Gösta Wåhlstedt – Wikipedia

Elof Gösta Wåhlstedt, född 2 december 1882 i Göteborg, död 8 oktober 1957,^[1] var en svensk journalist, översättare och författare.

Han tog studentexamen 1903 och anställd vid Postverket 1903–1912. Han blev fil. kand. 1909. Som översättare ägnade han sig uteslutande åt underhållningslitteratur – deckare, ungdomsböcker, kärleksromaner - framför allt åt B. Wahlströms förlag.

Han var son till handlanden Per Wåhlstedt och Paulina Fredrika Lovisa Hegardt.

• Hjälpreda i postärenden. 1908 (Göteborg: Pehrsson, 1907)
• Pälsjägarne: äventyrsberättelse för pojkar (B. Wahlström, 1916)

Översättningar (urval)

• William La Queux: Den stulna statshandlingen (1907)
• Edward S. Ellis: Indianhövdingen (1912)
• Fergus Hume: Ett svårlöst problem (B. Wahlström, 1916)
• Charles Garvice: I kärlekens gryningstid (B. Wahlström, 1916)
• William Henry Giles Kingston: Peter Valfångaren (B. Wahlström, 1918)
• Maurice Leblanc: Arsène Lupin, gentleman och stortjuv (Arsène Lupin, gentleman, cambrioleur) (B. Wahlström, 1919)
• William J. Locke: Vrakspillror (Derelicts) (Dahlberg, 1919)
• Arnold Bennett: Leonora (B. Wahlström, 1919)
• Edgar Wallace: Damen i svart (Zetterlund, 1927)
• Ruby M. Ayres: Mannen-betvingaren (The eger search) (Åhlén & Åkerlund, 1927)

• Svenskt författarlexikon. 1900-1940, s. 903
• Libris