Fredrikshamn, Finland – Wikipedia

Ej att förväxla med Frederikshavn, på Jylland i Danmark, som på svenska heter Fredrikshamn.
Fredrikshamn
Hamina (finska)
Kommun
Fredrikshamns vapen
Land Finland Finland
Landskap Kymmenedalen
Ekonomisk region Kotka-Fredrikshamn
Admin. centrum Fredrikshamns centraltätort
Area 1 155,12 km² (2016-01-01)[1]
 - land 609,71 km²
 - vatten 545,41 km²
Folkmängd 19 702 (2021-12-31)[2]
 - män 9 907 (2020-12-31)[2]
 - kvinnor 9 970 (2020-12-31)[2]
Befolkningstäthet 32,31 invånare/km²[2][1]
Politik    
 - Kommundir. Hannu Muhonen (2015 –)
 - Kommunfullm.
ordf.
Kalervo Tulokas (C) (2013–2016)
 - Kommunstyr.
ordf.
Elina Inkeroinen (Saml) (2013–2016)
Kommunkod 075
Geonames 659171
Språk
- Finska:
- Svenska:
- Övriga:
 
95,0 %
0,3 %
4,7 %
Admin. data  
- Landskapsförb. Kymmenedalens förbund
- Regioncentrum Kotka-Fredrikshamnsregionens RCP-område[3]
- Magistrat Magistraten i Sydöstra Finland, Kotka enhet[4]
- Skattebyrå Sydöstra Finlands Skattebyrå, Kotka kontor[5].
- Sjukvårdsdistrikt Kymmenedalens sjukvårdsdistrikt[6]
- Nödcentral Kuopio nödcentral[7]
- Räddningsverk Räddningsverket i Kymmenedalen[8]
Läge 60°34′11″N 27°11′53″Ö / 60.56972°N 27.19806°Ö / 60.56972; 27.19806
Fredrikshamns läge
Fredrikshamns läge
Fredrikshamns läge
Webbplats: www.hamina.fi
Fredrikshamns stadsplan på frimärke från 1953.

Fredrikshamn (finska: Hamina) är en stad vid Finska viken i landskapet Kymmenedalen i Finland. Folkmängden i Fredrikshamns stad uppgår till cirka 19 702 invånare och den totala arealen utgörs av 1 155,12 km². Folkmängden i centralorten var den 31 december 2014 till 16 027 invånare[9]. Staden grundades år 1653, och gränsar i väster till Kotka stad, i norr till Kouvola stad, samt i öster till både Miehikkälä och Vederlax kommuner.

Fredrikshamns stad är enspråkig finsk. Vid folkräkningen år 1900 utgjorde finlandssvenskarna ännu 18 % av stadens befolkning.

Fredrikshamns stad ingår i Kotka-Fredrikshamns ekonomiska region.

Fredrikshamns rådhus.
Fredrikshamns vapen från 2003–12.
Reservofficersskolans byggnad.
Fredrikshamns stadsmuseum.
Veckelax hembygdsmuseum i Husula.
Fredrikshamns serverhall i Summa, väster om Fredrikshamn.

Fredrikshamn grundades på Veckelax Kyrkoby under namnet Veckelax Nystad och fick sina stadsrättigheter 1653 av generalguvernör Per Brahe den yngre. Han ansåg att det behövdes en stad vid den långa kuststräckan mellan Viborg och Borgå, fast Veckelax hade kallats "civitas" redan 1336, då Viborgs hövitsman Peter Jönsson lovade borgarna i Reval (Tallinn) att sälja sina produkter där.

Den första, rutformade, stadsplanen ritades 1649 av lantmätaren i Viborg Erik Nilsson Aspegren (död 1672)[10]

Staden brändes av ryska styrkor 1712 under Stora ofreden. Staden återuppbyggdes efter Freden i Nystad 1721 för att ersätta den till Ryssland förlorade staden Viborg. Den fick en stadsplan i cirkelform av Axel Löwen och fick 1723 stapelstadsrättigheter under namnet Fredrikshamn, efter den svenske kungen Fredrik I. Vid freden med Ryssland 1743 övergick staden till ryskt styre, men återförenades med Finland och blev en del av Storfurstendömet Finland, då Gamla Finland återgick i det övriga Finland 1812. I staden ingicks den 17 september 1809 fredsavtal mellan Sverige och Ryssland efter Finska kriget 1808–09. År 1821 drabbades staden av en brand som ödelade stadens centrum. År 1840 inträffade en ny brand, och år 1841 fastställdes en ny stadsplan med glesare bebyggelse.

Fredrikshamns fästning började uppföras efter Freden i Nystad 1721 som en integrerad del av staden.

Militärskolan Finska kadettkåren utbildade officerare i Fredrikshamn mellan 1821 och 1903. Huvudbyggnaden, ritad av Jac Ahrenberg, uppfördes 1898. från 1920 inräddades där Finlands reservofficersskola.

Under vinterkriget drabbades Fredrikshamn av ryskt bombardemang, och efter kriget 1940 uppfördes stadsdelen Svenskby med trähus som donerats från Sverige. Staden bombades även under fortsättningskriget, och sammanlagt förstördes fler än 60 byggnader under flygbombningarna 1939–44.

Den forna staden Veckelax återfick tidigare storlek, när kranskommunen Veckelax 1 januari 2003 lades samman med Fredrikshamn.[11][12]

Vid tätortsavgränsningen den 31 december 2014 fanns fyra tätorter i Fredrikshamns stad[13]

Nr Tätort Folkmängd
1 Fredrikshamns centraltätort (stadens centralort) 16 027
2 Metsäkylä (föråldrat svenskt namn: Skogby) 280
3 Neuvoton (föråldrat svenskt namn: Lillnevitto)[14] 1 382
4 Vilniemi (föråldrat svenskt namn: Villnäs) 523

Övriga orter

[redigera | redigera wikitext]

Området hade en inflyttning av svenskar under 1200- och 1300-talen, vilket också syns i en del svenska ortnamn som numera dock officiellt betraktas som föråldrade[15]. I Veckelax-delen av kommunen finns byarna Bamböle (finska: Pampyöli), Bötö (finska: Pyötsaari), Norsby (finska: Poitsila), Sigvartsby (finska: Sivatti), Stöders (finska: Töytäri) och Villnäs (finska: Vilniemi).[16].

Här finns också öarna Kuorsalö (finska: Kuorsalo), Stamö (finska: Tammio) och Mejskalö (finska: Meijskio)[förtydliga]. Hillnäs (finska: Hillo) är ett hamnområde i staden. Klubbisviken (finska: Lupinlahti) är en vik.

Styre och politik

[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelning i Fredrikshamns stad, valen 1976–2021

[redigera | redigera wikitext]
ValårVFSDPGRÖNÖVRSAFCLFPRNKDSAMLGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
1976313222112
31322212
3573,2
198031313114
313314
3574,5
19842147111
214711
3570,4
198813333112
1333312
3565,7
1992414122210
41422210
3565,9
1996211312214
21132214
3554,6
200031131116
311316
3554,1
2004317211311
317211311
4757,4
2918
2008510217216
51027216
4361,2
2914
2012110269312
10269312
4356,5
2716
20171257829
1257829
4356,0
2716
2021102107428
102107428
4350,7
2716
Data hämtat från Statistikcentralen och Doria.fi, Statistikcentralens digitaliserade historiska statistik

Fredrikshamns stad har fyra vänorter:[17]

Ekonomi och infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]

Den omfattande hamnverksamheten är central i stadens näringsliv. Fredrikshamns djuphamn öppnades för trafik 1934.

Google öppnade 2011 Fredrikshamns serverhall i Stora Ensos 2008 nedlagda massa- och pappersfabrik i Summa, strax väster om Fredrikshamn.

I Fredrikshamns hamn, som ingår i Kotka-Fredrikshamns hamn, finns Hamina LNG, som är Finlands första LNG-terminal, som är ansluten till Gridnet Finland:s nationella naturgasnät.

I Fredrikshamns stad finns 13 finskspråkiga grundskolor och ett gymnasium, Haminan lukio. Bland övriga skolor märks yrkesskolan Etelä-Kymenlaakson Ammattiopisto och en folkhögskola, Jamilahden kansanopisto[18].

Befolkningsutveckling

[redigera | redigera wikitext]
Befolkningsutvecklingen i Fredrikshamns stad 1975–2020[19]
ÅrFolkmängd
1975
  
23 298
1980
  
22 995
1985
  
22 947
1990
  
22 589
1995
  
22 405
2000
  
21 847
2005
  
21 957
2010
  
21 400
2015
  
20 851
2020
  
19 877
Anm: Uppgifterna avser förhållandena den 31 december nämnda år enligt områdesindelningen den 1 januari 2022.

Befolkningen efter språk (modersmål) den 31 december 2022. Finska, svenska och samiska räknas som inhemska språk då de har officiell status i landet. Resten av språken räknas som främmande. För språk med färre än 10 talare är siffran dold av Statistikcentralen på grund av sekretesskäl.[20][21]

Språk Talare 2022-12-31
Antal Andel (%)
Hela befolkningen 19 549 100,0
Inhemska språk totalt 18 185 93,0
Finska 18 124 92,7
Svenska 61 0,3
Främmande språk totalt 1 364 7,0
Ryska 875 4,5
Estniska 131 0,7
Engelska 68 0,3
Litauiska 62 0,3
Thailändska 27 0,1
Turkiska 27 0,1
Ukrainska 18 0,1
Tyska 13 0,1
Lettiska 12 0,1
Kurdiska 10 0,1
Språk med färre än 10 talare 121 0,6
Andel av befolkningen som talar inhemska respektive främmande språk.







  Finska (92,7 %)
  Svenska (0,3 %)
  Främmande språk (7 %)

I staden finns tre museer:[22]

  • Fredrikshamns ortodoxa kyrka, De Heliga Apostlarnas Petrus och Paulus Ortodoxa kyrka, byggdes 1837 i nyklassisk och bysantinsk stil för garnisonens ryska officerare. Klocktornet uppfördes 1862. Kyrkan ritades av Louis Visconti.
  • Johanneskyrkan uppfördes 1839–43 i nyklassicistisk stil efter ritningar av Carl Ludvig Engel ursprungligen för att användas av den svenska församlingen.
  • Mariakyrkan uppfördes på 1820-talet efter ritningar av Carl Ludvig Engel.
  1. ^ [a b] ”Finlands areal kommunvis 1.1.2016”. Lantmäteriverket. 1 januari 2016. http://www.maanmittauslaitos.fi/sites/default/files/alat16_su_nimet_0.xlsx. Läst 2 april 2016. 
  2. ^ [a b c d] ”Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralen. 31 mars 2022. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px. Läst 22 mars 2023. 
  3. ^ Alueluokitukset, Statistikcentralens webbplats Arkiverad 3 december 2013 hämtat från the Wayback Machine., läst den 4 april 2016.
  4. ^ Magistraterna, Kotka enhet Arkiverad 15 april 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst den 4 april 2016.
  5. ^ Skattebyråerna (sökfunktion) Arkiverad 19 april 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst den 4 april 2016.
  6. ^ Yhteystiedot (sjukvårdsdistrikten), www.kunnat.net, läst den 4 april 2016.
  7. ^ Kommunförteckning, Nödcentralsverket (pdf-format) Arkiverad 21 augusti 2019 hämtat från the Wayback Machine.. läst den 4 april 2016.
  8. ^ Räddningsverkets webbplats Arkiverad 19 april 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst den 4 april 2016.
  9. ^ ”Befolkning i tätorts- och glesbygdsområden kommunvis efter ålder och kön 31.12.2014”. Statistikcentralen. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190822185112/http://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin_Passiivi/StatFin_Passiivi__vrm__vaerak/statfinpas_vaerak_pxt_026_201400.px/?rxid=d5d1dfc9-4ada-4865-a2f8-54d689444681. Läst den 4 april 2016.. 
  10. ^ Heikki Rantatupa: Om Erik Nilsson Asopegren på Historialliset Kartat, läst 2017-03-17
  11. ^ (på finska och svenska) ( PDF) Befolkning kommunvis och i storleksordning 31.12.2002. Finlands officiella statistik. "Befolkning 2003:2". Helsingfors: Statistikcentralen. 2003. sid. 5 (6 i pdf:en). ISBN 952-467-144-1. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/158298/xvaksu_200200_2003_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 29 mars 2023 
  12. ^ ”Historiaa”. Fredrikshamns stad. Arkiverad från originalet den 30 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160330212248/http://www.hamina.fi/fi/Hamina-info/Historiaa/. Läst den 4 april 2016.. 
  13. ^ ”Befolkning i tätorts- och glesbygdsområden kommunvis efter ålder och kön 31.12.2014”. Statistikcentralen. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190822185112/http://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin_Passiivi/StatFin_Passiivi__vrm__vaerak/statfinpas_vaerak_pxt_026_201400.px/?rxid=d5d1dfc9-4ada-4865-a2f8-54d689444681. Läst den 4 april 2016. 
  14. ^ ”Finlandssvenska bebyggelsenamn”. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/2772/lillnevitto-fredrikshamn/. Läst 17 oktober 2022. 
  15. ^ "Svenska ortnamn i Finland", Institutet för de inhemska språken, läst den 4 april 2016.
  16. ^ "Kunnat ja sijainialueet" (stadsdelar/registerbyar), Lantmäteriverkets webbplats[död länk], läst den 4 april 2016.
  17. ^ Hamina pähkinänkuoressa, Fredrikshamns stads webbplats Arkiverad 25 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst den 4 april 2016.
  18. ^ ”Koulutus ja opetus”. Fredrikshamns stad. Arkiverad från originalet den 28 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160328001139/http://hamina.fi/fi/Asukkaat/Koulutus%20ja%20opetus/. Läst den 4 april 2016.. 
  19. ^ ”11re -- Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralens PX-Web databaser. Statistikcentralen. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px/. Läst 25 mars 2023. 
  20. ^ ”11rm -- Språk efter kön kommunvis, 1990-2022”. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11rm.px/. Läst 27 april 2023. 
  21. ^ ”11ra -- Nyckeltal för befolkningen efter område, 1990-2022”. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11ra.px/. Läst 27 april 2023. 
  22. ^ "Museot", Fredrikshamns stad Arkiverad 28 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst den 4 april 2016.
  23. ^ Bild av mötet mellan Gustav III och Katarina II i Fredrikshamn
  24. ^ Artikeln Katarina II i Biografiskt lexikon för Finland

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]