Francisco de Vitoria – Wikipedia

Francisco de Vitoria, född omkring 1480, död 12 augusti 1546, var en spansk romersk-katolsk teolog under renässansen, som grundade den filosofiska tradition som brukar kallas Salamancaskolan. de Vitoria är särskilt känd för sin teori om krigsrätt (Jus belli), och anses ibland vara grundaren av internationell rätt.

Han blev dominikanermunk 1504, och från 1515 undervisade han i teologi vid College Saint-Jacques i Paris, där han också studerat. 1523 återvände han till Spanien, och utsågs tre år senare till professor vid universitetet i Salamanca. Han återuppväckte intresset för thomismen där. I egenskap av berömd akademiker blev han den tysk-romerske kejsaren Karl V:s rådgivare.

v • r Renässansens filosofer Frankrike Bodin Stapulensis Montaigne Ramus Italien Alberti Bruni Bruno Campanella Ficino Filelfo Machiavelli Paleario Patrizi da Cherso Petrarca Mirandola Pomponazzi Pontano Salutati Telesio Valla Vanini Vergerio Zabarella Spanien Suárez Vitoria Vives Tyskland Agrippa Cusanus Luther Melanchthon Reuchlin Övrigt Bacon Erasmus Hus More Paracelsus