Franciscus, Guds gycklare – Wikipedia

Franciscus, Guds gycklare
(Francesco, giullare di Dio)
Franciscus, Guds gycklare
Franciscus, Guds gycklare
Nazario Gerardi som Franciskus av Assisi vid inspelningen
RegissörRoberto Rossellini
ProducentAngelo Rizzoli
Giuseppe Amato
ManusRoberto Rossellini
Federico Fellini
Baserad påI fioretti di san Francesco
Vita fratris Iuniperi
OriginalmusikRenzo Rossellini
FotografOtello Martelli
KlippningJolanda Benvenuti
Premiär26 augusti 1950 (Venedig)
Speltid88 minuter
LandItalien
Språkitalienska
IMDb SFDb Elonet

Franciscus, Guds gycklare (italienska: Francesco, giullare di Dio) är en italiensk dramafilm från 1950 i regi av Roberto Rossellini. Den handlar om Franciskus av Assisi och de tidiga franciskanerna, skildrat i nio episoder. Filmen bygger på de medeltida verken I fioretti di san Francesco och Vita fratris Iuniperi. Manuset skrevs av Rossellini och Federico Fellini och översågs av prästerna Antonio Lisandrini och Félix Morlión. Franciskus och hans följeslagare spelas av munkar från Franciskanorden.[1]

Filmen hade premiär 26 augusti 1950 vid filmfestivalen i Venedig. Den gick upp på italienska biografer 14 december samma år.[1][2]

Den är en av 45 filmer på "Vatikanens filmlista" från 1995, framtagen på begäran av Johannes Paulus II vid 100-årsminnet av bröderna Lumières första filmvisning.[3]

  • Aldo Fabrizi som Nicolaio, tyrannen från Viterbo
  • Nazario Gerardi som San Francesco (Franciskus av Assisi)
  • Arabella Lemaitre som Santa Chiara (Klara av Assisi)
  • Peparuolo Giovanni som il Sempliciotto
  • Fra' Severino Pisacane som Fra' Ginapro (Broder Ginapro)
  • Roberto Sorrentino som munk

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]