Fivelstads kyrka – Wikipedia

Fivelstads kyrka
Kyrka
Fivelstads kyrka i februari 2023
Fivelstads kyrka i februari 2023
Land Sverige Sverige
Län Östergötland
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Linköpings stift
Församling Aska församling
Koordinater 58°26′29.4″N 15°0′10.8″Ö / 58.441500°N 15.003000°Ö / 58.441500; 15.003000
Invigd 1100-tal
Bebyggelse‐
registret
21300000002172
Interiör.

Fivelstads kyrka är en kyrkobyggnad i Fivelstad i Linköpings stift. Den är församlingskyrka i Aska församling och ligger i sydvästligaste hörnet av Motala kommun, 13 kilometer söder om Motala, 7 ½ kilometer nordväst om Skänninge och 7 ½ kilometer öster om Vadstena.

Kyrkobyggnaden

[redigera | redigera wikitext]

Den första stenkyrkan kom till under 1100-talets senare hälft. Av denna återstår numera bara tornet, ursprungligen byggt som ett försvarstorn med skott- och utsiktsgluggar. Det är relativt välbevarat. Hål efter träbjälkar syns i tornväggarna.

Övriga delen av kyrkan uppfördes i slutet av 1800-talet efter ritningar av arkitekt Albert Törnqvist. Huvudentrén ligger i väster genom vapenhuset i tornets bottenvåning, men det finns även en ingångsportallånghusets södra sida. Långhuset och det något smalare koret är försedda med stora rundbågiga fönster. Ovanför altaret fångas blicken av en triptyk från 1900-talet av Märta Afzelius åskådliggörande "Kristi uppståndelse". Den äldsta dopfunten är jämngammal med medeltidskyrkan, men det finns även en funt från 1600-talet. Från den medeltida kyrkan härstammar också ett krucifix från 1300-talet och tre medeltida skulpturer. Fler gamla inventarier finns i tornet.

Den medeltida kyrkan

[redigera | redigera wikitext]

Den ursprungliga stenkyrkan byggdes av kalksten under 1100-talets senare hälft och bestod av långhus, ett lägre kor med absid och torn. På södra sidan av långhuset fanns ett vapenhus med ingångsportal. Tornet, som var avsett för försvarsändamål, var försett med små skott- och utsiktsgluggar. Även långhuset och koret hade några få små högt liggande fönstergluggar utan glas. Kyrkklockorna hade sin plats i en trästapel på nordöstra sidan av kyrkogården.

Vid 1400-talets slut revs kor och absid och ersattes med ett bredare och högre kor, rakt avslutat med en trappgavel och försedd med en ingång söderifrån. Vid den här tiden välvdes också kyrkan med kryssvalv. varefter innerväggarna dekorerades av Mäster Amund. Han målade bland annat "Kristus bärande korset", en scen ur den heliga Birgittas liv och flera bilder av helgon. Valven försågs med medaljonger innehållande figurscener på liknande sätt som i Asks kyrka. Bakom en järnbeslagen dörr vid korets norra sida fanns en relikgömma.

År 1639 byggde Andræ (Anders) Månsson Bruse, Linköping, ett orgelverk med 9 orgelstämmor. Han hade lärt sig orgelbygge i samband med Skänninges borgmästare Anders Jönssons orgelbygge i Linköpings domkyrka 1619–1629. Orgeln placerades till en början i koret, men flyttades 1702 upp på läktaren.

År 1702 anskaffades en altaruppsats med bilder av Kristi korsfästelse och uppståndelse. Året därpå överkalkades väggmålningarna för att aldrig mer komma till synes. År 1713 inköptes en predikstol snidad av bildhuggaren Olof Jonasson Wiström i Vadstena.

Carl Fredric Broocman skriver i mitten av 1700-talet: "Kyrkan står på Krono grund wid allmänna Wägen mellan Skeninge och Wadstena, och räknes från henne til Wadstena 5 ottondedels mil. Thes murar äro upförde af huggen Kalksten, och är wid henne ett ansenligen högt Sten-Torn med spånad spets. Uti längden håller hon 41, och uti bredden 9 alnar. Altartaflan, som är hwit anstruken och med förgyldta bilder utzirad, föreställer Christi korßfästelse och upståndelse, och är hon år 1702 köpt för 220 Dal. K:mt. af Kyrkons medel, men är 1713 stofferad, tå thet kostade Kyrkon 120 Dal. K:mt. Prädikstolen är äfwenock hwit anstruken och förgyld, och inköpt för 350 Dal. K:mt af Kyrkons medel år 1713. Orgelwerket äger ej flere än 3 stämmor, och kan icke wara serdeles dugligt, althenstund thet redan år 1639 then 2 Octobr. blidwit köpt och upsatt, tå thet kostat 150 Dal. K:mt, hwartil Kyrkoherden med några i Församlingen sammanskutit 64 Dal. 16 öre K:mt, och togs thet öfriga utur Kyrkons Cassa, tå uti henne icke mer blef i behåll än 1 Dal. 30 öre, förutan 3 tunnor Korn, Kyrko-Spannemål. Til år 1702 har thet stådt framme uti Choret, men blef, tå nya Altartaflan upstäldes, flytt på Dränge-Lecktaren, ther thet ännu står. [...]

Oansedt at wid Kyrkon är Sten-Torn, som sagdt är, så hänga dock Klockorna uti Trästapel, och läses på then större uti gamla Göthiska Bokstäfwer: Ulf mek köpte Gude tel lof ok Jomfru Maria i Wærdige Her Fader Biskops Hanses tid, Arom efter Guds byrd MDXXV. På den mindre Klockon står: Ulf mek köpte Gude tel lof ok Jomfru Maria, Arom efter Guds byrd MDXXXV."

1770 köptes en ny orgel förfärdigad av kakelugnsmakaren Petter Broberg i Skänninge. Piporna säges ha varit gjorda av papp och lera. År 1790 flyttades klockorna från klockstapeln till kyrktornet.

Under 1800-talet ökade befolkningen kraftigt och flera gånger diskuterades huruvida man skulle bygga en ny kyrka. Då Orlunda år 1872 blivit annexförsamling föreslogs att man skulle bygga en gemensam kyrka för de båda församlingarna, men det gick inte att enas om var den skulle ligga, varför frågan förföll.

1800-talskyrkan

[redigera | redigera wikitext]

År 1875 eller 1876 kom man dock till beslut att bygga en ny egen kyrka och riva den gamla, förutom tornet. Ett förslag upprättades av arkitekten Albert Törnqvist (1819-1898) och ritningarna godkändes 1878. Grunden lades 1881 runt den gamla kyrkan, som revs följande vår. Kyrkan uppfördes 1882-1883 av byggmästare August Nyström med byggmästare Per August Hallander i Varola i Västergötland som entreprenör. I tornets bottenvåning inreddes vapenhus. På västläktaren byggde firma E. A. Setterquist & son en 8-stämmig piporgel. Invigningen av den nya kyrkan ägde rum den 2 september 1883 av Vadstena pastorats kyrkoherde, Carl Wilhelm Charleville.

År 1948-1949 vidtog en restaurering. Ett krucifix och tre medeltida skulpturer plockades ned från tornet och renoverades.

År 1970 byggde Orvar Smedman vid Nordfors & Co en ny orgel med 15 stämmor.

Inskrift på storklockan. Texten lyder: Vlf. mek. kopte. gude. tel. lof. ok. iomfrv. maria. i. vardogaste. fader. biskops. + hansa + tid + arom * efter * gvdz. byrd + m + dxxv. Mellan några av orden har punkterna ersatts av små människofigurer.
Kyrkorummet med läktarorgeln

Kronologi:

Disposition:

Manual I Manual II Pedal Koppel
Gedackt 8’ Rörflöjt 8’ Subbas 16' I/P
Principal 4’ Gemshorn 4’ Flöjt 8’ II/P
Rörflöjt 4’ Principal 2’ Koralbas 4’ II/I
Waldflöjt 2’ Nasat 1 1/3’
Sesquialtera II chor. 2 2/3’ + 1 3/5’ Scharf III chor.
Mixtur III chor. Dulcian 8’
Tremulant

Externa länkar och källor

[redigera | redigera wikitext]

Litteratur och källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Elias Brenner: Teckningar av kyrkor i Östergötland (1669-1673), återutgivna av Gunnar Rörby, Skänninge 1982
  • Carl Fredric Broocman: Beskrifning Öfwer the i Öster-Götland Befintelige Städer, Slott, Sokne-Kyrkor .... Tryckt i Norrköping hos Johan Edman år 1760 / G. Ekströms förlag 1993
  • Sveriges bebyggelse – Statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd - Landsbygden del II, sid. 263-267, utgiven 1947
  • Gunnar Lindgren (red.): Linköpings stift i ord och bild, sid. 729 (av 1005), Iduns tryckeri, Stockholm 1949
  • Våra kyrkor, sid. 92 (av 734 sidor), Klarkullens förlag, Västervik, 1990, ISBN 91-971561-0-8
  • Nationalencyklopedin, multimedia 2000 plus
  • Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8 
  • Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6 
  • Sten-Åke Carlsson & Tore Johansson: Inventarium över svenska orglar 1989:II, Linköpings stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1990, ISSN 1100-2700
  1. ^ Abr. Hülphers, Historisk Afhandling om Musik och Instrument särdeles om Orgwerks Inrättningen i Allmänhet jemte Kort Beskrifning öfwer Orgwerken i Swerige (1773), s. 269.
  2. ^ ”Ny orgel om åtta stämmor har i Fifvelstads kyrka, Östergötland, bygts.”. Nerikes Allehanda, notis 3:e kolumn längst ner. 28 december 1883. https://tidningar.kb.se/8264853/1883-12-28/edition/146365/part/1/page/2/?newspaper=NERIKES%20ALLEHANDA&from=1883-12-28&to=1883-12-28. Läst 12 januari 2023.