Ferrocen – Wikipedia

Ferrocen
Systematiskt namn	bis(ε5-cyklopentadien)järn(II)
Övriga namn	Järncyklopentadienyl
Kemisk formel	Fe(C5H5)2
Molmassa	186,04 g/mol
Utseende	Brandgula till röda kristaller
CAS-nummer	102-54-5
SMILES	[c1cccc1-].[Fe+2].[c1cccc1-]
Egenskaper
Densitet	1,490 g/cm³
Löslighet (vatten)	Olöslig
Smältpunkt	174 – 176 °C
Kokpunkt	249 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Ferrocen (av latinets fe'rrum, "järn"), bis(eta-5-cyklopentadienyl)järn(II), Fe(C₅H₅)₂, är ett metallorganiskt kemiskt ämne, som består av två cyklopentadien-ringar bundna på motsatta sidor om en central järnatom.

Ferrocen, som upptäcktes 1951, var det första exemplet på en metallocen. Upptäckten av ferrocenmolekylen gav upphov till många nya aspekter på bindnings- och stabilitetsförhållanden i molekyler och belönades med 1973 års Nobelpris i kemi, delat mellan Ernst Otto Fischer och Geoffrey Wilkinson. Ferrocen och dess derivat har också fått praktisk användning som katalysatorer och läkemedel. ^[1]

• Hazardous Chemical Database