Forskningspolitik – Wikipedia

Forskningspolitik eller vetenskapspolitik är det politikområde som behandlar organisationen av offentlig och privat forskning. Det kan handla om hur forskningen ska finansieras, hur den ska utvärderas, prioriteringar av forskningsområden, karriärmöjligheter för forskare, organisering av lärosäten och forskningsinstitut m.m.^[1]

Ett närliggande, och delvis överlappande, politikområde är innovationspolitiken, som även innefattar förutsättnigarna för kommersialisering genom till exempel immaterialrätt och näringspolitik.

Forskningspolitiken i Sverige

I Sverige ansvarar Utbildningsdepartementet för forskningspolitiken genom ministern för högre utbildning och forskning. Politiken styrs främst genom de så kallade forskningspropositioner som regeringen sedan 1982 lägger fram en gång per mandatperiod.^[2] Den senaste forskningspropositionen Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige (prop. 2020/21:60) lades fram av regeringen Löfven II i december 2020.^[3] En ny proposition är planerad till vintern 2024.^[4]

Systemet med regelbundna forskningspropositioner har sin grund i forskningsrådsutredningens slutbetänkande från 1977.^[2]^[5] I betänkandet föreslogs en modell med ett “FoU-program,” som regeringen lägger fram en gång per mandatperiod med de långsiktiga planerna för anslagsutveckling, prioriteringar, m.m. Ett uttryckligt syfte var att främja debatt om forskningspolitikens utformning. När forskningspropositionen ska förberedas inkommer ett stort antal inspel från olika aktörer i högskolesektorn och samhället i övrigt.^[6] Över 300 instanser lämnade in underlag inför arbetet med 2020 års forskningsproposition.^[7] Processen har kritiserats för att leda till kortsiktighet och bredare blocköverskridande överenskommelser har efterlysts.^[8]

En viktig del av den svenska forskningspolitiken är hur statens medel för forskning ska fördelas. De statliga anslagen för forskning och utveckling uppgick 2019 till cirka 37 miljarder kronor. Av dessa var ungefär 50% direkta anslag till forskning vid universitet och högskolor. Ytterligare cirka 30% går till forskningsråden (Vetenskapsrådet, Formas, Forte och Vinnova) som delar ut forskningsmedel till lärosätena i konkurrensutsatta utlysningar.^[9]

Referenser

^ ”Forskningspolitik”. Företagsekonomiska institutionen Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. https://www.fek.lu.se/forskning/forskningspolitik. Läst 15 december 2020.
^ [a b] ”Alla tiders forskningsproppar”. www.tidningencurie.se. https://www.tidningencurie.se/nyheter/2015/10/27/alla-tiders-forskningsproppar/. Läst 15 december 2020.
^ Regeringskansliet, Regeringen och (17 december 2020). ”Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2020/12/forskning-frihet-framtid--kunskap-och-innovation-for-sverige/. Läst 28 november 2024.
^ Regeringskansliet, Regeringen och. ”Forsknings- och innovationspropositionen 2024”. Regeringskansliet. Arkiverad 20 november 2020. https://www.regeringen.se/regeringens-politik/forsknings--och-innovationspropositionen-2024/. Läst 28 november 2024.
^ Forskningsrådsutredningen (1977-01-01). Forskningspolitik betänkande. Swedish Goverment Official report. sid. 239. SOU 1977:52. https://www.wikidata.org/wiki/Q80290482. Läst 15 december 2020
^ MacHale-Gunnarsson, Magnus (Januari 2016). Inspel till forskningspropositionen från lärosäten, finansiärer och några andra. Göteborgs universitet. Rapport 2016:02. https://medarbetarportalen.gu.se/digitalAssets/1562/1562420_propositionsinspel_20160203.pdf
^ ”Redo att utforma forskningspolitik”. www.iva.se. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201028022649/https://www.iva.se/publicerat/redo-att-utformaforskningspolitik/. Läst 15 december 2020.
^ Wallberg, Harriet (2012). ”Ny väg framåt för svensk forskningspolitik”. i Bergstrand, Mats (red.). Med Sverige på läktaren?. Svenskt Näringsliv. sid. 143–164. ISBN 978-91-85333-45-5
^ Vetenskapsrådet (2019). Forskningsbarometern 2019. sid. 26–27. ISBN 978-91-88943-14-9

[1] ”Forskningspolitik”. Företagsekonomiska institutionen Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. https://www.fek.lu.se/forskning/forskningspolitik. Läst 15 december 2020.

[:0-2] [a b] ”Alla tiders forskningsproppar”. www.tidningencurie.se. https://www.tidningencurie.se/nyheter/2015/10/27/alla-tiders-forskningsproppar/. Läst 15 december 2020.

[3] Regeringskansliet, Regeringen och (17 december 2020). ”Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2020/12/forskning-frihet-framtid--kunskap-och-innovation-for-sverige/. Läst 28 november 2024.

[4] Regeringskansliet, Regeringen och. ”Forsknings- och innovationspropositionen 2024”. Regeringskansliet. Arkiverad 20 november 2020. https://www.regeringen.se/regeringens-politik/forsknings--och-innovationspropositionen-2024/. Läst 28 november 2024.

[5] Forskningsrådsutredningen (1977-01-01). Forskningspolitik betänkande. Swedish Goverment Official report. sid. 239. SOU 1977:52. https://www.wikidata.org/wiki/Q80290482. Läst 15 december 2020

[6] MacHale-Gunnarsson, Magnus (Januari 2016). Inspel till forskningspropositionen från lärosäten, finansiärer och några andra. Göteborgs universitet. Rapport 2016:02. https://medarbetarportalen.gu.se/digitalAssets/1562/1562420_propositionsinspel_20160203.pdf

[7] ”Redo att utforma forskningspolitik”. www.iva.se. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201028022649/https://www.iva.se/publicerat/redo-att-utformaforskningspolitik/. Läst 15 december 2020.

[8] Wallberg, Harriet (2012). ”Ny väg framåt för svensk forskningspolitik”. i Bergstrand, Mats (red.). Med Sverige på läktaren?. Svenskt Näringsliv. sid. 143–164. ISBN 978-91-85333-45-5

[9] Vetenskapsrådet (2019). Forskningsbarometern 2019. sid. 26–27. ISBN 978-91-88943-14-9

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]