French
DeutschFrançoise Schein – Wikipedia
 | Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Artikeln saknar källor och baserar sig delvis på franska Wikipedia, som också saknar källor. (2019-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Françoise Schein | |
 Françoise Schein vid en TED konferens i Paris 2010. | |
| Född | 1953 Bryssel, Belgien |
|---|---|
| Nationalitet | Belgisk |
| Yrke/uppdrag | Konstnär och lärare |
Françoise Schein, född 1953 i Bryssel[1], är en belgisk-fransk arkitekt och skulptör[2].
Françoise Schein utbildade sig i arkitektur och stadsplanering vid l'École de La Cambre i Bryssel och därefter i stadsplanering vid Columbia University i New York.[2]
I USA utförde hon sitt första offentliga verk 1985, vid Greene Street i SoHo i New York. Hon har efter återflyttning till Europa genomfört ett flertal utsmyckningar av offentliga miljöer i flera länder, bland annat i tunnelbanestationer (station Concorde i Paris 1991, station Saint-Gilles i Bryssel 1992, station Parque i Lissabon 1994 och station Westhafen i Berlin år 2000.
Françoise Schein är i Sverige känd för sin gestaltning av tunnelbanestation Universitetet med temata Carl von Linné och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, färdig 1998.[3]
Françoise Schein är lärare i form och stadsbyggnad vid Konst- och mediahögskolan i Caen i Frankrike.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Denna artikel baserar sig delvis på franska Wikipedia.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Ontdek conceptueel kunstenaar Françoise Schein” (på nederländska). rkd.nl. https://rkd.nl/nl/explore/artists/207523. Läst 10 augusti 2019.
- ^ [a b] ”Sobre a Artista | Françoise Schein - Artista dos Direitos Humanos”. www.faap.br. Arkiverad från originalet den 14 september 2019. https://web.archive.org/web/20190914070804/http://www.faap.br/hotsites/francoise-schein/sobre.asp. Läst 10 augusti 2019.
- ^ Denna gestaltning ersatte den tidigare av Pär Andersson från 1978, vilken inte överlevt vattenläckage och tidens tand.
|