Flygande vinge – Wikipedia

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Horten IV, ett segelflygplan av typen flygande vinge. Utbuktningen undertill ger ökat benutrymmer för piloten som inryms i liggande ställning för att hålla luftmotståndet nere.

Flygande vinge är ett flygplan som i stort sett bara är en enda vinge. Beroende på vingens storlek kan motor, kabin, lastutrymme med mera inrymmas i vingen eller i strömlinjeformade utbuktningar på densamma. Tack vare avsaknaden av stjärtparti och flygkropp har flygande vingar lågt luftmotstånd och därmed god bränsleekonomi. Dock tål de inte större förflyttningar av tyngdpunkten i längdled då de i allmänhet saknar stabiliteten hos ett plan med stjärt och stabilisator eller nosvinge.

Amerikanska Northrop YB-35 bombflygplan. Prototypen utvecklades under andra världskriget.
Gotha Go 229 (även känt som Horten Ho IX), världens första jetdrivna flygande vinge.

De tyska bröderna Walter och Reimar Horten, och Gothaer Waggonfabrik AG i Gotha i tyska Thüringen utvecklade världens första jetdrivna flygande vinge – Horten Ho 229, ofta kallad Gotha Go 229 – som flög första gången 1945.

Även nordamerikanen Jack Northrop experimenterade med flygplan av denna typ. Utöver Gotha Go 229, kan nämnas flygplan som Northrops YB-35, YB-49 och mer sentida smygteknikflygplan som Northrop Grumman B-2 Spirit.

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Flygande_vinge&oldid=51168291”