resulterade i en guldålder för Spanien; deras välde kom att omfatta hela Iberiska halvön och Spanien blev Europas ledande stormakt.

Samtidigt innebar Spaniens bildande och den senare expansionen mot det nyupptäckta Amerika att den redan inledda nedgången för katalansk kultur – som tidigare dominerat i kungariket Aragonien – förstärktes.^[2] Dock kunde han som regent i det aragonisk-katalanska kungadömet 1486 avsluta en utdragen katalansk bonderevolt, genom att avskaffa de svåraste feodaltvången från bönderna. Han hjälpte också Isabella att besegra konkurrenterna om den kastilianska tronföljden.^[1]

Den så kallade spanska inkvisitionen etablerades 1478 och 1492 i samband med erövringen av Emiratet av Granada, och under denna period drevs muslimerna och judarna ut ur Spanien. Vissa judar konverterade till kristendom för att få stanna kvar i Spanien.

Ferdinand och Isabella stödde också handel och upptäcktsresande; deras gynnande av Christofer Columbus ledde till spanska besittningar i Central- och Sydamerika. Ferdinand var en äkta renässansfurste. Han beskrivs som mycket duglig, arbetsam och ihärdig, men även en beräknande man som noga och hänsynslöst genomförde sina planer.

Han gifte sig en andra gång år 1505 med Germaine de Foix.

• Isabella (1470–1498), gift med först kronprins Alfons av Portugal och sedan Manuel I av Portugal.
• Johan, prins av Asturien (1478–1498).
• Johanna den vansinniga (1479–1555), Ferdinands efterträdare, gift med Filip I av Kastilien.
• Maria (1482–1517), gift med Manuel I av Portugal.
• Katarina (1485–1536), gift med Henrik VIII av England.

• En son, född och död 1509.

Wikimedia Commons har media som rör Ferdinand II av Aragonien.