Flintglas – Wikipedia
Flintglas är en typ av glas som används inom optiken, vars mest karaktäristiska drag är att den orsakar en hög dispersion (abbetal mindre än 50[1]). Flintglas innehåller titan eller bly utöver de normala ingredienserna.
Ursprungligen var flintglas ett kaliblyglas av typen engelskt kristallglas, men har senare framställts i ett flertal typer med motsvarande egenskaper. Benämningen avser således olika optiska glas som är starkt ljusbrytande (brytningsindex varierar 1,45 - 2,0) och färgspridande.[2]
Flintglas kan också formas till strass och användas som simili för diamanter.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Svenska OptikSällskapet, Svenska optiktermer version 2017:3 (2018-01-09), sid 2.
- ^ Karl Meyer, 1952, Meyers varulexikon, Forum.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.