Gäddaätten – Wikipedia

Gädda
Heraldiskt vapen Vapensköld för Nils Giädda
Ursprung	Småland
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad	1508

Gädda var en småländsk frälsesätt, känd från 1300-talets senare hälft och utdöd 1508.

Vapen: Ätten förde ett så kallat talande vapen i form av en gädda i vapenskölden.

Gädda antogs tidigare stamma från Sven Trottason, som förde två korslagda färlor i sitt vapen. Nils Gädda tillhörde i slutet av 1300-talet det mot Magnus Eriksson och Håkan Magnusson stridande aristokratpartiet. I början av 1400-talet innehade hans son, väpnaren Karl Gädda, Broby i Östergötland och Lars Gädda var kanik i Linköping.

Karl Gädda var gift med en till namnet okänd dotter till riddaren Karl Öra. Deras söner var riksråden Jon, eller Johan Gädda (död på 1450-talet) och Erengisle Gädda, som deltog i inbördesstriderna på 1450- och 1460-talet på skiftande sidor. Erengisles barn var Nils Gädda (död 1508) och Iliana Erengielsdotter (Gädda), född 1468 på Geddeholm (numera Tureholm), död 1495 i Örebro, gift med riksföreståndaren Svante Nilsson^[1] och mor till Sten Sture den yngre: Illiana var barnbarnsbarnbarn till Erik Krummedige och således brylling med Gustav Vasa.

• Gottfrid Carlsson i Personhistorisk tidskrift 1951.
• Hans Gillingstam i Svenskt biografiskt lexikon, bd 17 och i ÄSF 2:1 (2001) och i Äldre svenska frälsesläkter, vol II:1.