Ferrari Dino P – Wikipedia

Ferrari Dino 166 P/206 S
Ferrari Dino 206 S
Ferrari Dino 206 S
Grundinformation
MärkeFerrari
Tillverkning1965-1967
Drivlina
Motor6-cyl V-motor
DrivningMittmotor
Kronologi
FöregångareFerrari Dino SP

Ferrari Dino 166 P/206 S är en sportvagn, tillverkad av den italienska biltillverkaren Ferrari mellan 1965 och 1967.

Dino 166 P presenterades 1965. Den var avsedd att tävla som prototyp i sportvagnsracingens mindre klasser, som länge dominerats av Porsche. Bilen var närmast en nedskalad version av 330 P och motorn hämtades från Ferraris samtida formel 1-bil.

Bilen fanns även i en tvålitersversion, kallad 206 P.

1966 tillkom 206 S. Bilen var avsedd för sportvagnsklassen, där FIA krävde att minst 50 exemplar tillverkades. Ferrari kom inte upp i den siffran och modellen fick tävla i prototypklassen, där den aldrig var riktigt konkurrenskraftig.

En av tävlingsbilarna fick kaross från Pininfarina och visades på Bilsalongen i Paris 1965 som Dino 206 GT Speciale. Två år senare gick bilen i produktion som Ferraris första sportbil med mittmotor.

Tekniska data

[redigera | redigera wikitext]
Tekniska data[1] 166 P 206 S
Motor:  Mittmonterad 65° 6-cylindrig V-motor
Cylindervolym 1593 cm³ 1987 cm³
Borrning x slaglängd:  77,0 x 57,0 mm 86,0 x 57,0 mm
Kompression 9,8:1 12,5:1
Max effekt vid varvtal:  175 hk vid 9 000 v/min 218 hk vid 8 800 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad,
2 ventiler per cylinder
Förgasare 3 Weber 40 DCN/2
Växellåda 5-växlad manuell
Hjulupphängning fram & bak:  Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar
Bromsar Hydrauliska skivbromsar
Chassi & kaross Fackverksram av stål med aluminiumkaross
Hjulbas 228 cm
Torrvikt 590 kg 530 kg
Toppfart:  240 km/h

Tävlingsresultat

[redigera | redigera wikitext]

Sportvagnsracing

[redigera | redigera wikitext]
Lorenzo Bandini i en Dino 166 P vid Nürburgring 1000 km 1965.

Bästa resultatet för 166 P under 1965 blev en andraplats i klassen och en fjärdeplats totalt vid Nürburgring 1000 km för Lorenzo Bandini och Nino Vaccarella.

Under 1966 tog Jean Guichet och Giancarlo Baghetti en andraplats totalt vid Targa Florio med en 206 S. På Nürburgring kom Ludovico Scarfiotti och Lorenzo Bandini tvåa, före Pedro Rodríguez och Richie Ginther på tredje plats.

Sista framgången för modellen kom 1968, då Charlie Kolb och Riccardo Rodriguez tog en klasseger på Watkins Glen med en 206 S.[2]

Backtävlingar

[redigera | redigera wikitext]

Backtävlingar var mycket populära i Centraleuropa, med ett eget Europamästerskap, sanktionerat av FIA. 1965 blev Ludovico Scarfiotti europamästare i en 206 P.

Tillverkning

[redigera | redigera wikitext]
Modell Antal[3]
Dino 166 P 1
Dino 206 S 18

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]