Fred Astaire – Wikipedia

Fred Astaire
Fred Astaire 1941.
Fred Astaire 1941.
FöddFrederick Austerlitz, Jr.
10 maj 1899
Omaha, Nebraska, USA
Död22 juni 1987 (88 år)
Los Angeles, Kalifornien, USA
Aktiva år1904–1981
MakaPhyllis Livingston Potter (1933–1954; hennes död)
Robyn Smith
(1980–1987; hans död)
SläktingarAdele Astaire (syster)
Betydande roller
Bert Kalmar i Tre små ord
Dick Avery i Kär i Paris
Julian Osborn i På stranden
Biddeford 'Pogo' Poole i Åh, en sån pappa!
Finian McLonergan i Finian's Rainbow
Harlee Claiborne i Skyskrapan brinner!
Academy Honorary Awards
1950
Best Single Performance by an Actor
1958 - An Evening with Fred Astaire
Program Achievement
1960 - Another Evening with Fred Astaire
1961 - Astaire Time
Best Motion Picture Actor -Music/Comedy
1950 - Tre små ord
Lifetime Achievement in Motion Pictures
1960 -
Bästa manlig huvudroll
1974 - Skyskrapan brinner!
IMDb SFDb IBDb

Fred Astaire, ursprungligen Frederick Austerlitz, Jr., född 10 maj 1899 i Omaha, Nebraska, död 22 juni 1987 i Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk dansare, sångare, skådespelare och koreograf. Astaire var inte bara en stor stjärna utan också en av de mest inflytelserika dansarna i musikalfilmens historia.[1] Under 1930-talet var hans danspartner i en serie om tio Hollywoodmusikaler Ginger Rogers,[1] däribland i Continental (1934), Top Hat (1935) och Dansen går (1936).

Astaires karriär spände över 76 år, under vilken han spelade i drygt 10 musikaler på Broadway och scener i London, medverkade i 31 musikalfilmer, en handfull tv-program samt gjort ett flertal skivinspelningar.[2] Astaire utnämndes av AFI till den femte största manliga filmstjärnan från Hollywoods klassiska era.

Gene Kelly, en annan berömd dansstjärna i Hollywood, har sagt att "the history of dance on film begins with Astaire." Bortom filmens värld har även många andra dansare och koreografer, inklusive Rudolf Nurejev, Sammy Davis Jr., Michael Jackson, Gregory Hines, Michail Barysjnikov, George Balanchine, Jerome Robbins, Madhuri Dixit och Bob Fosse, omnämnt Astaires inflytande.

Tillsammans med sin syster Adele (1896–1981) debuterade han som sjuårig och turnerade med vaudevilleteatrar runt USA. Syskonen blev kända som barnstjärnor med två illuminerade bröllopstårtor som rekvisita, men hade till en början hårda år. 1917 gjorde de debut på Broadway i musikalen Over the Top. Året därpå fick de sitt stora genombrott i The Passing Show of 1918 och blev sedan favoriter hos publiken på såväl Broadway som i London.

Syskonens kompanjonskap upphörde 1931, då Adele gifte sig med Lord Charles Cavendish.

Astaire gjorde en filmtest i Hollywood vilket resulterade i den berömda domen: "Kan inte sjunga. Kan inte agera. Aningen skallig. Kan dansa litet grand". Han fick dock en liten roll mot Joan Crawford i Den dansande Venus 1933.

Strax efter sammanfördes han med nykomlingen Ginger Rogers, ett partnerskap som skulle leda till tio filmer tillsammans. När Rogers övergick till mer dramatiska roller fortsatte Astaire med dansfilmer, med partners såsom Cyd Charisse och Eleanor Powell. I mitten på 1940-talet blev Gene Kelly hans obestridlige arvinge och Astaire drog sig då tillbaka, men gjorde en triumfartad comeback 1948 i En dans med dej mot Judy Garland.

I princip helt på egen hand skapade Astaire en helt ny typ av sång- och dansfilmer. Astaire var perfektionist, som finslipade steg och rörelser tills han kunde dansa med en sällsynt lätthet, glädje och virtuositet, precis som om dansen var improviserad i ögonblicket. I sina filmer lanserade han också många melodier som kom att bli evergreens. Han gjorde även några dramatiska filmroller.

Fred Astaire belönades med en special-Oscar 1949 för sina insatser inom filmen och Oscarnominerades för bästa manliga biroll för Skyskrapan brinner!.

Filmografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
Fred och Adele Astaire 1921.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Fred Astaire, 12 april 2018.
  1. ^ [a b] ”Fred Astaire” (på engelska). Encyclopaedia Britannica. 2021. https://www.britannica.com/biography/Fred-Astaire. Läst 6 maj 2021. 
  2. ^ Natt och Dag, Niklas (2 januari 2018). ”Ikonen: Fred Astaire”. King Magazine. Egmont Publishing. https://www.kingmagazine.se/ikonen-fred-astaire/. Läst 6 maj 2021. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]