Filosofisk praxis – Wikipedia

Filosofisk praxis, ibland filosofisk rådgivning eller klinisk filosofi, är en rörelse inom praktisk filosofi som växte fram i Europa och Nordamerika under 1900-talet. Filosofisk praxis innebär att filosofisk teori tillämpas i praktiken, till exempel på en arbetsplats, i skolan, inom vården eller på offentliga mötesplatser, i form av samtal, workshoppar[1] och andra dialogbaserade upplägg. Dessa leds av filosofer, som i det sammanhanget kallas filosofiska praktiker,[2] ibland praktiserande filosofer.

Den svenska filosofen Kalle Grill har kallat filosofisk praxis ”en rörelse och en aktivitet där filosofiskt skolade personer agerar vägvisare åt de som vill utforska filosofiska frågor utan att nödvändigtvis studera filosofi själva.”[3] I Sverige främjas tillämpningen av filosofi sedan 2011 av Svenska sällskapet för filosofisk praxis (SSFP), grundat av Tulsa Jansson.[4]

  1. ^ Viktoria Hansén (4 december 2012). ”Filosofen fixar meningen med livet”. Upsala Nya Tidning. Arkiverad från originalet den 27 april 2021. https://web.archive.org/web/20210427091426/https://unt.se/leva/filosofen-fixar-meningen-med-livet-1996195.aspx. Läst 27 april 2021. 
  2. ^ Anna Asker (21 januari 2013). ”Kärlek, kamp och vila – är det livets mening?”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/karlek-kamp-och-vila--ar-det-livets-mening. Läst 27 april 2021. 
  3. ^ Kalle Grill (17 januari 2021). ”Filosofisk praxis”. Svenskfilosofi.se. https://svenskfilosofi.se/2021/01/17/kalle-grill-filosofisk-praxis/. Läst 27 april 2021. 
  4. ^ Sofie Österström (8 mars 2021). ”Så kan filosofin hjälpa oss under coronakrisen”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/insidan/sa-kan-filosofin-hjalpa-oss-under-coronakrisen/. Läst 27 april 2021.